Inte bara ostron och ägg

Kärleksmedel har använts sedan urminnes tid. Många av recepten är sedan länge begravda i försvunna civilisationers grus. Men människan är outtröttlig i sin strävan att hitta nya sätt att öka sinnlig njutning, skriver Sten Niklasson.

Benämningen ”afrodisiaka” syftar på kärlekens, kättjans och fruktsamhetens gudinna Afrodite, och handlar om metoder och stimulantia som väcker begäret och undanröjer blyghet, rädsla och andra hämningar. I vid mening innefattar afrodisiaka alla medel som kan vara lustframkallande och erotiskt stimulerande.

Attraktionen mellan människor börjar oftast med synintryck. Både kvinnor och män styr ut sig med frisyrer, kläder, smycken och tatueringar för att verka visuellt tilldragande. Men ofta är doften tillräcklig för att utlösa erotiska känslor. Under tusentals år har intensiva försök gjorts att hitta utsökta dofter som kan ge användaren den yttersta förförelsemakten. Det var så kådan från ambraträd upptäcktes, liksom den grå ambran som utsöndras från tarmsystemet hos vissa valar. Ingen vet hur den körtel i hjortens kropp som avger myskdoft fann vägen till alkemisternas laboratorier och blev råmaterial till kärlekselixir. Men mysk används fortfarande i kosmetiska produkter.

Man talar ofta om kemi mellan människor. Det handlar bl.a. om feromoner som är ett slags lockrop, utsöndrade från huden, vilka bidrar till att vi gillar eller ogillar människor genom reaktionen hos den sensor vid näsborrarnas nedre del som förmår uppfatta signalerna och direkt skicka dem vidare till hjärnans känslocentrum – det limbiska systemet. Åtrån eller motviljan tar alltså inte sällan sin början i näsan. Därför försöker parfymproducenterna tillverka syntetiska feromoner, som påstås göra bäraren oemotståndlig. Annonserna för deras essenser i sina konstfulla och dyra flaskor har ofta starkt erotiska inslag.

Män är känsliga för kvinnors doft. Fransmännen, vilkas intresse för sinnliga ting sällan sviktar, har gett den unika personliga doft som varje kvinna avger ett särskilt namn, Cassolette, vilket bland annat betyder rökelsekar. Men också mäns lukt kan verka upphetsande på kvinnor. Den japanska författarinnan Yuko Kawano har skrivit en haiku som i sin koncentrerade enkelhet illustrerar detta:

Du kommer emot mig
doftande
av morgonens gräs
nyslaget:
mina bröstvårtor styvnar.

Det är inte konstigt att också kökets dofter kan få oss att skälva av en sensuell lystnad som ligger nära den erotiska lusten. Vi använder ju ofta hänvisningar till mat och kryddor för att beskriva vår älskade. Som i denna kärleksdikt från 1100-talet:

Hennes andedräkt är som honung med en doft av kryddnejlika;
hennes mun ljuvlig som en mogen mangofrukt.
Att kyssa hennes hud är som att smaka lotusblomman.
Gropen vid hennes navel gömmer kryddors mångfald.
Vilka fröjder som sedan väntar, det vet tungan,
men den kan inte utsäga det.

I många skildringar är själva ätandet en erotisk handling, lika upphetsande som famntaget. I sin bok Afrodite (1998) beskriver Isabel Allende en kärleksmåltid i en gammaldags palatsmiljö. Mannen och kvinnan rör inte vid varandra men känner varandras doft och förnimmelsen av varandras hud så intensivt att de bägge vacklar på randen av en avgrund.

Också i filmen Tom Jones, som baseras på Henry Fieldings muntra roman om en ung mans lättsinniga leverne i 1700-talets England, förekommer en måltid, där skådespelarna Albert Finney och Susanne York gör ätandet till en fräck och avväpnande kärleksakt. Det slickas, sugs och smaskas på köttben och frukter, safterna rinner längs fingrar och halsar, och det njutningsfulla uttrycket i de båda älskandes ögon lämnar inget åt åskådarens fantasi.

Matens färg och form kan ha en stark sensuell effekt. Den kan vara direkt erotiskt utmanande, som styva sparrisstjälkar och gurkor, eller persikohalvor dekorerade med bröstvårtor av färska hallon. Men effekten kan vara lika kraftfull av okonstlad mat som tillretts med lidelse och serveras på ett skönt dekorerat bord. Filmen Babettes gästabud, som bygger på en novell av Karen Blixen, växlar bilder från köket och dess frestelser med sekvenser som visar hur de hårda ansiktena kring bordet mjuknar, efterhand som gästernas sinnen öppnas av den kärleksfullt tillagade måltiden.

Konstnärer älskar att i metaforer skildra sambandet mellan mat, dryck och sex. Reggaekungen Bob Marley uttryckte det så här i sin hit Stir it up:

Quench me when I´m thirsty/Cool me down when I´m hot/Your recipe darlin´, is so tasty/And you sure can stir your pot!

