Islamismen är ett allvarligt hot

När den samlade hotbilden från islamismen ska bedömas går det inte att bara se till antalet genomförda attacker. Den mest extrema grenen av islamismen, den som även kallas för jihadismen, är ett allvarligt internationellt problem. Det skriver Stefan Olsson.

Polisen stänger av Drottninggatan efter bombdådet i Stockholm Foto: Hegvald

I lördags inträffade det första extrema islamistiska terrorattentatet i Sverige. Angreppet misslyckades, men målet var, såvitt vi kan bedöma, att döda och skada så många vanliga julhandlande svenskar som möjligt. Det finns inget förskönande eller ursäktande att säga. Det var ett försök till massmord. Hade attentatsmannen överlevt och ställts inför rätta skulle han ha dömts till ett fängelsestraff som bara hade varit unset mildare än om han hade varit en vanlig mördare.

Mordförsöket var av det grövsta slaget. Det var noga överlagt (om än kanske inte noga förberett), och skulle ha haft förödande konsekvenser om det hade lyckats. En våg av indignation hade brett ut sig över landet. Rop på vedergällning hade hörts. Moskéer hade attackerats.

Nu blev det inte så. Vi hade tur. Frågan är därför om vi har möjlighet att uppfatta hotet från den radikala islamismen på rätt sätt. Känslorna är inte i svall. Oftast tror vi ju att vi gör korrekta bedömningar när känslorna inte tar över.

Vad vet vi då om terrorhotet från den radikala islamismen? I den debatt som förts de senaste dagarna har ett antal bilder utkristalliserat sig. En första utmålar islamismen som ett påträngande och allvarligt hot. Något som vi måste ingripa mot omedelbart. En annan bild erkänner att islamismen är farlig, men att hotet inte är särskilt allvarligt. Av en enstaka händelse kan inga slutsatser dras. En tredje bild erkänner också islamismen som ett problem, men menar att skulden egentligen faller tillbaka på oss själva. Hade vi inte haft soldater i Afghanistan skulle inget ha hänt.

Lyckligtvis är vi dock inte helt utan fakta. Alldeles nyligen publicerade Europol, EU:s myndighet för polissamarbete, en sammanställning över terrorismen inom EU-länderna för 2009. Och så sent som i onsdags denna vecka presenterade SÄPO sin rapport om våldsbejakande islamism i Sverige – en rapport vars publicering var inplanerad sedan länge tillbaka.

Särskilt Europols rapport har figurerat i debatten. Här framkommer nämligen att de allra flesta terrorattentaten kommer från de separatistiska rörelserna i Spanien (Baskien), Frankrike (Korsika och Baskien) och Nordirland. Borträknat Nordirland, som av bristande rapportering inte kan inräknas i det statistiska underlaget, begicks sammanlagt 294 terrorattentat under 2009. Av dessa stod separatisterna för 237 attentat. Som nummer två kom extremvänstern med 40 attentat. (Grekland och Spanien har problem med vänsterterrorister av samma typ som Röda Brigaden på 1970-talet.)

Islamisterna står för den allra minsta andelen, bara ett enda attentat under 2009. Det misslyckades på ett liknande sätt som det i Stockholm. En man försökte tränga sig in i en miltärbas i Italien och försökte spränga sig själv när han stoppades av vakterna. Mannen överlevde.

Av detta har många nu dragit slutsatsen att den islamistiska terrorn inte skulle vara ett hot. Vad är en galnings taffliga attentatsförsök att jämföra med den systematiska terror som separatiströrelserna i Baskien och Korsika bedriver?

Det är dock inte mängden terrorattentat som är det oroande med islamismen, utan karaktären. Den separatistiska terrorn i Baskien är knuten till Spanien och den slår uteslutande mot företrädare för den spanska staten, särskilt polisen.

Den islamistiska terrorn har hela världen som arbetsfält och den agerar inte heller som en motståndsrörelse, utan använder sig just av terror i dess allra mest rätta bemärkelse. Den islamistiska terrorn syftar till att skapa så stor förödelse som möjligt bland civila. De attentat som denna terror har genomfört har karaktäriserats av bombningar mot tåg, restauranger och hotell.

Europol lyfter även fram två andra karatärsdrag som är mycket oroande. Det är också detta som SÄPO menar utgör de allvarligaste hoten. Dels är det problemet med ”självradikalisering”, dels kopplingarna mellan Europa de oroshärdar i världen där islamisterna spelar en stor roll.

Självradikalisering är när en person själv söker upp de sammanhang där ”våldsbejakande extremism” förekommer. SÄPO talar om att Internet spelar en stor roll. Det finns gott om ideologiskt material att hämta för den som söker. Dessa personer kan senare komma att attackera helt på egen hand. Ett exempel på detta inträffade i USA förra året när en arméläkare plötsligt sköt vilt omkring sig på militärbasen Fort Hood. Han ansågs förvirrad men hade inspirerats av Al-Qaedas jihadretorik. Europol menar att det finns en ökad trend mot denna typ av attentat.

Det SÄPO lyfter fram som det främsta hotet är dock de många kontakterna mellan Europa och länder som Somalia, Yemen, Afghanistan och Pakistan. Här är inte problemet att det kan orsaka terrorattentat i Sverige, utan att svenska islamister bidrar till terrorn utomlands. Svenska islamister gör detta genom att skicka pengar till olika terrorgrupperingar eller att själva tjänstgöra som jihadister. När dessa sedan återvänder till Sverige har de också den träning de behöver för att begå terrorattentat hemmavid, menar SÄPO.

När den samlade hotbilden från islamismen ska bedömas går det alltså inte att bara se till antalet genomförda attacker. Vi vet att dessa är få i vårt hörn av världen. Risken att råka ut för ett bombattentat är mycket liten. Islamismen som rörelse, särskilt just den mest extrema grenen av denna ideologi, den som även kallas för jihadismen, är dock ett allvarligt internationellt problem.

För jihadismen, den våldsglorfierande islamismen, pågår kampen över hela jordklotet. Fienderna är västvärlden och de regimer i muslimska länder som sägs vara korrupta marionetter till väst. Andra muslimer som inte vill tro som dem är icke-renläriga och därmed legitima mål i kampen. Sverige står inte i centrum i denna konflikt. Fronten i kriget finns i länder som Somalia och Pakistan, och islamisternas huvudfiende i väst heter USA. Men vårt land står inte heller utanför. Den radikala islamismens gift finns också hos oss.

Denna ism är en muslimsk variant på västvärldens totalitära ideologier. Den bär på idéer som är skrämmande lika kommunismens tankar om världsrevolution. Kommunismen var ständigt närvarande vid alla konflikter i världen och fick enskilda invidivider i de demokratiska länderna i Europa att bli terrorister. Den radikala islamismen bär samma kännetecken. Trots den mycket låga risken för terrorattentat i Sverige finns det ingen anledning att inte ta detta hot på allvar. Kommunismen var en världsplåga. Nu är den på utdöende tack vare ett konsekvent motstånd från världens demokratiska stater. Vi kan göra det samma med den radikala islamismen. Första steget är att dock ta hotet på allvar, inte att lättat andas ut och tro att vi svenskar står utanför världens alla konflikter.

Stefan Olsson är doktor i statskunskap, verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.