Inför avgörandet
1940
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
INFÖR AVGÖRANDET?
SEDAN förra häftet utgavs ha många blad i världshistorien
fyllts. Holland, Belgien och Luxemburg ha angripits samt kapitulerat. Norge har givit upp striden, sedan det uppenbarligen
lamt drivna anfallet mot Narvik givit föga resultat. Italien har
slutit upp kring Tysklands sida, varigenom kriget spritt sig till
hela Medelhavsområdet. Sovjetryssland har ockuperat först Litauen och därefter Estland och Lettland, varigenom de baltiska
randstaternas restfrihet åtminstone tillfälligt utplånats. U. S. A.
har alltmer direkt tagit parti mot axelmakterna såsom »icke krigförande». Och slutligen har den tyska armen i sin till synes hejdlösa
kraft trängt djupt in i Frankrike, rullat upp Maginotlinjen och
besatt Paris samt tvingat den nya ministären Petain att begära
vapenstillestånd. Trots att England tycks vara berett att föra striden »to the bitter end», kan årets midsommarvecka bli avgörande
för vår världsdels framtidsöde.
Måhända har det olyckliga Norges uppgivande av den hopplösa
striden lättat situationen för Sveriges del. Men samtidigt rycka
ryssarna fram mot Östersjön, och tyskarna omslingra oss från
Bornholm till Kirkenes. Rysslands och Tysklands kraftlinjer både
söder och norr om Östersjön skära varandra. Sverige kan komma
i skärningslinjen och måste vara på sin vakt mot de faror, som
plötsligt kunna uppstå på nytt i den nordiska sfären. Vi måste
veta, att de små staterna i denna tid ständigt löpa faran att offras
upp i de stora makternas strid. Endast genom en buttert envis beredskap åt alla håll kunna vi tilltvinga oss respekt.
17 juni 1940.
285
….. __,___… _ —
,..
.\; \
SEDAN förra häftet utgavs ha många blad i världshistorien
fyllts. Holland, Belgien och Luxemburg ha angripits samt kapitulerat. Norge har givit upp striden, sedan det uppenbarligen
lamt drivna anfallet mot Narvik givit föga resultat. Italien har
slutit upp kring Tysklands sida, varigenom kriget spritt sig till
hela Medelhavsområdet. Sovjetryssland har ockuperat först Litauen och därefter Estland och Lettland, varigenom de baltiska
randstaternas restfrihet åtminstone tillfälligt utplånats. U. S. A.
har alltmer direkt tagit parti mot axelmakterna såsom »icke krigförande». Och slutligen har den tyska armen i sin till synes hejdlösa
kraft trängt djupt in i Frankrike, rullat upp Maginotlinjen och
besatt Paris samt tvingat den nya ministären Petain att begära
vapenstillestånd. Trots att England tycks vara berett att föra striden »to the bitter end», kan årets midsommarvecka bli avgörande
för vår världsdels framtidsöde.
Måhända har det olyckliga Norges uppgivande av den hopplösa
striden lättat situationen för Sveriges del. Men samtidigt rycka
ryssarna fram mot Östersjön, och tyskarna omslingra oss från
Bornholm till Kirkenes. Rysslands och Tysklands kraftlinjer både
söder och norr om Östersjön skära varandra. Sverige kan komma
i skärningslinjen och måste vara på sin vakt mot de faror, som
plötsligt kunna uppstå på nytt i den nordiska sfären. Vi måste
veta, att de små staterna i denna tid ständigt löpa faran att offras
upp i de stora makternas strid. Endast genom en buttert envis beredskap åt alla håll kunna vi tilltvinga oss respekt.
17 juni 1940.
285
….. __,___… _ —
,..
.\; \