Inom bildkonsten har målare som Cranach och Bruegel, Renoir och Ingres, Botero och Oldenburg använt sig av mat och dryck som symboler för sinnlighet. För att inte tala om de stora stillebenmålarna, som skänker oss yppiga fruktfat och blänkande köttstycken, vilkas erotiska anspelningar bara kan gå den mest förstockade förbi.

Också smaken är starkt associerad med erotiska känslor. Den sensuella upplevelsen av en måltid hänger samman med hur smakerna ordnats och kan liknas vid en kärleksakt. Ett milt och lockande preludium bereder vägen för ett starkare moderato, kulminerar i ett allegro forte och utmynnar slutligen i en öm och ljuv coda. En sinnligt komponerad måltid bör alltså börja med antydningar, resa sig till maximal njutning och avslutas med den tillfredsställda lustens behag. Och – kanske viktigast – lika lite som älskog bör en måltid avnjutas med brådska.

Många maträtter har ett stabilt rykte som afrodisiaka. De mest kända är skaldjur och ägg.

Bland skaldjuren är ostronet tveklöst drottningen. Ostron ska ätas råa, eftersom upphettning förstör de verksamma ämnena. Köttet ska vara fast och gräddvitt och simma i en vätska som doftar hav. Den venetianske libertinen Giacomo Casanova hävdar i sina högst tvivelaktiga memoarer att han åt femtio ostron till frukost varje morgon för att med obruten kraft kunna genomföra sina amorösa äventyr. Han är långt ifrån den ende som förlitat sig på ostronens afrodisiakiska verkan.

Napoleon Is syster Pauline Bonaparte var en vacker och njutningslysten kvinna, vars skandalösa leverne i Paris tvingade kejsaren att skicka henne i en slags landsförvisning till Santo Domingo. För att döva sin förtrytelse över broderns beslut, minska tristessen och tillfredsställa sin outsläckliga kättja, började Pauline omge sig med älskare, vilka konsumerades med häftig aptit. När hon togs till nåder och tilläts återvända till Paris, tog hon med sig ett antal slavinnor och en välutrustad man, som varje morgon bar henne naken till badet och serverade henne frukost i form av färska ostron och champagne.

Den som tvivlar på ostronens effekt som kärleksmedel kan ha intresse av protokollen från American Chemical Society, vars årsstämma 2005 innefattade en föreläsning av några biokemister om skaldjur. Forskarnas resultat visade att ostron innehåller två relativt ovanliga aminosyror, som visat sig stimulera produktionen av testosteron hos män och östrogen hos kvinnor.

I många kulturer tillskrivs ägg erotisk kraft. De sägs bota håglöshet, ge spänst åt mannen och liv åt kvinnors sköten. Sambandet mellan ägg och fruktsamhet är uppenbart, och recepten på stärkande rätter med ägg är oräkneliga. I läkaren Nefzaouis berömda berättelse Den Doftande Trädgården från medeltidens Arabien, ägnas mycket utrymme åt äggens effekter. Så här kan det låta:

Den man som under några dagar lever på stekta ägg med myrra, kanel och peppar, skaffar sig en mycket betydande könskraft. Man tar så många ägg att man kan äta sig fullkomligt mätt och steker dem tillsammans med färskt fett och smör. Då de blivit välstekta doppas de i honung tillsammans med en smula bröd. På det sättet kan man vara säker på att man är kärleksberedd natten igenom.

Den läsare som inte känner sig styrkt av att stjälpa i sig råa ägg och inte heller blir upphetsad av stekta varianter kan försöka med en gyllengräddad omelett gjord på nyvärpta ägg. Goda föredömen finns.

Den tyska prinsessan Katarina, som femton år gammal blev bortgift med den sinnessvage och alkoholiserade storfursten Peter i Ryssland, blev snabbt änka och kejsarinna med hjälp av bl. a. de stiliga officerarna, bröderna Orlov. Hon tröstade sig livet igenom med ett flertal officiella älskare och ett betydligt större antal icke officiella. Hon uppges ha varit omättlig i sängen och enastående vital ända till sitt sjuttiosjunde levnadsår. Plikttrogen som hon var, steg hon upp klockan fem på morgonen och intog sin frukost bestående av te med en skvätt vodka samt – just det! – en smörig omelett smaksatt med kaviar.

Egentliga afrodisiaka är medel som är avsedda att väcka slocknade begär eller förstärka erotiska upplevelser. Det rör sig om ämnen och beredningar av olika slag, som har stimulerande, rusgivande eller hallucinatorisk effekt. Kemiskt sett handlar det om droger som påverkar hjärnan, vars ca 75 miljarder nervceller kommunicerar med varandra och andra celler med hjälp av signalsubstanser som GABA, glutamat, oxytocin, serotonin, dopamin och noradrenalin. Många afrodisiaka får effekt genom att slinka förbi hjärnans skyddssystem och rubba förhållandet mellan kroppsegna signalsubstanserna. Men försiktighet anbefalles. För att tala med den berömde alkemisten Paracelsus:

”Vad finnes som inte är ett gift? Allting är gift. Dosen allena gör att något är, eller inte är, giftigt.”

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör för Patentverket.