Islamisternas seger i deras egna ögon
— Det är kört för Libanon. Det menar Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, som har skrivit boken Islamismens seger. Från Libanon till Iran.
Libanons val i juni blev andra nederlaget i rad för shiamuslimska Hizbollah, Guds parti. Normalt, i en demokrati, skulle segraren ha bildat regering. Men nu ser det ut att bli en koalition mellan majoritet och minoritet, med tio respektive fem poster i regeringen. Ytterligare fem ministrar utses av presidenten, som själv anser sig vara neutral. Men det är han ganska ensam om i Libanon. Han anses gå Hizbollahs ärenden.
Hur kan en förlorare tränga sig på så här? Jo, för att Hizbollah inte bara är ett parti, utan även en disciplinerad militär organisation. Med pengar och vapen uppbackad av Iran och Syrien är rörelsen en stat i staten. När den dåvarande regeringen i fjol försökte hävda sig tog Hizbollah-milisen över Beirut.
– Det är kört för Libanon. Så säger Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut. År 2000 var han med om att förmedla kontakter mellan parterna när Israel ville dra sig tillbaka från den zon i södra Libanon som hållits ockuperad i många år, för att trygga norra Israels säkerhet. Reträtten blev fredlig. Men omvärlden gjorde sedan inget för att hjälpa regeringen i Beirut att ta kontrollen. I stället fyllde Hizbollah tomrummet.
Efter flera incidenter provocerades Israel i juli 2006 att gå till storskaligt angrepp mot Hizbollah, som led svåra förluster. Men i sina ögon och den arabiska omgivningens ögon framstod man som segrare. Man hade ju hållit stånd. Ganska snart erkände Israel att fienden återhämtat sig.
En ny bok
Islamismens seger. Från Libanon till Iran, är titeln på en ny bok av Norell. Han tror inte den sorts politiska islam som företräds av Hizbollah, Hamas i Gaza och Muslimska brödraskapet (starkt i Egypten) segrar. Men själva tror de på seger – om en vecka eller om 400 år. Och islamisterna dominerar den politiska dagordningen i regionen – med återverkningar långt bort. Norell ser därför pessimistiskt på fred judar-araber. Islamisterna kan ju bara tänka sig tillfällig vapenvila, som steg på vägen mot Israels förintande.
Eftergifter uppmuntrar
Israel kritiseras nu i väst för sin fortsatta kolonisering av Västbanken och blockad av Gaza. Men när Israel gjort eftergifter, som i Libanon 2000 och med reträtten från Gaza 2005, har islamisterna uppfattat detta som segrar – en uppmuntran att gå vidare.
Raketerna började regna på allvar över Israel först efter reträtten från Gaza, påpekar Norell. Det finns en kultur i regionen att se eftergifter som uttryck för svaghet.
– Islamisterna använder vårt förhållningssätt när det fungerar, och gör något annat när det inte gör det.
Både fredliga val och våld är acceptabla vägar till makten för en rörelse med uppfattningen att vara avantgarde, förtrupp, ungefär som kommunisterna på sin tid kände sig kallade att leda folket mot det perfekta samhället.
Norell påpekar att politisk islam föddes långt före konflikten kring Israel. Rötterna till dagens militanta islamism sträcker sig till 1800-talet när det från Indien till Medelhavet växte fram ett religiöst präglat motstånd mot västlig imperialism.
Fast ”politisk” har ju islam varit sedan begynnelsen. Profeten Muhammed ledde en framväxande stat och bekämpade dess fiender. Var han månne den förste islamisten?
Bo Ture Larsson (SNB)