Inger Efraimsson; Det är inte monopolen som är problemet
1997
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
arbetslöshet på det sätt som skedde trygghet i ett läge där det krävs stora nal. Vi delar hans uppfattning att
under förra mandatperioden. insatser för att förändra sjukvården. ”sjukvårdens inre stridigheter skulle
För oss som socialdemokrater är Både patienter och personal tjänar kunna dämpas eller delvis försvinna
det angeläget att Stockholms läns med andra ord på sysselsättnings- om en större ärlighet, stabilitet och
landsting har ett bredare samhälls- garantin. I sista hand är det också en realism” eftersträvas.
ekonomiskt perspektiv och med- samhällsekonomisk vinst att inte låta Det är mot denna bakgrund som
verkar till att förhindra ökad arbets- tusentals sjukvårdsanställda fylla på socialdemokraterna i landstinget har
löshet. Landstinget bör ta sin del av den redan alltför höga arbetslösheten. tagit initiativet till den utvecklingsansvaret för sysselsättningen. plan som fastställdes under förra året
Realistiska direktiv och som förhoppningsvis ska ge de
Samhällsekonomisk vinst Vi uppskattar att Patrick Belfrage vill ”långsiktiga, konsekventa och franldet långa loppet tjänar alltså delta i ”förutsättningslösa samtal” förallt realistiska politiska direktiv”
landstinget på att personal tar större mellan sjukvårdspolitiker och perso- som Belfrage efterlyser.
IN GE R E FRAIM S S O N :
Det ar inte monopolen
problemet
I
förra numret av Svensk Tidskrift påstås att den offentliga
sektorn är en dålig arbetsgivare. Det kan ju vid första
påseendet kännas som ett välkommet
stöd till de anställda och deras fackliga
organisationer i den offentliga sektorn.
Påstås detta för att man månar om
de anställda eller finns det andra
motiv? Om jag förstått argumentationen korrekt hävdas det att de
offentliganställdas ”brist på medinIN G ER EFRAIM SSO är ordförande i
SKTF.
44
som ar
flytande, utvecklings- och karriär- perspektiv. Om du vill byta arbetsmöjligheter” beror på den ”offentliga givare finns det för det första fler än
sektorns monopolställning”. Vidare 300 konununer och landsting och en
sägs att ”de tjänster som den (offent- del ligger i varandras närhet, så avliga sektorn) erbjuder är den som s~ånden behöver inte vara oöverstigregel ensam om att producera. De liga. För det andra finns det många
anställda inom den offentliga sektorn yrken i den offentliga sektorn som
… har alltså bara en arbetsgivare att också återfinns i den privata, t ex
vända sig till.” ingenjörer, tekniker, ekonomer, adM ånga valmöjlig heter
Låt oss anta att våra arbetsgivare är
dåliga arbetsgivare och pröva om det
ministratörer och tandsköterskor.
Just tandsköterskor är ett intressant
exempel. De har inte bättre villkor
och möjligheter i den privata sektorn.
är det offentliga monopolet som Är det någon skillnad så är lönerna
orsakar det. Det som beskrivs som ett
monopol ur ett medborgar- och
patientperspektiv behöver inte alls
lägre, arbetssituationen och utvecklingsmöjligheterna sämre i den privata. Varför? För att det är ett s k
vara ett monopol ur den anställdes typiskt kvinnoyrke?
SV E N SK TI OS KRIFT
Även om vi nu har en hög arbetslöshet med åtföljande låg rörlighet på
arbetsmarknaden har det inte alltid
varit så. Från tid till annan har rörligheten varit hög bland de offentligt
anställda, även i sådana yrken som
nästan bara återfinns inom den
offentliga sektorn, exempelvis lärare
och socialarbetare.
Alltså: om den offentliga sektorn är
en dålig arbetsgivare kan det knappast
förklaras med monopoltanken. Vad
beror det då på?
Först vill jag framhålla att jag inte
ställer upp på förenklingen att den
offentliga sektorn som företeelse är en
dålig arbetsgivare. Men inte heller
motsatsen. Verkligheten är mer komplicerad än så. Det är inte heller så
enkelt som att kommuner och landsting av viss politisk fårg är generellt
bra eller dåliga. Det finns dåliga (s)-
kommuner och bra sådana. Det finns
bra (m)-politiker och dåliga sådana,
ur de anställdas perspektiv.
Intresse och engagemang
viktigt
Det är inte lätt att skönja tydliga
samband eller mönster som karaktä-
riserar en bra arbetsgivare, men låt
mig försöka. Bra ekonomi är inte
liktydigt med bra personalpolitik. Det
underlättar, men det finns ingen
automatik i det. Om man måste futta
obekväma nedskärningsbeslut kan l
man genomföra sådana på olika sätt.
Politiker och arbetsgivare, som inte
möter de anställda och deras fackliga
företrädare, fattar oftare sämre beslut.
