Intervju: Det måste finnas en lucka i de mentala barriärerna, så att vi kan börja tala med varandra

Stängselplanerna vid finska östgränsen tilltalar inte den fd försvarsministern. Det måste finnas en mental lucka i alla barriärer.

Trenden i dagens värld har igen blivit att bygga barriärer. Trumps mur mot Mexico hånades och nu planeras stängsel vid den finska östgränsen. Det känns väldigt illa, säger Elisabeth Rehn. Världen har fått sitt av barriärer, de måste brytas ned.

Elisabeth Rehn vet vad hon talar om. Krigsnärvaron har varit hennes öde. Redan som barn upplevde hon kriget.

– När Ryssland den 24 februari inledde sitt anfallskrig mot Ukraina kom jag osökt att tänka på tiderna från barndomen, när jag tillsammans med andra smålottor vid begravningen hedrade bygdens söner som i kistor återvände från fortsättningskriget.

Tog Hornet stridsflyg till Finland

Fosterländskheten har format Elisabeth Rehn. I hallen till det mysiga allrummet i Hila i Kyrkslätt, där vi för detta samtal, prydes fondväggen av general Mannerheim och en akvarell föreställande Björneborgarnas marsch av Albert Edelfelt. Det är här i avskildhet hon trivs bäst. Porkkalaområdet var under elva år, 1944 – 1956, arrenderat av Ryssland och spår från den tid finns ännu kvar. När president Paasikivi återvände från Moskva efter att Chrustjov gått med på att återlämna området konstaterade han. ”Pennan har återställt det svärdet söndrat.”

Som den första kvinnliga försvarsministern i världen har Elisabeth Rehn försökt bidra till fred, också genom att förstärka försvaret. Införskaffandet av Hornet stridsflygplan till Finland var viktigt. Fast egentligen bekänner hon att hon som människa kände det galet att satsa så oerhörda summor på krigsmateriel. Men i en tid då ondskan gör sig påmind måste vi värna om vår självständighet. Precis som nu.

– De krig jag har erfarenheter av har inte handlat om attacker av drönare och hot med atombomber. Desto större orsak är det att ansträngningarna att nå fred ger resultat. Det måste finnas en lucka i de mentala barriärerna, så att vi kan börja tala med varandra. Men fred kan inte lösas med makt, den uppnås bara med, om inte samförstånd, så förståelse.

General Mannerheim och Björneborgarnas marsch i akvarell av Albert Edelfelt vittnar om fosterländskhetens betydelse för Elisabeth Rehn.

Upprörs över Putins maktmissbruk

Elisabeth Rehn upprörs över det maktmissbruk som envåldshärskare lägger sig till med. Den som har tillförskansat sig makt suktar efter mera. I bästa fall kommer det onda inte upp till ytan, men i en onormal situation blottas det onda. Utan Hitlers, Milosevics och Putins uppvigling till hat skulle det onda inte ha eskalerat.

Det skrämmande enligt Elisabeth Rehn är, att när Ryssland inte längre kan hävda sig militärt så väljer man att anfalla civila mål med ond bråd död som följd. Finns det en utväg ur detta?

– Med Putin lönar sig det inte längre att tala. Han är en feg ledare som gör de underlydande skyldiga och vågar inte ta ansvar. Med ett sådant ledarskap vinner man inte i längden.

Elisabeth Rehn ger en eloge till Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz som in i det sista fört samtal med Putin. Anmärkningsvärt är att Finlands president Sauli Niinistö, som redan gett upp dialogen med sin ryska kollega, trots allt backar upp Macron och Scholz. Till den nytta det kan ha, konstaterar Elisabeth Rehn märkbart uppgivet.

– Utrikesminister Lavrov, som jag känner väl, ska vi inte låta oss duperas av. Han är en slipad räv som varit med länge och vars kommunistiska ränder sitter djupt.

Vad skulle du säga till Lavrov om on ni återsågs?

– Jag skulle vilja ha ett på tumanhand samtal, där jag skulle be honom reflektera över Rysslands framtid. Han är ändå en bildad människa och känner väl till konsekvenserna av de fruktansvärda krigskrigshandlingarna.

Fredsstiftare på Balkan öppnade för nya uppdrag

Elisabeth Rehn har själv öga mot öga ställts inför hat och ondska. Som människorättsrapportör på Balkan förhörde hon de krigande parterna och fick uppleva hur de hårdnackade stridslystna männen också hade en mjukare sida.

– De visade något slag av empati gentemot mig som kvinna, som valt att lämna min familj för freden i området. De undrade hur de kunde underlätta mitt uppdrag. Jag gjorde klart för dem att den frågan inte fanns på agendan. Utan här gällde det att ställa dem till svars som gjort sig skyldiga till krigsbrott.

Vreden kokade många gånger inombords när hon ställdes inför personer som förgripit sig på unga flickor eller misshandlat motparten till döds. Elisabeth hade som säkerhet en finsk major som nog också hade till uppgift att lugna ned henne. Hon fick på polisledningens initiativ genomgå den finska polisens snabbkurs i förhörsteknik. Det gällde att inte förlora fattningen.

När en viceminister i serbiska Bosnien dödats och förövaren tillfångatagits ställdes hon inför en hop av rasande bosnienserber som krävde överlåtande av den häktade från Sarajevo.

