ISIS: Ett vansinnesprojekt som måste stoppas

Islamiska staten, före detta ISIS, har på kort tid haft stora militära framgångar i Irak. I erövrade områden genomförs etnisk rensning i syfte att etablera en ny stat byggd på en extrem tolkning av islam. Vad vill Islamiska staten och varför måste denna organisation stoppas? Stefan Olsson har grävt i ämnet.

Hotet från Islamiska staten, IS, är allvarligt och bör inte underskattas. Rapporterna de senaste dagarna har handlat om hur folkgruppen yazidierna drivits på flykten, om hur de har dödats eller kidnappats. Tidigare under sommaren kom också rapporter om hur kristna har tvingats fly från Mosul. Ett stort antal shiiter har också dödats.

Att övergreppen är verkliga råder det ingen tvekan om. De finns bekräftade av Human Rights Watch och Amnesty International och av internationella medier.

Vid sidan av den humanitära krisen väntar dock också en säkerhetspolitisk kris om inte Islamiska staten slås ned. IS är en terrororganisation som har för avsikt att etablera en ny stat byggd på en extrem ideologi som inte står nazismen och kommunismen långt efter i brutalitet och vansinne. IS har också som uttalad avsikt att låta sin stat bli en fristad för tillresta jihadister.

Omkringliggande länder som Turkiet och Iran kommer självklart inte att kunna acceptera en sådan stat, och inte USA heller. Ett större regionalt krig väntar om ingenting görs i tid.

Vansinnets ideologi

Islamiska statens politiska agenda är på intet sätt dold. Tvärtom producerar IS en mängd propagandamaterial för den internationella publiken. Av filmer och skriftligt material framgår att IS avsikt är att etablera en ny stat i de områden som man nu kontrollerar i Syrien och Irak.
Den nya staten är början på det nya kalifatet som utropades 29 juni i år. Den nye ”kalifen” heter Abu Bakr al-Baghdadi och gör således anspråk på att vara ledare för all världens muslimer.

IS erkänner inte gränsen mellan Syrien och Irak som drogs upp av britter och fransmän efter första världskriget. Därför har man röjt undan gränsmarkeringarna i de områden där man håller territorium på båda sidor av gränsen.

Den nya staten ska bygga på en tolkning av islam som utgår från wahabismen, dvs. samma tolkning av islam som finns i Saudiarabien, men i en ytterst extrem variant. Målet är att omvända alla till denna typ av islam. Shiiter anses som avfällningar från den rätta läran.

IS tillämpar sharialagar i deras allra striktaste form i de områden som erövrats, vilket betyder stening av dem som har begått otukt och amputering av händer på tjuvar.

IS har därtill som uttalad avsikt att den nya staten ska vara ett hem för tillresta jihadister. Nationella identiteter ska inte finnas hos muslimer, menar man, utan identiteten ska vara att man är muslim och inget annat.

I den officiella retoriken talar IS också om att det en dag ska stå ett avgörande slag vid staden Dabiq i Syrien. I en hadith finns en profetia om att en grupp av rättrogna muslimer ska komma från Medina och möta ”romarna”. Den muslimska hären ska ledas av Isa Ibn Maryam – Jesus Marias son – som ska stiga ned från himlen.

Av materialet framgår att med ”romarna” bör förstås soldater från det kristna väst, så kallade ”korsfarare”. Det kristna väst sägs styras av USA och Ryssland som i sin tur kontrolleras av judarna.

Åt dessa fantasier kan man skratta, vilket man dock inte kan göra åt det som dessvärre måste sägas vara det mest framträdande draget i IS ideologi – glorifierandet av dödandet. Av IS eget propagandamaterial framgår att man inte på något sätt skäms för de avrättningar man genomför utan tvärtom skryter om dem. Rörelsen hävdar att den har tillstånd av Gud att döda sina fiender.

IS propagandafilmer är inte enkla filmer inspelade med mobiltelefoner utan professionellt redigerade reklamfilmer där verkliga avrättningar lyfts fram gång på gång. I vissa filmsekvenser visas Islamiska statens fana i bakgrunden för att bekräfta att bilderna är autentiska. I några fall visas också identiteten på dem som avrättas för att understryka att IS har ”rätt” att döda dem, dvs. att de är ”avfällingar” eller har arbetat för den irakiska regeringen.

Filmmaterialet är mycket rikt på dödande. Att använda ordet glorifierande är närmast en underdrift. Man skulle nästan kunna tala om en dödskult.

Just på denna punkt överträffar Islamiska staten såväl Nazitysklands brutalitet som Sovjetunionens i det att den inte i något avseende försöker dölja sina brott utan vill göra dem kända.

Från terrorgrupp till armé

Från början var IS en del av al-Qaida i Irak. Under åren 2006–2007 rådde ett blodigt inbördeskrig i Irak. USA lyckades till sist kväsa detta genom att bland annat vända sunnitiska klaner mot al-Qaida, som även av många sunnitiska motståndsmän uppfattades som alltför brutala. Emellertid slogs aldrig organisationen ut helt utan överlevde och när kriget i Syrien utbröt engagerade sig al-Qaidas irakiska gren i detta.

Kriget i Syrien gjorde att IS, som då kallade sig Islamiska staten i Irak och Syrien (al-Sham), ISIS, kunde växa till sig. När rörelsen var stark nog vände den sig sedan västerut och attackerade den irakiska regeringens trupper.

