Ideologi för näringslivet

DANNE NORDLING:
Ideologi för näringslivet
Vilken ideologi ligger bakom arbetet i ett
fritt näringsliv? Svenska arbetsgivareföreningen har på senare år bedrivit en
omfattande konferensverksamhet i denna
och liknande frågor. Pol mag Danne
Nordting har gjort en sammanfattning
av argumenten för en fri marknadsekonomi baserad på privat äganderätt.
Det är på denna grund som näringslivet
står. Författaren tar bl a upp frågan om
en sådan fri marknadsekonomi kan
fungera rättvist. Blott om alla människor
vore lika och handlade lika – vilket
de inte gör – skulle en praktiskt taget
jämn inkomstfördelning kunna komma
till stånd. Svensk Tidskrift vill gärna
påpeka, att Nordtings artikel ansluter
till Ingvar Hargbys artikel om äganderätten i nummer 7 av tidskriften i år.
Problemet att formulera en näringslivets
ideologi har under flera årtionden varit
ett återkommande debattämne. Trots en
del mycket ambitiösa försök förefaller det
som om man aldrig riktigt lyckats formulera något sammanhängande och för de
flesta acceptabelt idesystem eller ideologi.
Att försöken blivit resultatlösa förefaller
emellertid mera ha berott på metodsvårigheter än på avsaknaden av en för hela nä-
ringslivet i stora drag gemensam uppfattning. Det borde därför vara möjligt attsom utgångspunkt för den ideologiska debatt som ånyo påbörjats inom näringslivet – precisera hörnstenarna i denna gemensamma syn på samhällsfrågorna.
Vad är då en ideologi? Språkbruket fö-
refaller på denna punkt något vacklande.
Grovt sett skulle man väl kunna ange ideologibegreppet som en samling allmänna
ideer om den sociala verklighetens funktionssätt samt hur man utifrån denna syn
bör anpassa samhällets organisation för att
det hela skall fungera.
En ideologi bygger alltså på vissa föreställningar om verkligheten, vilka i princip
bör kunna visas vara antingen riktiga eller felaktiga. Men en ideologi bygger också på vissa värderingar, som varken kan
visas vara sanna eller falska. Dessa värderingar kan endast i större eller mindre utsträckning vara acceptabla eller oacceo-1
tabla för samhällets medborgare.
Svenska Arbetsgivareföreningen har
dan några år tillbaka bedrivit en omfattande konferens- och seminarieverksamhet
för företagsledare m fl med tonvikt på nä-
ringslivsfrågor i samhällsdebatten. Den redogörelse för en tänkbar näringslivsideologi, som följer här, bygger dels på diskussionerna vid dessa sammankomster och
dels på ett antal skriftliga inlägg i debatten sedan 1956.
Den ekonomiska organisationen
Grunden för varje diskussion om näringslivets ideologi har alltid varit samhällets
ekonomiska organisation. I alla samhällen,
oberoende av organisationsform, kan det
ekonomiska livet indelas i en näringslivsdel och en offentlig förvaltningsdeL Nä-
ringslivets funktion kan sägas vara att tillgodose enskilda människors önskemål om
varor och tjänster. Förvaltningen tillgodoser behov av kollektiv natur, d v s önskemål om nyttigheter som är omöjliga att
konsumera individuellt. En näringslivets
ideologi får av naturligt skäl förmodas
främst hänföra sig till det förstnämnda
området.
Grundvärderingen av näringslivets verksamhet i alla ekonomiska system kan sä-
gas vara kravet att detta så effektivt som
möjligt skall tillgodose människornas enskilda önskemål av ekonomisk karaktär.
Olika ideologier innehåller sedan olika rekommendationer om hur denna verksamhet skall organiseras.
Det bästa sättet att tillgodose människornas individuella önskemål är enligt fö-
reträdare för det svenska näringslivet en
fri marknadshushållning med privat äganderätt. En relativt stor del av det svenska
näringslivet är också i princip organiserat
på detta sätt. Det kan därför synas föga
positivt att förorda ett system, vars prak- 459
tiska tillämpning i Sverige tydligen ger
upphov till den mängd problem som envar
väl ändå måste erkänna existerar. Mot
detta kan emellertid invändas, att flertalet
problem i stället beror på avsteg från det
fria marknadssystemet och på existensen
av administrativa regleringar.
Man skulle alltså kunna säga att en fri
– d v s icke med selektiva åtgärder reglerad- marknadsekonomi baserad på privat äganderätt i alla avseenden är överlägsen varje annat ekonomiskt system. Argumenten för detta är i huvudsak tre.
