Hur ska vi se på kö?

Välinformerade föräldrar, oavsett bakgrund, väljer bort dåligt fungerande skolor. Det är i sig inte ett problem. Problemet är att det finns så många dåliga skolor att välja bort, skriver Ulla Hamilton.

Kö uppstår när en vara eller tjänst är eftertraktad av flera och utbudet inte hänger med. När friskolereformen infördes var de urvalskriterier som en friskola kan använda för en skolplats kö eller närhetsprincipen. De flesta friskolehuvudmän har valt kö som urvalsprincip. Friskolor har – till skillnad från kommunala skolor – elever från flera olika kommuner.

När friskolereformen infördes var de urvalskriterier som en friskola kan använda för en skolplats kö eller närhetsprincipen. De flesta friskolehuvudmän har valt kö som urvalsprincip. Friskolor har – till skillnad från kommunala skolor – elever från flera olika kommuner.

Varje skolhuvudman har att följa skollagen och läroplanen. Regelverket är detsamma för såväl offentliga som fristående huvudmän. Detta enhetliga skolsystem skiljer Sverige från andra länder. För att säkerställa att regelverken följs utövar Skolinspektionen tillsyn över skolhuvudmännen och deras skolenheter. Fristående skolor granskar mer frekvent än kommunala skolor. Detta trots att 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor och att det är i kommunala skolenheter som de värsta kvalitetsproblemen finns.

Sverige har haft skolval i över 25 år. Trots detta är det många som inte är informerade om att det är möjligt att välja skola. Kommunerna är skyldiga att informera om skolvalet men det sker inte överallt. Detta har inneburit att det framförallt varit välinformerade föräldrar som utnyttjat sin valmöjlighet. Men i takt med att antalet friskolor har vuxit har också allt fler blivit medvetna om att skolvalet finns. Erfarenheterna från dessa över 25 år visar att välinformerade föräldrar, (oavsett bakgrund) väljer bort dåligt fungerande skolor. Inte sällan försöker de att få en plats för sitt barn i en populär friskola – det vill säga en friskola som har kö. Om det är en liten skola som inte har intresse av att växa så kommer det att ta lång tid att få en plats. Om det är en skola som vill växa, och som får växa genom att de får tillstånd, så kommer det att gå fortare.

Elever kan stå i kö till flera olika skolor och friskolehuvudmannen bestämmer från vilken tidpunkt som ett barn kan ställas i kö, vilket gör att det skiljer sig år. Det varierar också mycket när det gäller hur lång tid ett barn måste stå i kö innan hen får en plats. Här är den intressanta uppgiften hur länge den sist antagna eleven har stått i kö. Enligt en rapport från Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund ”Det segregerande skolvalet” (februari 2020) är det 10 procent av friskolorna som har en kötid som är längre än fyra år. Var femte friskola har max ett års kötid. Det är enligt undersökningen två procentenheter av alla fristående skolor där sist antagna elev är anmäld till kön före elevens ettårsdag. Mycket talar för att berättelserna om anmälan från BB handlar om ett fåtal mycket populära skolor med begränsat antal platser i storstäderna.

Hur ska man då se på fenomenet kö? I den offentliga debatten framställs kö som ett problem och att systemet bidrar till att skolor blir segregerade. Det innebär också, om inte utbudet av platser kan anpassas till efterfrågan, att alla inte kan få en plats i skolan. Med många elever i kö så innebär det i praktiken att det inte finns någon ledig plats för till exempel nyinflyttade. Detta under förutsättning att alla som står i kö faktiskt vill ha en plats om de blir erbjudna. Elever kan som sagt stå i flera köer, men kan ju bara gå i en skola.

Men kösystem är inte bara dåliga. En kö kan ge viktig information. Den visar för alla att detta är en skola som många vill ha sina barn i. Populära skolhuvudmän kan våga utöka antalet platser. Ett lågt söktryck ger information om vilka skolor som inte är lika populära och därmed också underlag för den huvudmannen att fundera på vad det kan bero på.

I Sverige råder skolplikt. Det innebär att alla elever i grundskoleålder är skyldiga att gå i skolan. Det finns till och med möjligheter att hämta barn som inte infinner sig till skolan. Skolhuvudmannen har en skyldighet att se till att eleven är i skolan, vårdnadshavaren har en skyldighet att se till detta sker. Om detta inte sköts korrekt är elevens skola skyldig att göra en orosanmälan till den sociala myndigheten.

