Intervju: Aktivistiska tjänstemän plågar jägarkåren
EU-kommissionen stämmer Sverige och kräver femtusen euro per dag i böter fram tills dess att EU:s vapendirektiv är implementerat i svensk lag. Men det hade inte behövt bli såhär. Det menar advokaten Sebastian Scheiman, en av de advokater som har bäst insyn i processen kring jägares och sportskyttars vapen, i samtal med Per-Ola Olsson.
”Det här är regeringens fel. Den vägrar följa riksdagens tillkännagivanden”, säger Scheiman och lägger med ord som ”ideliga försök att överimplementera” och ”trilskas” ett tungt ansvar på justitieminister Morgan Johansson (S).
Bland annat lyfter han att regeringen struntat i riksdagens tillkännagivande att i enlighet med vapendirektivet slopa kravet på femårslicenser och licens för ljuddämpare. Johansson har påstått att de beslut riksdagen vill att regeringen effektuerar strider mot vapendirektivet.
”Det stämmer inte. Sverige har redan väldigt strama vapenlagar. Vi följer i princip redan direktivet. En implementering skulle snarare innebära lättnader.”
Scheiman sätter därför regeringens obstruerande i samband med den uttalade viljan att minska antalet legala vapen.
Det är inte bara regeringen som trilskas. Sebastian pekar på ett flertal fall då Polismyndigheten, som ansvarar för licenserna, försvårat för vapenägarna. Det handlar om krav som inte har lagligt stöd, vägran att följa prejudikat och regelrätta försök att dupera domstolarna.
”Aktivistiska tjänstemän, även inom Polismyndigheten, är ett stort hot mot rättssäkerheten.”
Scheiman redogör för hur polisens eget felande lett till att vapenägare åtalats och till och med dömts för vapenbrott.
”Det har på sin höjd varit administrativa missar, ofta på grund av systemfel hos polisen. Men det är ett lätt sätt att få en pinne till i statistiken. Det är ju lättare att ge sig på registrerade vapen än oregistrerade.”
Scheiman är kritisk till polisens arbetssätt.
”Vissa verkar anstränga sig för att tolka de regler som finns på sämsta möjliga sätt för vapenägaren.”
Han ser två troliga anledningar till att polisen agerar som de gör. Antingen är det enskilda handläggares personliga agendor grundat i motstånd mot civilt vapenägande och kanske försök att förbättra den egna karriären genom att följa politikernas ambitioner snarare än lagen. Scheiman får frågan om detta inte innebär en politisering av polisen.
”Det är helt korrekt vad gäller vissa tjänstemän och är inte värdigt en rättsstat. De flesta handläggarna sköter dock sig alldeles förträffligt.”
Den andra förklaringen han ser är att viljan att minska mängden legala vapen är missriktad omtanke om kollegorna i yttre tjänst.
”Men det är ju inte jägare och jaktvapen de möter. De möter busar med insmugglade vapen.”
Men finns det inte risk att de legala vapnen dyker upp i fel sammanhang då?
”Läckageteorin är hitte-på och har blivit vetenskapligt motbevisad. De som tror på den lever kvar i 70-talet och tror att kriminella knallar runt med avsågade hagelgevär stulna från jägare. Så var det kanske på Svartenbrandts dagar när bössorna hängde framme i stugorna, nu för tiden är de inlåsta i säkra vapenskåp. Vapnen kommer inte från svenska jägare och sportskyttar. De är insmugglade vapen från Västra Balkan, men de rår inte polisen på.”
Han är också kritisk mot att missnöjda jägare och sportskyttar har avfärdats med att de är en haveristisk vapenlobby.
”Det är inte att vara rättshaverist att vilja att myndigheterna följer lagen. Haveriet är snarare på myndigheten och i regeringen. Kravet på rättssäkerhet är fullt naturligt. Alla ska ju följa lagen. Inte minst tjänstemännen.”
Per-Ola Olsson är bonde, servicetekniker, skribent och folkbildare/SNB