De tre argumenten
För det första kan marknadssystemet tillgodose fler önskemål än andra system genom att det decentraliserar beslutsfattandet, vilket gör det onödigt att hålla en ineffektiv och även i sig själv alltför resurskrävande byråkrati. Marknadsekonomin
hushållar alltså bättre med de begränsade
resurserna genom prissystemet, som möjliggör den långtgående decentraliseringen.
Men systemets effektivitet beror också
på den fria konkurrensen mellan företagen, som tillsammans med kravet på lönsamhet medför att verksamhet som människorna värderar mindre högt – d v s
produktion som kostar mer än den smakar
– utmönstras. Företagens strävan efter
ett så stort överskott som möjligt mellan
kostnader och intäkter – vinst – skapar
också incitament och resurser för en utökad, önskvärd produktion. Marknadshushållningen minskar alltså onödig resursförbrukning och skapar därmed en snabbare resurstillväxt.
460
För det andra garanterar marknadssystemet bättre än andra system att det just
är de vanliga människornas önskemål som
tillgodoses och inte byråkraters, »förmyndares» eller majoriteters. Även människor
med »udda» önskningar kan få dessa tillgodosedda- dock oftast till en något högre kostnad p g a att korta serier är dyrare
att producera än långa. Önskemålen kommer inte bort i någon byråkrati och avslås
inte av några förmyndare med motiveringar som t ex »objektivt icke önskvärd
konsumtion». Inte heller kan personer
som har speciella förbindelser med de styrande administratörerna mygla sig till extra förmåner, t ex extra matkuponger i en
ransoneringsekonomi.
I en fungerande marknadsekonomi kan
människorna inte bara välja mellan olika
varor och tjänster utan också mellan konsumtion och ökad fritid eller mellan konsumtion och bättre arbetsförhållanden
etc. Och bör inte människorna också kunna välja mellan konsumtion av enskilda
nyttigheter och konsumtion av kollektiva
tjänster? Det valet sköts idag mer eller
mindre av »förmyndare».
Slutligen är för det tredje en fri marknadsekonomi mer förenlig med de värderingar om ett fritt samhälle som de flesta
i Sverige omfattar än t ex ett administrativt, centralplanerat system. Självfallet är
dock inte en fri marknadsekonomi helt
oreglerad, eftersom man får förutsätta att
förvaltningssektorn kan tillgodose de kollektiva önskemålen om t ex allmän rättstlygghet, om en framsynt stabiliseringspolitik och om en generell ramlagstiftning
för näringslivets verksamhet. Under sådana omständigheter bör människorna kunna åtnjuta en större personlig frihet än om
de voro tvungna att underkasta sig förödmjukande tvångslagar eller att titt och tätt
vända sig till byråkratin för att söka tillstånd, licenser, dispenser etc. Risken för
att ett centraldirigerat system urartar till
en polisstat med både ekonomiskt och politiskt förtryck är uppenbar för de flesta.
Men förutsätter inte marknadssystemet en
i stort sett jämn inkomstfördelning för att
systemet skall fungera »rättvist»? Måste
inte marknadssystemet förkastas om det i
praktiken leder till inkomstskillnader? Detta är en central invändning men inte
desto mindre felaktig.
Inkomstskillnaderna
Till att börja med är inkomstskillnader
i stor utsträckning empiriskt sett acceptabla. Det framgår av olika opinionsundersökningar. Men inte heller de teoretiska
invändningarna är hållbara. Man kan inte objektivt konstatera vad som »egentligen» är rättvist. Sådana försök kan aldrig
bli annat än metafysiska spekulationer.
Det är därför omöjligt att utforska t ex
vilken inkomstfördelning som är rättvis
och sedan fastställa denna i lag. Men om
man med ett rättvist fungerande ekonomiskt system menar ett system som i större
utsträckning än andra låter alla de enskilda människornas subjektiva uppfattningar
om rättvisa bli avgörande för inkomstfördelningen, kan marknadssystemet konstateras uppfylla högt ställda krav.
I en marknadsekonomi belönas människornas arbetsinsatser efter »värdet» av
deras arbetsresultat. Detta värde bestäms
inte av några objektiva, vetenskapliga eller
etiska principer eller lagar utan av alla de
andra människornas subjektiva uppfattningar om insatsens och resultatets önskvärdhet. Ett resultat av detta är att en av
den stora massan relativt sett mindre önskad verksamhet tenderar att mönstras ut.
Varför? Jo, därför att den som gör en
arbetsinsats samtidigt i allmänhet önskar
sig en så stor belöning som möjligt. Han
anpassar således sin verksamhet till vad
andra finner värdefullt.
Men alla kan eller vill inte anpassa sin
verksamhet till vad andra finner mest
värdefullt. Om man sålunda ägnar sig åt
en i lägre grad önskad verksamhet blir
också belöningen i motsvarande mån lägre. Om alla människor vore lika och handlade lika skulle marknadssystemet också
ge upphov till en praktiskt taget jämn inkomstfördelning.