– Situationen var spänd och jag visste att de var beväpnade med molotovcoctails, men den finländske generalen Adolf Ehrnrooths devis ”Trupper leds framifrån, inte bakifrån” fick mig att trotsa rekommendationen att inte ingripa. Jag lovade besöka mördaren i fängelset, gjorde det och kunde konstatera vilken skurk det var.

Det allra svåraste fallet ställdes Elisabeth inför var i östra Kongo, där hon inom ramen för FN projektet ”Women war peace” förhörde ledaren för en grupp som våldtagit och begravt levande tiotal kvinnor. Lika ledsen var jag över en utländsk biståndsarbetare som utnyttjade lokala kvinnor. Han förklarade det med orden, ”men have their needs”. Den gången hade jag god lust att strypa honom. Men jag lyckades lägga band på mig själv, berättar hon.

Det våldtagna kvinnornas förening i Banjaluka i Bosnien Hercegovina gav Elisabeth sin docka som tack för att hon bistått dem.

FN har inte levt upp till rollen som fredsmedlare

Elisabeth Rehn är sorgsen över utvecklingen inom FN, där Säkerhetsrådet på grund av stormakternas rätt att inlägga veto mot ett förslag helt utvattnat FN:s roll. Fördömande av Rysslands krig mot Ukraina omintetgjordes genom Rysslands veto.

– FN har inom andra områden gjort mycket; för att förbättra hälsovården, barns rätt till skolgång och kvinnors rättigheter. Trots detta har jämställdheten inte förverkligats. Generalsekreteraren Antonio Guterres är en fantastisk god människa, men krigshärdar kan han inte hantera, säger den tidigare undergeneralsekreteraren Elisabeth Rehn.

I en tid då allt hårdnat prövas flyktingpolitiken. Elisabeth Rehn är inte förvånad över att flyktingar som för länge sedan kommit till Finland är förundrade över att vi så starkt välkomnar ukrainare. Hon nämner också att lyssnade till hur Kenyas president Ruto i sitt tal i FN förundrade sig över hur Europa ställer uppför Ukraina. Det hade varit underbart om Europa gjort samma sak för kriserna i Afrika, löd hans sarkastiska kommentar.

Hoppet står till kvinnorna

Ett motto som från flicklottetiden som lett Elisabeth Rehn under hela hennes långa liv lyder ”Allting är möjligt. Inget är omöjligt”. Denna tro på mänskligheten och en framtid ter sig i dag nog så fjärran.

Hon nämner ”Women in black for justice, against war.” (WiB) Det är ett världsomspännande nätverk av kvinnor som är engagerade i fred med rättvisa och aktivt motsätter sig orättvisor, krig, militarism och andra former av våld. WiB är ingen organisation utan en handlingsplattform. Den har spridits över hela världen. Den senaste är en rapport från Ukraina, därWiB organiserar en protest i sorg och tystnad.

– Ett exempel på gräsrötternas kraft är den ryska människorättsorganisationen ”Soldatmödrarkommittén”. Den startade genom att mödrar till soldater som farit i illa kriget i Tjetjenien 1994 – 96 gick samman för att påtala missförhållanden inom armén. I dag växer desperationen i Ryssland hos fruar och mödrar till soldater som inte får veta om deras söner och makar är vid liv, eller om de aldrig får hem deras kroppar,

Elisabeth Rehn har tilltalats av Martin Luther Kings visdom: ” Om vi utgår från att livet är värt att leva och att människan har rätt att överleva, då måste vi hitta ett alternativ till krig.”

Olav S. Melin är författare, teolog och idéhistoriker

Foto av Esko Jämsä

Elisabeth Rehn

Elisabeth Rehn har utan egen förskyllan hamnat i skuggan av sin landsman Martti Ahtisaari. Hon förlorade knappt presidentvalet mot honom 1994 med 46,1 procent av rösterna och hon fick aldrig Nobels fredspris. Det oaktat har gjort en aktningsvärd insats för freden och kvinnornas rättigheter.

En avhandling om Elisabeth Rehns politiska verksamhet vid universitet i Rovaniemi lyfter fram motsatserna i de olika roller hon haft. Från soppkök till världens första kvinnliga försvarsminister, från att ha överlevt en flygolycka i en Cessna till att ha flugit ett Hornet stridsplan, från välbärgade Grankulla till massgravarna i Screcbenica, från Tuppeware försäljare till FN:s understatssekreterare, från krigslotta till presidentkandidat, från förespråkare för jämställdhet till försvarare av minoritetens rättigheter, från hemmamamma till chef för polisoperationen i Bosnien Hercegovina.

Ålder 87 år.
Familj: Fyra vuxna barn, 13 vuxna barnbarn och 16 barnbarnsbarn. Änka sedan 2004.
Karriär: Riksdagsledamot 1979–95,
Försvarsminister 1990–95,
Jämställdhetsminister 1991–95.
Presidentkandidat 1994 och 2000.
Ledamot av Europaparlamentet 1995–96.
FN:s människorättsrapportör på Balkan 1995–98 och FN:s undergeneralsekreterare (under Kofi Annan) 1998–99.
Arbete för International Criminal Court (ICC) 1995 – 2001
Chef för polisoperationen i Bosnien Hercegovina 1998 -1999.
FN Rapport: “Women, war and peace” med Ellen Johnson Sirleaf, 2001