Det är denna militära kampanj som har visat sig vara mer framgångsrik än någon hade kunnat ana. IS har lyckats utnyttja det missnöje som finns bland sunnitiska grupper i Irak med den shiitiskdominerade regeringen i Baghdad. Förtroendet för regeringen bland sunniterna är mycket lågt och när IS gick till attack rasade den irakiska armén ihop som ett korthus i de sunnidominerade områdena i västra Irak.

Framgången beror dock inte bara på att den irakiska armén inte fungerar utan också på att IS har haft hjälp av sunnitiska klaner och av militärer från Saddam Husseins armé.

På grund av att den irakiska armén flytt i panik istället för att bjuda motstånd har IS lyckats erövra stora vapenlager, vilket gör att den nu är mycket välbeväpnad.

Det är fortfarande något oklart hur IS finansierar sig självt men det sker dels genom privata finansiärer i arabvärlden, dels beskattning av befolkningen i erövrade områden, dels lösensummor från kidnappningar, dels försäljning av olja. IS har erövrat oljefält och raffinaderier.

IS militära styrka har på detta vis vuxit kraftigt på mycket kort tid och militära bedömare menar att man inte längre ska tala om IS som en terrorgrupp utan som en armé. Det är oklart hur stor den är till antalet men kanske omkring 10 000 man.

Till skillnad från en terrorgrupp har IS också som avsikt att hålla det territorium som rörelsen har erövrat. Målet är att skapa en ny stat och därför inrättar man statsfunktioner i de områden som rörelsen nu kontrollerar.

Sedan februari i år har IS brutit med al-Qaida vars strategi är att skapa kaos snarare än att hålla territorium. Al-Qaida har motiverat brytningen med att IS skulle vara för brutala, men med tanke på att al-Qaida har samma ideologi i botten är det mer rimligt att anta att intern rivalitet är det som ligger bakom brytningen.

Det ingår dock även terroraktiviteter IS strategi. Vid sidan av den mer traditionella militära kampanj som IS driver i norra Irak försöker man också skapa kaos i Baghdad. Huvudstaden är etniskt blandad med avseende på shiiter och sunniter. Genom terror vill man skapa motsättningar mellan grupperna och på så vis visa hur inkompetent den shiitiskdominerade regeringen är. Redan nu har shiitisk milis besvarat attackerna med liknande våldsdåd. Situationen i Baghdad är mycket allvarlig.

Att Baghdad skulle falla i händerna på IS är emellertid inte sannolikt eftersom staden är väl befäst. Samtidigt håller dock IS territorium precis utanför. Fallujah ligger endast sju mil bort.

En geostrategisk omöjlighet

Sannolikheten för att omkringliggande länder plus USA skulle låta det etableras en bloddrypande totalitär stat som ska fungera som ett gigantiskt träningsläger för jihadism och terrorism får antas vara liten.

De två största regionala militärmakterna är Turkiet och Iran. Inget av dessa länder vill ha en sådan stat som granne. Iran är dessutom shiismens starka fäste och redan nu har landet allierade bland Iraks shiiter. Shiiterna bor främst i södra Irak och här ligger deras heliga platser såsom Karbala. Det är inte möjligt att tänka sig ett scenario där Iran stillatigande ser hur deras shiitiska bröder och helgedomar utplånas av denna ändå mycket lilla armé.

USA kan självklart inte heller tolerera att ett paradis för terrorism skapas på nytt på det sätt som fanns i Afghanistan fram till 11-septemberattentatet. Förr eller senare kommer de större militärmakterna att känna sig hotade och kommer då att slå ut IS.

IS kontrollerar dessutom fortfarande inte större delen av Irak. Man har visserligen lyckats erövra landets andra stad, Mosul, men kurder i norr och shiiter i söder kommer inte att låta sig underkuvas utan strid.

Progonosen för Islamiska statens överlevnad är alltså inte god. Om den inte faller samman på grund av sin inbyggda dårskap kommer den att krossas av sina fiender.

Ju förr desto bättre

Världens ledare har ännu inte kunnat samla sig om en plan för hur Islamiska staten ska kunna stoppas. Detta är tragiskt och förvånande.

Det tragiska ligger i att IS just nu genomför en etnisk resning i norra Irak och inte sprider något annat än död och terror omkring sig. Shiiter, kristna, yazidier, turkmener och andra minoritetsgrupper i området tvingas att fly eller dödas. De kvinnor som kidnappas riskerar att säljas som slavar eller giftas bort mot deras vilja. Att sätta stopp för denna mänskliga tragedi borde vara skäl nog för FN:s säkerhetsråd att ingripa.

Det förvånande ligger i att ingenting görs trots att ett enigt säkerhetsråd har fördömt IS och uppmanat världssamfundet att bistå Iraks regering. Ingen av de permanenta medlemmarna har någon förståelse för terrorism. Såväl Ryssland som Kina fruktar islamistisk terrorism i sina egna länder. Om så av rent egoistiska skäl borde de vilja sätta stopp för etablerandet av en terroriststat mitt i Mellanöstern.

Ju förr Islamiska staten kan slås ned desto mindre våld kommer att behövas. IS framgångar har till största delen berott på den irakiska regeringens inkompetens. Om en ny regering med brett stöd i alla folkgrupper skapas kan regeringen i Baghdad tillsammans med kurderna i norr, som fortfarande håller ställningarna med amerikanskt flygunderstöd till hjälp, ta tillbaka initiativet.

Stefan Olsson är chef för tankesmedjan Frivärld.