Janerik Larsson: Vad betyder tilliten för ett samhälle?

Varför finns det ett så stort intresse för amerikansk politik – inte minst för de vart fjärde år återkommande presidentvalen – i svenska medier och då sannolikt också bland svenska mediekonsumenter?

Som resonemangen ofta går handlar det om två perspektiv.

Det ena och tveklöst med adekvata är vilka effekter amerikansk politik kan få på svensk ekonomi i första hand men möjligen också på svensk politik.  Magdalena Anderssons markering av sin tro på Kamala Harris som en förebild har det redan ironiserats en hel del om. I regeringsalliansen har man varit mera försiktig men där finns ändå en del uttryck för en känsla av att den wokevänster som också finns på vår sida av Atlanten kanske nu krossats på ett sätt som får effekt även i svensk opinionsutveckling. Vi får väl se.

Det andra perspektivet bygger på en ständigt återkommande och i grunden helt felaktig föreställning att Sverige och USA på något sätt skulle vara ”lika”.

Hur den tanken uppstått är oklart men den kan ha något att göra med att några amerikanska presidenter kommit att framstå som idealfigurer som på något sätt uppfattats som snarlika våra svenska politiska ledare. Jag tänker i första hand på president Roosevelt och Tage Erlander. De två förknippas med USA:s och Sveriges väg mot att bli välfärdsstater. Förvisso har olikheterna vart stora men FDR och hans närmaste efterträdare Harry Truman betydde mycket för att bygga upp Europa efter andra världskriget. Eftersom Sverige med en blandning av mycket tur och en del skicklighet höll sig utanför båda 1900-talets stora europeiska krig kan det vara naturligt att sådana föreställningar uppstått.

Därför är det naturligt att titta närmare på ett centralt område i båda länderna nämligen tillitens utveckling.

Robert Putnams bok ”Den ensamme bowlaren” (Bowling Alone: The Collapse and Revival of American Community) blev mycket uppmärksammad också i Sverige när den utkom 2000. Det perspektiv som särskilt diskuterades var Harvardprofessorns fokus på amerikanernas sedan några decennier minskande förtroende för statsmakten.

Professor Lars Trägårdhs forskning på området har illustrerat de tillitsklyftor som finns i vårt samhälle.

I en längre essä i Fokus (”Sverige – ett splittrat land” 10 juni 2021) redovisas hur Tillitsbarometern belyser de stora klyftorna mellan hög och låg. Trägårdh inleder med att redovisa förhållandena dels där han bor på Södermalm där människor lever gott och där Tillitsbarometern ger vid handen att över 75 procent litar på sina medmänniskor, dels Rågsved en dryg mil söderut där tilliten ligger på strax över 30 procent. I Rågsved kopplar människorna sin bild av läget till ”gängkriminalitet”, ”otrygghet” och ”arbetslöshet”.

Trägårdh avslutar essän med en analys av hur staten blev den primära måltavlan både för svensk vänster och svensk höger vilket han menar är en förklaring inte till klyftan mellan Södermalm och Rågsved men väl till hur bilden av den svenska nationalstaten tappat elitens förtroende. Man kom, skriver han, ”att enas i en ohelig allians under globalismens fanor”:

”För högern en utopi om det globala marknadssamhället med mer (val)frihet och mindre statlig styrning. För vänstern en kamp för gränslöshet, fri migration i ett globalt civilsamhälle.” Man underskattade nationalismen, medborgarsskapstanken och nationalstatens betydelse.

Jag ställde under ett lunchsamtal med Lars Trägårdh frågan till honom om det finns något gemensamt mellan Putnams diagnos och det vi nu ser i Sverige. Den naturliga följdfrågan var såklart om valet av Donald Trump var uttryck för ett sådant utbrett misstroende mot den amerikanska överheten.

Lars Trägårdh har tillbringat en stor del av sin tid som forskare i USA och han har därför unika insikter både om svensk och amerikansk samhällskultur.

Min fråga var hur han skulle vilja sammanfatta sin syn på valet av Trump.

Trägårdh:

Trump kom i valrörelsen att framstå som normalitetens försvarare. Demokraternas radikalisering gällande den illegala invandringen , vänsterns woke och önskan att avskaffa finansierigen av polisen fick Trump att framstå som normalitetens försvarare. Det kopplades också till att demokraterna behandlade många väljares problem t ex med hur inflationen påverkat deras ekonomi nedlåtande.

I Putnams bok framställds de skandinaviska invandrarna och deras ättlingar som särskilt starkt förankrade i en kultur av skötsamhet, av respekt för samhällskontraktet. Vad han menade var att när man letar efter samband mellan stort socialt kapital och en annan faktor så var det graden av ”Scandinavian stock” som stack ut.  Jag menar att man kan betona kopplingarna mellan tillit och uppfattad pålitlighet hos andra med skötsamhet och respekt för samhällskontraktet.

Men USA bygger från starten på misstroende. Frihetskriget och den revolution som skapade USA ledde till den författning 1789 som fortsatt gäller. Den är konstruerad för att hantera misstroende, att balansera intressen.

Men trots det utvecklades särskilt under tiden efter andra världskriget en samhällskultur i USA som präglades av hög tillit. Men den består inte vilket Putnam konstaterade.

Om tilliten 1950 var på nivån 50 har den idag sjunkit till 30. I Norden ligger den fortsatt en bit över 65.

Om vi ser på Sverige så har vi en transparent skattestat sedan mycket länge. Riksmötet i Arboga 1435 är startpunkten. Man firade 500-års jubileet av Riksdagens födelse 1935. Det var en manifestation för demokrati och frihet efter Hitlers maktövertagande i Tyskland. Grundtanken var den långa traditionen av lagbunden ordning, ”Land ska med lag byggas”, en tanke som levt kvar som helt central sedan dess.  Detta skapar också en ekonomisk effektivitet. Misstro innebär regleringar och andra transaktionskostnader. Det är begränsningen av sådant som är ett viktigt skäl att vi har råd med vår välfärdsstat.

Sverige och USA idag är alltså två mycket olika samhällen men den utveckling av tilliten i Sverige som Lars Trägårdh forskar om ger anledningar till att ställa bekymrade frågor.  Vart är vi på väg?

I den amerikanska samhällsdebatten ställs idag samma fråga.

Janerik Larsson var informationschef på SAF 1990 – 1995 och vVD på Svenskt Näringsliv 2005 – 2011. Han är rådgivare till Stiftelsen fritt näringsliv