Skolplikten är kravet på föräldrar – barnet ska gå till grundskolan. Det är en del av samhällskontraktet.

Hur ser då den andra delen av samhällskontraktet ut – leveransplikten? Vilka krav ställs på skolhuvudmannen? Och vad händer om leveransen inte håller tillräckligt hög kvalitet enligt föräldrarna eller eleven? Ett tvång att delta borde medföra att det ställs väldigt tydliga krav på vad som ska levereras i kombination med tydliga konsekvenser om man inte levererar.

Här finns det brister i det svenska systemet idag. Köerna kan ses som en indikation på att föräldrar anser att många skolhuvudmän inte levererar den kvalitet som man förväntar sig och därför önskar de en plats i en annan skola.

Borde inte det då leda till funderingar på hur detta ska åtgärdas? Hur kan man se till att alla skolhuvudmäns skolkvalitet lever upp till den förväntan som föräldrarna har? En annan intressant fråga är hur de skolhuvudmän vars skolor väljs bort agerar. Leder det till att de funderar på hur skolans kvalitet kan höjas? I de flesta fall är svaret på den frågan nej. I Nacka kommuns fall är svaret på frågan ja. De lägger ner sin kommunala skola och ser till att en framgångsrik skolhuvudman etablerar sig i området, men Nacka utgör ett undantag. I de allra flesta kommuner drivs kommunala skolor vidare, år efter år, även om de systematiskt misslyckas i sina uppdrag.

I stället för att fundera i dessa banor verkar Socialdemokraterna vilja förbjuda kö som urvalsinstrument. Alla ska välja skola men samtidigt ska urvalssystemet utformas så att det blir ”rätt blandning av elever” i varje skola. Staten ska kontrollera att skolans huvudmän lever upp till detta mål. Den bakomliggande tanken är att målet att skolorna och klasserna ska ha det som brukar kallas för allsidig social sammansättning av elever, ska överordnas andra mål. Att göra skolan till arena för den sociala ingenjörskonsten blir alltså viktigare än att varje elev ges förutsättningar för att nå sin högsta kunskapsnivå och därmed få en gedigen grund att stå på inför vuxenlivet.

Det är viktigt att konkret beskriva vad krav på allsidig social sammansättning betyder. Det innebär nämligen att kriteriet för skolplaceringen påverkas av vilken bakgrund andra elever har som önskar samma skola. Blir det för många med samma bakgrund så riskerar det att leda till att inte elevens förstahandsval tillgodoses.

Utbildningsminister Anna Ekström hänvisar ofta till hur det var när hon gick i skolan. Vi är nog många som har en tendens att idyllisera vår barndoms skola, men det går heller inte att jämföra det Sverige som fanns då med dagens Sverige. Svensk skola har aldrig riktigt klarat det kompensatoriska uppdraget, även om svensk skola i ett internationellt perspektiv är förhållandevis jämlik. Familjebakgrundens betydelse för hur det går i skolan är dock alltjämt stor. Så var det när skolan var statlig på 1980-talet och så är det idag. Men klart är att elevsammansättningen är helt annorlunda idag. 2011/12 var andelen elever som är födda i utlandet i grundskolans åk 9 9,8 procent och 2018/19 uppgår den siffran till 14,9 procent. Av dessa hade 2,7 procent varit mindre än 4 år i Sverige 2011/2012 att jämföra med 5,3 procent 2018/2019.

Det är uppenbart att en viktig orsak till att en så stor andel elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet är just elever med utländsk bakgrund. Med bristande kunskaper i svenska är det svårt att klara skolan. Av totalt ca 17 500 elever som lämnade grundskolan våren 2019 utan behörighet till gymnasiet hade ca 8 800 utländska bakgrund, varav ca 80 procent var födda utomlands. Detta är givetvis allvarligt eftersom hur det går i grundskolan avgör framtiden för dessa ungdomar. Ett misslyckande i skolan riskerar att bli ett misslyckande för livet.

