Janerik Larsson: Debatten om löntagarfonderna formade det moderna Sverige

Historikern Rikard Westerbergs avhandling ”Socialists at the Gate: Swedish Business and the Defense of Free Enterprise 1940 – 1985” (2020) var ett mycket viktigt bidrag till historien om det moderna Sverige. Näringslivets roll som samhällsaktör har visserligen på senare år fått viktiga bidrag genom en rad böcker från Ekerlids förlag (en rad företagarbiografier) och från förlaget Näringslivshistoria. Den mycket flitige författaren Anders Johnson många bidrag har betytt mycket för förståelsen av den betydelse individer från näringslivssfären haft i det perspektivet. Johnsons Curt Nicolin-biografi (Curt Nicolin: ingenjör, direktör, debattör, 2021) är ett av de viktigaste.

Westerbergs bok om löntagarfondsstriden ”Sista striden det är” (Fri Tanke, 2023) är det senaste men förhoppningsvis inte det sista bidraget till kunskapen om näringslivets insatser i samhällsdebatten. Minnet av den stora demonstrationen mot löntagarfonder 1983 har ägnats en hel del uppmärksamhet i år 40 år senare men fokus har då främst varit på hur förslaget växte fram, på själva debatten samt på fondernas avveckling när Carl Bildt tog över som statsminister 1991.

Westerbergs val av titel är kanske ironiskt menat ty frågan om näringslivets roll i samhällen kommer aldrig att kunna beskrivas ur ”sista striden det är”-perspektivet. Kanske var det den svenska marxismens sista strid, men inte heller det tror jag man kan vara riktigt säker på.

Historiens pendelslag gör, som Westerberg visade i sin avhandling, att framgång av olika skäl kan följas av motgång som sedan i en annan tidsanda åter visa sig vara framgångsrik.

Ibland spelar yttre skeenden en större roll än man är medveten om.

Hur kom det sig exempelvis att folkomröstningen i november 1994 slutade med att medborgarna sa ja till det svenska EU-medlemskapet? Jag tror att man då ska komma ihåg att världshistorien hade upplevt dramatiska förändringar som gjorde att den fokusering vid vad som ansågs vara svensk, framgångsrik neutralitetspolitik i ett slag tedde sig mindre relevant,

Den 28 år gamla Berlinmuren mellan Öst- och Västberlin öppnades oväntat den 9 november 1989 och Sovjetunionen upplöstes den 31 december 199. Kalla kriget var slut, perspektivet av ett nytt Europa öppnade sig för Sverige vars näringsliv hade internationaliserats och som inom EU skulle få helt nya möjligheter. Här kom näringslivets arbete att föra ut ett nytt perspektiv att spela en avgörande roll.

Precis som när det gällde löntagarfonderna var socialdemokratin kluven men i opinionsarbetet för EU-medlemskapet valde SAF en helt annan linje än under fondstriden. Då var Curt Nicolins NEJ otvetydigt. Men inför EU-medlemskapsfrågan var hänsynen till socialdemokratins inre oro betydande.

I ”Sista striden det är” pekar Rikard Westerberg på hur historien kan få de mest oväntade och paradoxala konsekvenser.

När systemet med löntagarfonder avvecklades efter riksdagsbeslutet blev det börsnoterade riskkapitalbolaget Bure, som förvaltade en del av de medel som inte gått till forskning, en viktig aktör i den valfrihetsrevolution som regeringen Bildt initierat.

1998 förvärvade Bure S:t Görans sjukhus från Stockholms läns landsting och två år senare börsnoterades Bure Hälsa och sjukvård under namnet Capio. Det blev det första börsnoterade hälso- och sjukvårdföretaget i Norden. Vid börsnoteringen omsatte företaget 3,2 miljarder kronor och hade 4 500 anställda i sex europeiska länder.

1998 hade Bure blivit majoritetsägare till Vittrakoncernen, Sveriges största utbildningskoncern och under andra hälften av 00-talet förvärvades ytterligare åtta bolag med ett tjugotal skolenheter. Därefter fusionerades Bures utbildningsgren med det redan börsnoterade Academedia som idag är norra Europas största utbildningsföretag.

Westerberg citerar i sin bok fondsocialismens fader, Rudolf Meidner, som 1980 tecknat visionen för en ny form av samhälle där företagen ägdes och kontrollerades av löntagarfonder i stället för kapitalister.

Westerberg konstaterar att löntagarfonderna och deras efterföljare Atle och Bure kom att bidra till en ny typ av samhälle men knappast på det sätt som Meidner en gång föreställt sig.

Valfrihetsrevolutionens historia väntar på sin historiker. Det finns redan en litteratur i ämnet men en historiker skulle som Westerberg kunna ha nytta av den rika dokumentation som finns samlad på Centrum för näringslivshistoria. Där finns exempelvis SAF:s arkiv som Westerberg hade stor nytta av för sin avhandling.

Den socialistiska kampen mot valfriheten till förmån för offentligkontrollerade verksamheter har just nu fokus på friskolesektorn. Där han man hamnat efter att utan framgång genom utredande få ett grepp om hela denna nya samhällssektor. ”Välfärdsutredningen” 2016 var en enmansutredning i som leddes av kommunalrådet Ilmar Reepalu, hade fokus på frågan om vinster i välfärden och hur dessa ska begränsas. Den utredningen ledde ingenstans men den striden är ingalunda avslutad.

För mig är frågan om vinstens roll i en marknadsekonomi den fråga som fortsatt ter sig som det marknadsekonomiska tänkandets största utmaning. Jag minns ett möte på SAF på 1980-talet med Curt Nicolin då denna pekade på just oförståelsen för företagens vinster som den mest besvärliga utmaningen. Efter det som var den opinionsmässiga segern i löntagarfondsstriden startades på Nicolins initiativ Näringslivets ekonomifakta som Nicolin menade skulle ha just detta fokus: vad vinsten innebär.

Anders Ydstedt skrev nyligen i en artikel här i Svensk Tidskrift om löntagarfondsdebatten bland annat följande:

”Idag tillhör Sverige de länder som är mest positiva till marknadsekonomi. I Rainer Zitelmanns undersökning av befolkningens syn på marknadsekonomi i 32 länder som finns publicerad i boken Myter om Kapitalism (Svensk Tidskrift, 2023) hamnar Sverige på plats 7. Vi svenskar är inte heller särskilt avundsjuka. I Zitelmanns studie av olika länder i boken Förebilder och syndabockar (Svensk Tidskrift, 2022) är svenskarna det enda folk som motsätter sig extra höga skatter på rika. Något som det annars finns stöd för i de flesta länder. Häromveckan var Svensk Tidskrift med och presenterade ett globalt index över skydd av äganderätten. I International Property Rights Index (IPRI), som täcker flera aspekter på ägande, hamnade Sverige på plats 7 av 125 länder och skillnaderna är hårfina i toppen.”

Men jag tror trots detta att vinstfrågan kvarstår som ett problem. Höga skatter är svenskar inte främmande för men det är andra reflexer som slår till när höga företagsvinster kommer på tal. Man ska inte glömma bort att det var just ”orättvisan” i vissa företags höga vinster som var en avgörande ingrediens i det som blev Meidners löntagarfondsförslag.

Valfrihetsfrågan och den därtill kopplade vinstfrågan har alltså en alldeles egen, intressant historia där frågan om vad man gjort eller inte gjort från näringslivets sida skulle förtjäna en engagerad och intresserad historikers inblick. Striden om valfrihetsföretagandet pågår och den kommer inte vara avslutad på många år än.

Janerik Larsson är senior advisor för Stiftelsen Fritt Näringsliv