Intresse och engagemang i verksamheten och sakfrågorna är viktigt för
att kunna stå för en arbetsgivarhållning. Att bara vara intresserad av
ekonomi och förvaltning räcker inte.
All verksamhet som inte utsätts för
förändringstryck riskerar att förkalkas.
Det gäller även den offentliga
sektorn. Men förändring och utveckling åstadkommes bäst tillsanunans
med berörda istället för emot dem.
De flesta anställda i den offentliga
sektorn, liksom i den privata, är
kloka, vuxna och ansvarstagande.
Om de ges möjlighet till utveckling
och ansvar tar de vara på möjligheterna. De arbetsgivare som lyckats
med detta har också nått framgång.
Facket har ibland varit
en bromskloss
Till sist: vi är väl medvetna i den
fackliga rörelsen att vi inte alltid bidragit till utvecklingen utan ibland
haft rollen som bromskloss. Men det
finns också motsatta exempel på hur
bra och konstruktiva ideer från fack
och anställda har nonchalerats av
politiker och arbetsgivare.
Och de sämsta exemplen på arbetsgivaragerande är när man av ideologiska skäl – inte ekonomiska eller
verksarnhetsmässiga – privatiserat och
lagt ut på entreprenad. Ideer i all ära,
men det finns många exempel från
äldreomsorgen, barnomsorgen, gatuunderhåll och behandlingsverksamhet, som visar att det kan bli både
sämre och dyrare när man bryter upp
”n1onopol”.
SVENSK TIDSKRIFT
JONAS HELLMAN OCH
ANDERS HULTIN SVARAR:
Vems intressen
företräder SKTF?
A
rbetsgivarmonopol är
aldrig bra för de
anställda – oavsett om
det handlar om den
privata eller den offentliga sektorn.
Fackföreningsrörelsen kom till i ett
läge då det inom många arbetaryrken
var omöjligt att byta arbetsgivare,
vilket försatte de anställda i ett
förfårligt underläge.
Mot bakgrund av detta tycker vi att
det är märkligt att de offentliganställdas fackförbund – bland annat
SKTF – inte angriper de offentliga
monopolen. Ur sjuksköterskornas
synvinkel är det bra att det i Danmark
och i Norge finns ett sug efter
svenska sjuksköterskor. Detta stärker
sjuksköterskornas position i löneförhandlingarna. På motsvarande sätt är
det bra att det i Sverige dyker upp
konkurrerande arbetsgivare inom
sjukvård, utbildning, äldreomsorg
och andra sektorer där den offentliga
sektorn är dominerande.
Vems intressen företräder egentligen SKTF?
45
under förra mandatperioden. insatser för att förändra sjukvården. ”sjukvårdens inre stridigheter skulle
För oss som socialdemokrater är Både patienter och personal tjänar kunna dämpas eller delvis försvinna
det angeläget att Stockholms läns med andra ord på sysselsättnings- om en större ärlighet, stabilitet och
landsting har ett bredare samhälls- garantin. I sista hand är det också en realism” eftersträvas.
ekonomiskt perspektiv och med- samhällsekonomisk vinst att inte låta Det är mot denna bakgrund som
verkar till att förhindra ökad arbets- tusentals sjukvårdsanställda fylla på socialdemokraterna i landstinget har
löshet. Landstinget bör ta sin del av den redan alltför höga arbetslösheten. tagit initiativet till den utvecklingsansvaret för sysselsättningen. plan som fastställdes under förra året
Realistiska direktiv och som förhoppningsvis ska ge de
Samhällsekonomisk vinst Vi uppskattar att Patrick Belfrage vill ”långsiktiga, konsekventa och franldet långa loppet tjänar alltså delta i ”förutsättningslösa samtal” förallt realistiska politiska direktiv”
landstinget på att personal tar större mellan sjukvårdspolitiker och perso- som Belfrage efterlyser.
IN GE R E FRAIM S S O N :
Det ar inte monopolen
problemet
I
förra numret av Svensk Tidskrift påstås att den offentliga
sektorn är en dålig arbetsgivare. Det kan ju vid första
påseendet kännas som ett välkommet
stöd till de anställda och deras fackliga
organisationer i den offentliga sektorn.
Påstås detta för att man månar om
de anställda eller finns det andra
motiv? Om jag förstått argumentationen korrekt hävdas det att de
offentliganställdas ”brist på medinIN G ER EFRAIM SSO är ordförande i
SKTF.
44
som ar
flytande, utvecklings- och karriär- perspektiv. Om du vill byta arbetsmöjligheter” beror på den ”offentliga givare finns det för det första fler än
sektorns monopolställning”. Vidare 300 konununer och landsting och en
sägs att ”de tjänster som den (offent- del ligger i varandras närhet, så avliga sektorn) erbjuder är den som s~ånden behöver inte vara oöverstigregel ensam om att producera. De liga. För det andra finns det många
anställda inom den offentliga sektorn yrken i den offentliga sektorn som
… har alltså bara en arbetsgivare att också återfinns i den privata, t ex
vända sig till.” ingenjörer, tekniker, ekonomer, adM ånga valmöjlig heter
Låt oss anta att våra arbetsgivare är
dåliga arbetsgivare och pröva om det
ministratörer och tandsköterskor.
