Intervju med Anders Bolling: Klimatvetenskapen är inte avgjord

Tidigare i år gav Näringslivets medieinstitut ut boken ”Professionell klimatbevakning: guide för en konstruktiv journalistik”, skriven av journalisterna Anders Bolling och Svenolof Karlsson. Boken syftar till att erbjuda vägledning för den som följer och bevakar klimatfrågan genom att redogöra för forskningsläget. Carl Albinsson har läst boken och intervjuat Anders Bolling för Svensk Tidskrifts räkning.

Varför behövs det en bok om medias klimatbevakning när forskningsläget är så entydigt?

Forskningsläget är inte så entydigt som det framställs i medierna, och det är ett skäl till att påpeka att de behöver bli bättre, sakligare och modigare i sin rapportering.

Nyhetsjournalistik har en dramaturgi som kräver svartvita beskrivningar och konflikt. Den alarmistiska berättelsen, som dominerar från de ledande skikten i samhället sedan åtminstone 15 år, passar dramaturgin som hand i handske.

Men en nyhet är också det oväntade, och i dag är det oväntade i klimatfrågan att läget inte är så entydigt farligt som det framställts. De flesta vet inte det. Tyvärr gäller okunskapen också många journalister. Men det går ju att ta reda på saker, vilket vi vill uppmuntra till genom vår bok.

I boken beskriver ni bland annat att forskarvärlden inte är så enig som det framställs i media. Kan du utveckla vad ni menar med det?

FN:s klimatpanels (IPCC) vetenskapliga rapporter är de bästa sammanställningar vi har om forskningsläget. Läser man i de faktiska kapitlen är det uppenbart att olika forskare drar olika slutsatser på många områden och att det ofta inte går att slå fast klara trender. 

Sedan skrivs en ”summary for policymakers”, där man undviker alla oklarheter, lyfter fram de trender som går att tolka som tydliga och renodlar budskapet om farliga förändringar som vi orsakat och måste göra något åt nu. De flesta journalister läser inte ens hela denna sammanfattning utan lyssnar bara på presskonferensen och tar fasta på tre fyra rubrikvänliga uttalanden.

Ni beskriver i boken att temperaturökningen började innan människans utsläpp av koldioxid ökade, betyder det att det finns andra faktorer som ligger bakom den globala uppvärmningen?

Det råder inget tvivel om att det finns andra faktorer. Den gäckande frågan är precis hur avgörande respektive faktor är. 

Man använder ”förindustriell tid” som referens när man anger hur mycket temperaturen gått upp. Det brukar tolkas som andra halvan av 1800-talet, vilket sammanfaller med slutet av den så kallade lilla istiden, något som sällan uppmärksammas. Lilla istiden var en ovanligt kylig period på några hundra år. Innan dess var det ungefär lika varmt som det är i dag, åtminstone i väldokumenterade områden som Europa. Frågan är varför man ska betrakta Lilla istiden som det ideala klimatet.

Vi ifrågasätter naturligtvis inte att koldioxid är en växthusgas, eller att andelen koldioxid i atmosfären har ökat sedan 1800-talet, eller att människans utsläpp ligger bakom en betydande del av det. Men det finns ett otal cykler och rytmer i det mycket komplexa klimatsystemet, och vi har bara börjat förstå hur de alla samverkar.

En otvetydig del av värmeökningen de senaste 150 åren är en ”rekyl” efter Lilla istiden. Uppgången efter 1980 har rimligen ett större mänskligt avtryck. Dock har senare forskning visat att svängningar i såväl atmosfär som världshav, så kallade oscillationer, kan ha en större betydelse för förändringar i temperaturen än vi tidigare förstått. 

Hur ser du på att FN:s generalsekreterare, Antonio Guterres, har sagt att vår planet står i brand? Är det befogat?

Nej, det är inte befogat, och en hel del av det som Guterres har sagt om extremväder saknar täckning i rapporterna från hans egen organisation.

Värmeböljor har blivit vanligare, eftersom det blivit varmare, men FN-chefen har flera gånger påstått att bränder, stormar och översvämningar blivit vanligare, vilket är falskt ur ett vetenskapligt robust tidsperspektiv. Han säger också att extremväder drabbar allt fler, vilket möjligen stämmer, men det beror då inte på att händelserna blivit vanligare utan på att fler människor lever i ovädrens väg

Det är inte fler som lider av vädret nu än förr. Extremväder ökar inte, annat än värmeböljor. Men det är inte fler som dör av extrema temperaturer totalt sett. 

Klimatet förändras väldigt långsamt och ojämnt. Vi kan inte göra något åt det, åtminstone inte i närtid, även om hela förändringen skulle bero på människans utsläpp. Om vi slutade med fossila bränslen i morgon skulle det inte leda till några särskilda förändringar i klimatet på väldigt lång tid.

Vilken temperaturökning tror du vi kommer att få se i slutet av detta århundrade och vilka konsekvenser tror du det kommer att få för mänskligheten?

FN:s klimatpanels senaste bästa gissning är att temperaturen stiger med 2,7 grader från förindustriell tid till nästa sekelskifte. Det är en klar sänkning från tidigare bedömningar på uppemot 4 grader.

Det skulle betyda ytterligare ungefär lika mycket uppvärmning som vi upplevt hittills. Havsytans nivå kommer sannolikt att stiga lite mer än den gjort det senaste seklet. Kanske en halvmeter till, kanske något mindre. Det kommer att kräva en del anpassningar. Vi har hittills visat att vi är utmärkta på sådant. Om inget kärnvapenkrig eller asteroidnedslag sätter stopp för vår materiella utveckling är jag övertygad om att vi klarar det.

Samtidigt måste IPCC-forskarnas gissningar betraktas som just gissningar, om än kvalificerade sådana. Vi har inte kunskap om alla klimatprocesser, och framför allt kan vi inte kontrollera hela jordens klimatsystem. Det mest felaktiga som sprids i klimatrapporteringen är att ”vetenskapen är avgjord”.

Jag slås ofta av att det sällan redovisas några samhällsekonomiska analyser av klimatåtgärder. Det är sällan som kostnaden för att implementera Parisavtalet ställs mot vinsterna detta ger, varför tror du att det är så? 

Det är lite underligt. Det borde vara journalistiskt intressant. Ungefär som när etanolsatsningen granskades och kritiserades hårt av DN:s motorreportrar för 15 år sedan. Kanske beror det helt enkelt på en allmän ängslan bland journalister att bli sedd som okänslig och på ”den onda sidan” om man ifrågasätter klimatlarm och -åtgärder.

Carl Albinsson arbetar på Timbro