I munnen på Churchill

Puritan var han då sannerligen inte, den tidigare brittiske premiärministern Winston Churchill. Snarare en livsnjutare och gourmand. Mat, dryck och cigarrer var viktiga ingredienser i Churchills liv från unga år och det är den sidan av honom som vi lär känna i den på Lind&Co nyligen utkomna boken “Winston Churchill. Biografi över en gourmand” skriven av Chatrine Heytendt-Sherman.

Att utgå ifrån mat, dryck och cigarrer för att berätta om en av 1900-talets stora personligheter och makthavare är ett intressant och piggt grepp. För läsare väl bevandrade i den digra litteratur som finns om huvudpersonen, finns få nyheter. Däremot är boken underhållande och trivsamt skriven. För en som just har börjat bekanta sig med Churchill kan denna till omfång och sidantal behändiga bok tjäna som en väg in i ett spännande livsöde.

Läsaren får göra en kronologisk resa från måltiderna som den unge Winston intog på Blenheim Palace (där hand föddes 1874) och genom hela livet. Givetvis med ett fokus på de många aktiva år han hade i brittisk politik. Churchill praktiserade vad som kan kallas bordsdiplomati. Måltidens förenande kraft var något han trodde starkt på, det gick lättare att komma överens över en bit mat och dryck, gärna långt in på småtimmarna. Till detta återkommer författarinnan till vid flertalet tillfällen.

I denna översättning av boken finns ett tillägg där översättaren konstaterar att Heytendt-Sherman inte nämner menyn för Nobelbanketten efter det att Churchill tilldelats litteraturpriset 1953. Därefter nämns menyn. Författarinnan har gissningsvis medvetet låtit bli att nämna detta då Churchill inte deltog vid varken utdelning eller Nobelbanketten, vilket således gör informationen ovidkommande i sammanhanget.

Anekdoterna duggar tätt i boken och bidrar på olika sätt till att bredda bilden av Churchill i allmänhet och hans kulinariska intressen i synnerhet. Väl känd är Churchill som champagneälskare, däremot är det måhända inte lika känt att han uppskattade soppor i tid och otid.

Något rabblande av anekdoter blir det inte här, däremot ett smakprov: “Framför allt är Churchill en stor soppälskare, och det vid alla tider på dygnet. Det händer att han avbryter ett skrivarbete vid två- eller tretiden på natten för att beställa sin favoriträtt: ‘Soup!’ Så kom det sig att han under ett besök i Danmark hos kung Fredrik IX lär ha krävt samma nattliga spis. Eftersom betjänten hade fått kvällen ledig, lär det enligt vissa källor ha varit den gode kung Fredrik själv som ställde upp”.

Typiskt Churchill skulle en kännare säga, tilläggas bör i så fall: lika typiskt för den jordnäre kung Fredrik.

Ola Mårtenssonär är konservativ skribent och en av initiativtagarna till Svenska Winston Churchill Sällskapet