Janerik Larsson: Ekonomin den stora förloraren i amerikanska valet

Den nyskapande entreprenören Jan Stenbeck använda tesen ” teknik slår politik” som en förklaring till sina framgångar på 80- och 90-talen. Idag kan man hävda att det inte längre gäller eftersom vi lever i en tid då ”politik slår ekonomi”.

Det började den politiska hanteringen i USA och många andra länder av den stora finanskrisen 2008/2009 och fortsatte med förnyad kraft med Donald Trumps inträde i Vita huset efter valet 2016.

Tesen stadfästes sedan av Joe Bidens säkerhetspolitiske rådgivare Jake Sullivan som gjorde Trumps isolationism till demokraternas politik. Den tog konkret form i den lag 2022 som kallas Inflation Reduction Act som varken minskar inflationen eller de snabbväxande budgetunderskotten. I praktiken är den ett sätt att undergräva den frihandelslinje som USA började bedriva efter andra världskriget.

Det är för tidigt att förutspå vinnaren av presidentvalet i november, men inte för tidigt att förutspå förloraren: ekonomin.

Ekonomer ger rutinmässigt råd mot priskontroller, tullar, diskriminerande skatter och större budgetunderskott. Donald Trump, Joe Biden och Kamala Harris underhåller sådant.

Båda kandidaterna i årets amerikanska presidentval har inte bara degraderat de ekonomiska principerna i år; de har kastat dem överbord helt och hållet.

”Är det ingen som lyssnar på ekonomer längre?” frågar ekonomiprofessorn Glenn Hubbard vid Columbia University, som var ordförande i president George W. Bushs råd av ekonomiska rådgivare. ”Ekonomer verkar inte vara särskilt involverade i någon av kampanjerna eller i interna beslut i de senaste administrationerna.”

Visst, dessa idéer ser politiskt smarta ut. Men om de genomförs kan de komma tillbaka och hemsöka en framtida president som kommer att inse sig hur skadliga de är.

USA har inte haft löne- och priskontroller i hela ekonomin sedan början av 1970-talet, och Harris föreslår nu varianter på sådana regleringar.

Eftersom Harris inte har förklarat hur hennes förbud mot prishöjningar skulle fungera kan dess effekter inte bedömas nu.

Trump har stämplat Harris förslag som socialism, men även han är svag för priskontroller. Som kandidat och president krävde han rutinmässigt att det statliga sjukvårdsystemet Medicare skulle förhandla om läkemedelspriser. Det hände till slut i år – under Biden. Med tanke på Medicares storlek och påföljderna för att inte samarbeta anser läkemedelsföretagen att detta är liktydigt med priskontroll,

Ekonomer har en stark motvilja mot tullar. De är en skatt på import. Trumps tullar mot Kina, som Biden fortsatte med och vill Trump nu utöka med 10%, eller till och med 20%, ”baslinje”-tull på varje land och varje produkt tjänar inget uppenbart syfte. Han hävdar att detta kommer att få amerikanska konsumenter att köpa amerikanska i stället för utlandstillverkade varor, öka jobben och minska handelsunderskottet.

Om du är villig att tvinga konsumenterna att betala tusentals dollar extra kan du få dem att köpa inhemska istället för importerade produkter. Men i vilket syfte? Fabriksjobb är inte i sig överlägsna andra jobb; löner och arbetsvillkor är ofta bättre inom tjänstesektorn. Både Trump och Biden är helt fokuserade på just fabriksjobb.

I vilket fall som helst kommer tullar i sig inte att minska handelsunderskottet eftersom valutor, räntor, besparingar och budgetunderskott verkar i motsatt riktning och ökar importen och minskar exporten. Trots tullar har handelsunderskottet ökat under Trumps tid som president.

Kanske tror Trump att tullar ger honom inflytande att tvinga andra länder att minska handelshindren. Vissa kanske gör det, men andra, som EU och Kina, kommer sannolikt att vidta motåtgärder, precis som de gjorde under hans första mandatperiod. I en rapport från maj visar Deutsche Banks ekonomer att sysselsättningen inom tillverkningsindustrin försämrades i USA efter att Trumps handelskrig inleddes 2018, med störst påverkan i de mest tillverkningsintensiva delarna av USA. The Tax Foundation uppskattar att Trumps 10-procentiga tull skulle krympa den amerikanska produktionen med 0,7 procent och kosta 505000 jobb.

Harris har föreslagit en skattelättnad på 6 000 dollar för föräldrar till ett nyfött barn. För att inte bli överbjuden har Trumps vice presidentkandidat JD Vance föreslagit ett avdrag på 5000 dollar för varje barn, oavsett hur rika föräldrarna är. Den skattemässiga kapprustningen slutar inte där; Harris lovar en skattelättnad på 25000 dollar för förstagångsköpare av bostäder.

Dessa idéer är kanske inte dåliga i sig, men oj vad dyra de är.

USA:s budgetunderskott är redan rekordhögt och dessa planer skulle göra det än värre. Det finns tillfällen då det är nödvändigt för staten att låna mer: i krig och kriser, och när inflationen och räntorna är låga. Ingen av dessa saker är sanna nu.

I december 2020 efterlyste Trump en ny omgång stimulanscheckar på 2 000 USD. Efter att demokraterna vann nya bidrag en central del av Bidens stimulanspolitik och hjälpte till att driva inflationen som hemsöker honom och därmed Kamala Harris nu inför valdagen.

Ingen bryr sig om ekonomerna eller ekonomin. USA erbjuder både sina medborgare och resten av världen en usel ekonomisk politik. Att politiker inom EU kommer att hänga på en politik som struntar i ekonomiska effekter är vad man kan vänta sig under de närmaste åren.

Janerik Larsson var informationschef på SAF 1990 – 1995 och vVD på Svenskt Näringsliv 2005 – 2011. Han är rådgivare till Stiftelsen fritt näringsliv.