Intervju: Den siste samurajen

Han kallar sig lite skämtsamt för ”den siste samurajen”. Som den sista mentorn i landet hjälper Göran Forsén från Svärdsjö, Falu kommun, närbutiker och mackar på landsbygden att komma på fötter. Johan Söderström intervjuar honom om landsbygdens behov, potential och framtid.

Frågeställningarna kring hur vi ska få Hela Sverige att leva har nu varit aktuella i minst sex decennier. Nu har ämnet åter blivit aktuellt. Pandemin följdes av en ny grön våg där storstadsbor valde bort trängsel, bilköer och stress till förmån för ett liv närmare naturen.

Samhällsservicen på lands- och glesbygd som till exempel posten, banken, polisen och Försäkringskassan är idag närmast borta. Vägnätet är eftersatt och likaså det digitala nätet. Det gör det svårare att vara företagare och att driva närbutik eller bensinmack och den som arbetar mot denna negativa trend tycks ständigt kämpa i motvind.

Konsulten och nämnde mentor Göran Forsén håller dock inte med. Med rätt hjälp, nätverkande och lite ”jävlar anamma” går det att gå emot strömmen. Han borde veta. Med snart 20 år i rollen som allmänt stöd till butiker och mackar på landsbygden har han följt landsbygdsutvecklingen på nära håll.

Göran Forsén kan beskrivas som en enmansarmé, själv kallar han sig lite skämtsamt för den ”siste samurajen”. Så vitt han vet är det bara han själv i hela Sverige som har den roll han har. Backar vi bandet tillbaka till år 2003 fanns det dock minst en mentor per län som stöttade butiker och mackar på landsbygden.

Göran, ditt arbete är väldigt ”hands-on”. Hur arbetar du för att hjälpa mackar och närbutiker?

– Det finns en förordning att betala ut bidrag till företag som tillgodoser drivmedel och dagligvaror på landsbygden, det vill säga kommersiell service. Syftet är att folk ska komma undan onödiga resor till tätorten för att handla eller uträtta andra ärenden. Jag vill poängtera att det inte bara handlar om dagligvaror och drivmedel utan mycket annan service. De flesta butiker som jag hjälper är ombud för Systembolaget, Svenska Spel, Apoteket och ATG och driver ofta en bensinmack. De tillgodoser lokala behov, man säljer biljetter, fiskekort, skoterledskort och så vidare men i grunden är det ju dagligvarorna man lever på.

Hur ser du på utvecklingen sedan år 2003 då du startade?

– De första fem åren var det mycket ut och släcka bränder. Det var många som hade akuta problem. På den tiden användes bidragspengarna mest till att täcka gamla förluster. Efter några år kom det dock till största delen att handla om nyinvesteringar. Från att 90 % av bidragspengarna gått till att täcka gamla förluster (släcka bränder”) och 10 procent till investeringsbidrag så efter fem år var förhållandet det motsatta. Flera hade möjlighet att förnya sina butiker och kunde börja tänka mera långsiktigt.

– Men det har blivit tuffare med åren. Bara det att få sälja tobak i en butik har blivit en stor utmaning och en stor kostnad. Bidragsansökningarna är helt enkelt så krångliga att många handlare inte klarar av dem.

För ett tiotal år sedan var ”mackdöden” ett väldigt aktuellt ämne. 2006 till 2010 försvann 570 mackar. En klart bidragande orsak var den så kallade Pumplagen som började gälla år 2006. Det handlade om kravet att mackarna skulle tillhandahålla etanol vid sidan av bensin och diesel om de sålde en viss mängd drivmedel.

Hur upplevde du mackdöden Göran, och vad berodde den på? Hur kunde den bemötas och hur ser det ut idag?

– Signalen på den tiden var att etanolen skulle rädda oss. Numera är ungefär en procent av drivmedelsförsäljningen etanol. Personligen anser jag att det är vansinnigt att göra drivmedel av livsmedel när vi har en så utbredd svält som vi har i världen. Bristen på livsmedel medför ju dessutom stigande priser.

– När kravet nådde ned till mackar som levererade 2 miljoner liter/år och mer och började drabba mackar på landsbygden agerade länsstyrelsen i Falun. De överklagade det här till Transportstyrelsen. Sedan gick det vidare till förvaltningsrätten i Falun. Därifrån kom beskedet att ”staten kan inte kräva att man måste sälja det ena för att få sälja det andra” med hänvisning till EU-rätten. Då år 2010, vill jag minnas, fick regeringen väldigt bråttom och permanentade dispensen från Pumplagen. Då blev Transportstyrelsen väldigt medgörliga också. Det permanenta undantaget finns kvar ännu idag.

Hur har miljödebatten påverkat ditt arbete?

– Miljödebatten har påverkat möjligheten att söka bidrag i positiv riktning eftersom premisserna är att minska resandet och därmed koldioxidutsläppen. Nu när dieseln är uppe i nästan 20 kr/liter märker man också ett förändrat resmönster på landsbygden. Det svider att åka i väg plus att man värdesätter restiden mer. En effekt av pandemin var paradoxalt nog att lanthandlarnas omsättning ökade med storleksordningen 20-40 procent. Klimatdebatten har öppnat upp nya möjligheter mer än det har försvårat.

Hur kan staten göra rätt saker för att underlätta för företagande?

– Det är pengar det handlar om. Sedan tycker jag att det är kommunerna som har bäst kännedom om behoven och förutsättningarna. Dessutom gäller det att försöka tänka till när man försöker förenkla. När alliansregeringen tillträdde 2006 skulle man förenkla allt möjligt. Det gav resultat. Regelmassan och den administrativa bördan minskade. Nu är man på väg att försvåra allting igen. Man skyller på EU-direktiv men konstigt nog verkar det vara olika direktiv i Sverige och Italien. Sverige vill alltid vara bäst i klassen.

– Det har blivit svårare på senare år: mer regler inom tobaksförsäljning och livsmedelshantering. Kraven från Skatteverket skärps också de.

Jag avslutar med att fråga om var de största problemen ligger hos dem som vill driva butik i glesbygd.

– Det finns möjligheter men handlarna har fullt upp med sitt dagliga jobb i butiken. De orkar inte med. Att söka stöden har blivit en vetenskap för sig. Handlarna klarar inte av pappersarbetet. Vissa handlare klarar helt enkelt inte av att rekvirera pengarna.

Göran avslutar i positiv anda:

– Min erfarenhet är att det finns hopplösa fall som inte går att rädda men väldigt många går att rädda med rätt åtgärder.

Frågan är hur det blir när den siste samurajen lägger ned sitt svärd.

Johan Söderström är tidigare ledarskribent Högerpressen och politisk sekreterare Region Dalarna