Janerik Larsson: Skräckslagna stormakter

Jag har just återvänt efter ett tvåveckorsbesök i Washington DC. Det är många intryck jag tagit med mig. En fråga som spelar en allt viktigare roll i bakgrunden i amerikansk samhällsdebatt och politik är relationen till Kina.

När jag till de jag samtalat med ställt frågan hur det kommer sig att idag både vänster och höger i amerikansk politik enas i oron över Kina får jag olika svar. Det mest intressanta men för mig mest överraskande var svaret att ”Kina är större än USA”. Och det är ju såklart sant – åtminstone i vissa avseenden. Det bor fler människor i Kina än i USA.

Men vad spelar det för roll, var min motfråga. Svaret är diffust. Storlek spelar alltid på något sätt roll i amerikansk debatt. Därför besattheten vid inrikespolitiska opinionsmätningar, tänker jag.

Min nästa fråga är den mest naturliga: Vad tänker du dig att USA ska göra åt saken?

Här spårar diskussionen ur och jag går vidare i samtalet.

Men om man följer debatten så enas den yttersta högern och vänstern i någon sorts dröm om att man skulle kunna isolera Kina och dess roll i världen på ett sätt som skulle göra att man inte längre behövde oroa sig över att det bor fler människor i Kina än i USA.

Hur som helst är de irrationella föreställningar som finns här tveklöst ett problem inte bara för USA utan även för EU. Det är svårt att föra en rationell Kinapolitik om det finns drag i amerikansk debatt av smått absurda föreställningar om att man på något sätt skulle kunna trolla bort Kina från jordgloben.

Men å andra sidan sett så finns det i Kina en motsvarande, helt knäpp föreställning om att USA borde på att försvinna från samma jordglob.

Hur spridd den är vet jag inte riktigt men jag vet vem som är denna tankemodells självutnämnde profet: Alex Lo, Kanadabosatt kolumnist i Hongkongtidningen South China Morning Post.

Jag har länge prenumererat på den digitala utgåvan av SCMP och den innehåller fortsatt en hel del av intresse för den som är intresserad av vart Kina – och inte minst Hong Kong – är på väg.

Men låt oss först titta på SCMP. SCMP fyller 120 år i år. Alibaba, det av det kinesiska kommunistpartiet föga uppskattade storföretag som Jack Ma grundade, köpte SCMP i slutet av 2015. Jack Mas position har undergrävts av regimen.

Den mycket Kinakunnige Jojje Olsson har i ”Kinamedia” länge rapporterat intressant om Kina. Jojje är utsparkad från Kina eftersom han är alltför kunnig. Nu bevakar han Kina från Taiwan.

Idag har SCMPs ledarskribenter och krönikörer, som Jojje Olsson påpekat i Kinamedia, närmat sig Pekings linje i sina texter. Uppgifter har sipprat ut om och hur känsliga nyhetsartiklar stoppats och hur nyhetsredaktionen läxats upp av tidningens regimlojala redaktörer.

Jag rekommenderar en prenumeration på Kinamedia – det ger nog framöver viktigare Kinakunskap än en prenumeration på SCMP.

Men så till Alex Lo.

Han tycks mer besatt av sitt USA-hat än vad den samlade anti-Kina-rörelsen i USA är besatt av sin Kinaskräck.

Alex Lo är nästan hysterisk i sin oro över att valet på Taiwan inte ska innebära en ökande lojalitet med kommunistregimen i Beijing. Planerna på en allians mellan de mera Kinalojala partierna på Taiwan har förmodligen definitivt skrotats. Om den nuvarande Taiwanregeringens politik skulle få väljarnas stöd nästa månad så hävdar Alex Lo att det betyder: ”get ready for World War III”.

Hela Taiwanfrågan är uttryck för en absurd maktdröm hos det kinesiska kommunistpartiets ledning. Taiwan är en välskött demokrati och har därtill en mycket framgångsrik ekonomi. Taiwanesiska företag har betytt mycket för att bygga välståndet i Kina. Det finns i sak inget i Taiwans nuvarande politik som på något sätt är ett hot mot det stora land en del amerikaner alltså är så skräckslagna för.

Alex Lo är mycket upptagen av vad han menar är demokratins förfall i USA. Han är särskilt oroad över de resurser det amerikanska försvaret förfogar över och hävdar att det inte finns några återhållande krafter i den amerikanska demokratin vilket gör att USA ”will become more repressive at home and aggressive abroad”. Som perspektiv på det förestående amerikanska presidentvalåret är det en smula udda. Men Alex Los slutsats talar klarspråk: ”The world should side more with China than the US or at least form their own non-aligned bloc as power bases for a multipolar world – because it’s America that will prove to be far more dangerous down the road. Forget everything you have been told. China may be the lesser of two evils.”

Med ett europeiskt perspektiv är amerikansk Kinaskräck och kinesisk USA-skräck två problem som knappast har någon nära förestående lösning. Tvångsföreställningar är ingen bekväm väg framåt utan snarast ägnade att öka oron i världen. Som om det nu behövdes.

Janerik Larsson är senior advisor för Stiftelsen Fritt Näringsliv och författare bland annat till boken ”Det långa loppet – om näringslivets opinionsbildning” (2021)