Intervju: Gängen och hatpredikanterna konkurrerar om samma ungdomar

Hanna Gadban är liberal opinionsbildare och författare. År 2015 kom hennes bok ”Min Jihad – jakten på liberal islam”, Fri Tanke förlag. Idag arbetar Gadban som lärare men deltar flitigt i debatten om hedersförtryck och religiös extremism, bland annat på X (tidigare twitter).

 Du har varnat för att du ser en ny radikaliseringsvåg komma i kölvattnet på Gazakriget… hur menar du?

– Det går att se i sociala medier hur hatpredikanter och andra radikala krafter använder Israel-Palestinafrågan för att nå ut till fler. Många muslimska ungdomar känner sympati med palestinierna och en maktlöshet över det som händer nu. Det gör dem mottagliga för radikala budskap om att muslimer är förtryckta och att väst är onda. Det är också så Israel-Palestinakonflikten har använts historiskt av islamister. För att få unga muslimer att känna att de är en del av lösningen genom att engagera sig eller göra motstånd.

Varför är det just Israel-Palestinafrågan, och inte till exempel Yemen-kriget som islamisterna använder?

– Skillnaden är att palestinierna är muslimer som islamisterna menar förtrycks av judar. Det går att peka på palestinierna och säga titta, så här behandlar väst oss muslimer. I hela arabvärlden ses palestiniernas situation som ett bevis för att västvärlden inte respekterar utan förtrycker muslimer.

–  I Yemen däremot är ett krig mellan olika arabiska och muslimska fraktioner. Det ses som en intern angelägenhet och har inte samma symboliska betydelse.

Du kom ut med boken Min Jihad år 2015. Vad har hänt sedan i dess i frågor om hedersförtryck och religiös extremism? Är Sverige bättre eller sämre rustat?

 –  Det som är bra är att medvetenheten är större. Politiker, journalister ägnar frågorna större uppmärksamhet idag.

–  Vad som är dåligt är att fler människor nu lever i en kontext där det finns hedersförtryck. Antalet ökade i och med de stora vågorna av invandrare som kom från och med år 2015. Det svenska samhället saknar resurserna som skulle krävas att arbeta mot hedersförtryck i så stora grupper. De som dagligen möter människor som lever under hedersförtryck saknar ofta både kunskaper och verktyg för att kunna göra skillnad.

–  En annan dålig sak är att de jihadister som återvände efter att ha deltagit i terrorgruppen IS släpptes tillbaka in i samhället nästan helt utan konsekvenser. Det kommer skapa problem i framtiden.

Hur ser relationen mellan gängvåldet och islamism ut? Finns det en koppling?

–  Gängvåld och religiös extremism är två skilda företeelser. Men jag vill hävda att det finns en stor koppling. Utövarna tillhör samma grupp. Det handlar om unga människor med invandrarbakgrund, ofta från Mellanöstern. De bor i samma bostadsområden och de har ungefär samma socioekonomiska bakgrund.

–  De känner ingen tillhörighet med det svenska samhället och när de växer upp letar de efter ett eget sammanhang. En del lockas av gängledarna och andra av hatpredikanter. Men det är samma längtan efter en tillhörighet utanför majoritetssamhället som driver dem.

 Hur skulle det svenska samhället kunna arbeta bättre mot islamism? Vad skulle du göra om du fick bli statsminister för en dag?

–  Det som behövs är en inkluderande integrationspolitik, vilket är lätt att säga men svårt att göra konkret. Jag skulle vilja peka på betydelsen av bra yrkesutbildningar och att man inte slås ut bara för att man inte kan komma in på gymnasiet. Det måste gå att visa att det finns vägar till jobb och ett bra liv. Ungdomar behöver veta att det finns flera chanser och att det inte är hopplöst.

– En annan sak det svenska samhället behöver göra är att ställa tydligare krav på de religiösa trossamfunden. Om de ska verka i Sverige måste de ställa upp på samhällets grundläggande värderingar som jämlikhet mellan könen, respekt för en sekulär sfär och individens rätt att göra egna livsval. Hittills är det ingen politiker som vågat förmedla dessa krav.

 – Jag kommer aldrig bli statsminister men om jag fick välja en liten sak att ändra skulle jag förbjuda slöjor på barn. Slöjan är sexistisk och förtryckande. Om den vore ett neutralt klädesplagg eller ett fritt val skulle kvinnorna i Iran inte riskera livet för att få slippa att bära den.

Mathias Bred är politisk redaktör på SNB