Just tandsköterskor är ett intressant
exempel. De har inte bättre villkor
och möjligheter i den privata sektorn.
är det offentliga monopolet som Är det någon skillnad så är lönerna
orsakar det. Det som beskrivs som ett
monopol ur ett medborgar- och
patientperspektiv behöver inte alls
lägre, arbetssituationen och utvecklingsmöjligheterna sämre i den privata. Varför? För att det är ett s k
vara ett monopol ur den anställdes typiskt kvinnoyrke?
SV E N SK TI OS KRIFT
Även om vi nu har en hög arbetslöshet med åtföljande låg rörlighet på
arbetsmarknaden har det inte alltid
varit så. Från tid till annan har rörligheten varit hög bland de offentligt
anställda, även i sådana yrken som
nästan bara återfinns inom den
offentliga sektorn, exempelvis lärare
och socialarbetare.
Alltså: om den offentliga sektorn är
en dålig arbetsgivare kan det knappast
förklaras med monopoltanken. Vad
beror det då på?
Först vill jag framhålla att jag inte
ställer upp på förenklingen att den
offentliga sektorn som företeelse är en
dålig arbetsgivare. Men inte heller
motsatsen. Verkligheten är mer komplicerad än så. Det är inte heller så
enkelt som att kommuner och landsting av viss politisk fårg är generellt
bra eller dåliga. Det finns dåliga (s)-
kommuner och bra sådana. Det finns
bra (m)-politiker och dåliga sådana,
ur de anställdas perspektiv.
Intresse och engagemang
viktigt
Det är inte lätt att skönja tydliga
samband eller mönster som karaktä-
riserar en bra arbetsgivare, men låt
mig försöka. Bra ekonomi är inte
liktydigt med bra personalpolitik. Det
underlättar, men det finns ingen
automatik i det. Om man måste futta
obekväma nedskärningsbeslut kan l
man genomföra sådana på olika sätt.
Politiker och arbetsgivare, som inte
möter de anställda och deras fackliga
företrädare, fattar oftare sämre beslut.
Intresse och engagemang i verksamheten och sakfrågorna är viktigt för
att kunna stå för en arbetsgivarhållning. Att bara vara intresserad av
ekonomi och förvaltning räcker inte.
All verksamhet som inte utsätts för
förändringstryck riskerar att förkalkas.
Det gäller även den offentliga
sektorn. Men förändring och utveckling åstadkommes bäst tillsanunans
med berörda istället för emot dem.
De flesta anställda i den offentliga
sektorn, liksom i den privata, är
kloka, vuxna och ansvarstagande.
Om de ges möjlighet till utveckling
och ansvar tar de vara på möjligheterna. De arbetsgivare som lyckats
med detta har också nått framgång.
Facket har ibland varit
en bromskloss
Till sist: vi är väl medvetna i den
fackliga rörelsen att vi inte alltid bidragit till utvecklingen utan ibland
haft rollen som bromskloss. Men det
finns också motsatta exempel på hur
bra och konstruktiva ideer från fack
och anställda har nonchalerats av
politiker och arbetsgivare.
Och de sämsta exemplen på arbetsgivaragerande är när man av ideologiska skäl – inte ekonomiska eller
verksarnhetsmässiga – privatiserat och
lagt ut på entreprenad. Ideer i all ära,
men det finns många exempel från
äldreomsorgen, barnomsorgen, gatuunderhåll och behandlingsverksamhet, som visar att det kan bli både
sämre och dyrare när man bryter upp
”n1onopol”.
SVENSK TIDSKRIFT
JONAS HELLMAN OCH
ANDERS HULTIN SVARAR:
Vems intressen
företräder SKTF?
A
rbetsgivarmonopol är
aldrig bra för de
anställda – oavsett om
det handlar om den
privata eller den offentliga sektorn.
Fackföreningsrörelsen kom till i ett
läge då det inom många arbetaryrken
var omöjligt att byta arbetsgivare,
vilket försatte de anställda i ett
förfårligt underläge.
Mot bakgrund av detta tycker vi att
det är märkligt att de offentliganställdas fackförbund – bland annat
SKTF – inte angriper de offentliga
monopolen. Ur sjuksköterskornas
synvinkel är det bra att det i Danmark
och i Norge finns ett sug efter
svenska sjuksköterskor. Detta stärker
sjuksköterskornas position i löneförhandlingarna. På motsvarande sätt är
det bra att det i Sverige dyker upp
konkurrerande arbetsgivare inom
sjukvård, utbildning, äldreomsorg
och andra sektorer där den offentliga
sektorn är dominerande.
Vems intressen företräder egentligen SKTF?
45