Devisen »åt var och en efter hans förtjänst», där förtjänsten avgörs av de vanliga människorna, skulle kunna sammanfatta marknadssystemets rättvisenorm.
Denna princip är vid närmare betraktande mer demokratisk än principerna i andra ideologier, där t ex en »upplyst elit»
skall fastställa värdet av insatserna eller
där man överlåter detta åt experterna på
vad som »sakligt sett» är det »objektiva»,
»vetenskapliga» värdet av vars och ens
arbetsresultat. Sådant är väl om något
teknokrati.
Självfallet kommer i alla system att finnas missnöjda människor, som tycker att
461
vissa personers insatser värderas för högt
och andras för lågt. I en fungerande marknadsekonomi skulle en sådan attityd kunna sägas vara anti-demokratisk, eftersom
det innebär att vederbörande vill sätta sig
över resultatet av miljoner människors
önskemål. Detta är dock inget reellt problem. I en marknadsekonomi bör alla människors önskemål om transfereringar av
inkomster till dem som anses få för litet
kunna tillgodoses.
Nya problem
Grunden för näringslivets ideologi är så-
ledes en marknadsideologi. Det finns givetvis många fler argument för denna
ideologi än som har framförts här. Vad
som nu är viktigt är emellertid inte att
förfina argumenten för en konventionell
marknadshushållning utan det är att visa
hur marknadssystemet kan användas för
att lösa alla de nya problem som uppstått
eller upptäckts under de senaste åren.
Det gäller alltså att visa att man varken
behöver avskaffa marknadsekonomin eller ingripa med selektiva regleringar för
att lösa problemen utan att dessa löses automatiskt, om bara samhället förändras
så att marknadsideologin får tillämpas inom förnuftigt konstruerade ramar. Många
av de problem som nu är aktuella bör redan idag kunna lösas med hjälp av marknadssystemet, efter som det finns ganska i
detalj utarbetade förslag till praktiska lösnmgar.
Miljöförstöringen är ett sådant problem,
där en prissättning av olika miljöförstö-
rande åtgärder torde vara långt mer effek- 462
-·””!………_-:,..
~
·”:,.
tiv än alla former av administrativa regleringar. Avfolkningen av glesbygden borde också kunna dämpas eller stoppas genom att den centraldirigerade prissättningen på arbetskraft avvecklas, så att de
enskilda människorna själva kunde välja
mellan att bo kvar i sin hembygd med nå-
got lägre arbetsförtjänst och alternativt
flytta till en främmande ort med bättre
betalt arbete.
En förbättrad arbetsmiljö kan snabbare
uppnås om man i löneförhandlingarna
starkare prioriterar denna i förhållande
till kontanta lönehöjningar. Likaså borde
det vara möjligt att stärka de anställdas
medinflytande på arbetsplatserna, om de
tendenser till dämpad produktivitetsökning som kan uppstå motvägs av i motsvarande mån dämpade lönekrav.
Tryggheten i arbetet torde kunna främjas genom att företagen tillåts bedriva sin
verksamhet med en tillfredsställande lönsamhet, som minskar den nu höga nedläggningstakten och ökar nyetableringar
och expansion. Detta förutsätter att statliga pålagor och de anställdas lönekrav anpassas till den faktiska produktionsutvecklingen. Samtidigt verkar detta också dämpande på inflationen.
Inga träd växer upp i himlen, och inte
heller kan den ekonomiska tillväxten fortgå hur länge som helst. Utarmningen av
jordens resurser är en faktor som måste
stoppa tillväxten på längre sikt. Men långt
innan dess kommer prissystemet att medföra så kraftiga prisstegringar på råvaror
att återanvändning blir ekonomiskt fördelaktig. Redan nu skulle tillväxten kunna
dämpas, om människorna valde att avstå
från löneökningar och i stället prioriterade
ökad fritid. Men den privata konsumtionen svarar för endast en femtedel av till·
växten i Sverige. En avsevärd dämpning
av tillväxten förutsätter därför dessutom
att den offentliga sektorns expansion upphör. Men över den offentliga sektorn har
de vanliga människorna inte samma inflytande som över marknadssektorn.
Alla de ovan uppräknade problemområdena gäller ytterst frågan på vilket sätt
alla de vanliga människorna skall få ett
direkt inflytande över hur de ekonomiska
resurserna i vid bemärkelse skall användas. Som det nu är, styrs verksamheten inom dessa områden mer eller mindre på
indirekt, administrativ väg. Det är om
detta problem som en ideologi för näringslivet måste handla. Men frågan är också
om en sådan ideologi även bör innefatta
lösningarna av flera än de här uppräknade problemen. Det kommer kanske en
fortsatt debatt att få utvisa.