Alla skolor är inte bra i Sverige. Dessutom har skillnaden mellan bra och dåliga skolor ökat, även om skillnaden ligger på en låg nivå jämfört med OECD. Detta beskrivs i debatten som att skolsegregationen har ökat och att detta borde åtgärdas. Det är lätt att säga, men frågan är vad som är orsaken till att skillnaden har ökat. Har Sverige fått fler dåliga skolor och fler bra skolor eller beror det på att vi har fått många fler riktigt bra skolor? Hur den ökade skillnaden mellan skolors resultat ska bemötas beror ju i allra högsta grad på vad den beror på.

Statistiken visar tydligt att allt fler föräldrar väljer bort kommunala skolor till förmån för friskolor. Det syns om man tittar på köer och på det faktum att andelen elever i friskolor har ökat kontinuerligt under lång tid. Statistiken visar också att elever med lågutbildade föräldrar i högre utsträckning får behörighet till gymnasiet om de går i friskolor än i kommunala skolor. Denna skillnad återfinns också om vi tittar på elever med utländsk bakgrund, födda i Sverige eller födda utomlands.

Mer än var fjärde elev (26,7%) med utländsk bakgrund, född i Sverige väljer en fristående grundskola. Motsvarande siffra bland dem som är födda i Sverige är knappt var femte elev (19,8 %). Friskolor har också en högre andel elever med utländsk bakgrund än kommunala skolor. En förklaring som ofta anges till valet är att det är fokus på kunskap och studiero i friskolorna.

Det är intressanta siffror och vi vet också från forskningen att många föräldrar med utländsk bakgrund är medvetna om vikten av en bra skola. Samtidigt vet vi att det är många som inte känner till att du kan välja skola i Sverige.

Är inte idén att förbjuda köer egentligen oerhört märklig? Den normala reaktionen i förhållande till köer är att de ska betas av. Efterfrågan ska tillgodoses. Men det är inte reaktionen när det gäller köer till friskolor. Då ska köer förbjudas. Argumentet är att alla inte får tillgång till en plats. Ett problem som knappast är olösligt, populära skolor kan tillåtas växa. Det andra argumentet handlar om att köer bidrar till segregation. Sverige tillhör de länder inom OECD som har den största blandningen om vi tittar på elevernas bakgrund. Sverige och Danmark delar här på fjärdeplatsen, efter Norge och Finland.

Under alla år så har den svenska skoldebatten till övervägande del handlat om elevernas bakgrund. Enhetsskolan infördes för att elever från olika socialgrupper skulle mötas i större utsträckning. Det kompensatoriska uppdraget skulle leda till att familjebakgrundens betydelse skulle minska. Trots att detta varit ett uppdrag för svensk skola i decennier så visar undersökningar att många skolhuvudmän inte klarar det kompensatoriska uppdraget. Frågan handlar alltså om vilket som anses vara det viktigaste uppdraget för skolan, att förmedla kvalitet och goda kunskaper eller att blanda elevers bakgrund. För många föräldrar är svaret på frågan fokus på kunskap. Därför väljer de bort de skolor som de anser inte lever upp till den kvalitet som enligt dem ska levereras inom ramen för skolplikten. För dessa föräldrar är det viktigast att deras barn går i en bra skola. I takt med att det blir allt tydligare att det är skillnad mellan skolor så växer således köerna till de som uppfattas som skolor som lever upp till det krav som föräldrarna har på skolan.

En politik som då inriktas på att förbjuda kö riskerar därmed att leda till att tilltron till politiken – och skolplikten- undergrävs. Varför ska elever och föräldrar ta skolplikten på allvar, om inte stat och kommun tar plikten att leverera god utbildning på allvar? Det rimliga borde vara att istället underlätta för skolor som är populära att expandera, och ta emot fler av dem som står i kö. Mer uppmärksamhet borde ägnas åt de skolor som allt färre elever vill gå i. Det borde verkligen bekymra såväl ministrar som ansvariga skolhuvudmän – inte att det finns skolor som är så populära att de har kö. Det faktum att elever väljer bort är faktiskt den enda möjlighet som finns för att demonstrera sitt missnöje med leveransen inom det svenska skolpliktssystemet. Något som tydliggörs genom de växande köerna till friskolor. Köer som tydliggörs människors preferenser.

Ulla Hamilton är VD för Friskolornas riksförbund