Johan Andersson; Den stora sammansvärjningen
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
TILL SIST
JOHAN ANDERSSON:
DENSTORA
SAMMANSVARJNINGEN
D
et ligger ett mörkt moln
över Sverige. Reaktionära mansgrisarmarscherar på jakt efter kvinnor,
barn och en eller annan mjukispappa.
Hänsynslöst drar de fram, utan minsta
pardon, för att slå sönder framgångsrika
lösningarsomvunnit massornas gillande
under årtionden.
Låter det skrattretande?
Javisst, men den som i början av juli
hade tillfålle att ta del av alster i vilka smärkta debattörer ondgjorde sig över
vårdnadsbidraget kunde förnöjt konstatera att det tjugonde århundradets människor ingalunda förlorat förmågan att
berätta sagor.
En våg av manus vällde in över landets tidningar. I Mtonbladet gick det så
långt att denna kvällsdrake periodvis
nästan nödgades avskaffa sin debattsida
för att göra om den till antivårdnadsbidragssida.
Det var ingen måtta på ilskan. I Uppsala Nya Tidning (1/7) framträdde den
alltidlika nyanserade BirgittaDahL Hon
hade 6.tt tag i ett TT-telegram, i vilket
förtäljdes att ett vårdnadsbidrag skall
införas och hetsat upp sig ordentligt.
”Förslaget utgör ett generalangrepp
på vår barn-, familje- ochjämställdhetspolitik”, utbrastfru Dahl.Ja, det innebär
till och med en slakt på allt det fina som
Rörelsens röda arbetsmyror byggt upp
under decennier.
Birgitta Dahls artikel uppskattades
förmodligen av fler än mig – om än på
andra grunder, ty några dagar senare
(Mtonbladet 5/7) finner man en liten
inlaga av en tidigare s-statssekreterare
vid namn Bo Göransson. Han verkade
ha lagt karbonpapper mellan en del bitar
i fru Dahls inlägg och sitt eget. Dock
kompletterade han med lite nya uppgifter. EnligtGöranssonärvårdnadsbidraget
förmodligen en maskerad arbetsmarknadspolitisk åtgärd och dessutom
försöker regeringen smygvägen införa
grundtryggheten!
I Aftonbladets spalter rymdes som
SvENsx TmsxR.IFT 311
sagtm:lngaargaRörelse-debattörer. Tisdagen den 6 juli fick Monica Breidensjö, chef för TCO:s arbetslivsenhet,
möjlighet att ge sin bild av det hela.
Enligt henne l:lg det till s:l här: ”Mycket
talar för att det till synes könsneutrala
v:lrdnadsbidraget handlar om att stödja
familjerna att själva fatta beslut om att
kvinnan skall vara hemma” och förslaget m:lste därför anses vara ett slag mot
alla pappor. De borgerliga politikerna
vill hindra dem fcln att vara med sina
barn. Som kläm p:l sin artikel utbrast
Monica Breidensjö att ”ett bidrag som
inte är könsneutralt borde vara otänkbart i ett modernt samhälle”.
Dagen efter var socialdemokraternas
partisekreterare Mona Sahlin i farten.
Och hon kanju som bekant uttrycka sig
s:l att vanligt folk först:lr. Mona hade
kommit till insikt om att v:lrdnadsbidraget skalllotsas genom riksdagen p:l
följande sätt: ”Grabbarnagörupp medan
kvinnorna tittar p:l”. Med tanke p:l att
tjejerna inte ens farvara med (ministären
Bildts kvinnliga medlemmar var förmodligen kommenderade till syjuntan
när regeringsbeslutet togs) kan man ju
förscl att fru Sahlin anser att reformen är
”gubbsjuk”.
Men det är faktiskt ännu värre än s:l,
för inte nog med att v:lrdnadsbidraget
tillkommit för att tillfredsställa rundmagade herrar som gillar snusk, nej, det
är dessutom rena klasslagen riktad mot
arbetarklassens kvinnor. Det tyckte åtminstone LOs Boel Carlsson (Mtonbladet 7/7).
Detta far henne att utgjuta sin besvikelse över folkpartiledaren Bengt W esterberg (som för övrigt även Birgitta
Dahl och Mona Sahlin är gramse på).
Hur kan du svikajämställdheten, Bengt,
fclgar hon. Svaret har hon faktiskt själv:
”Pöbeln skall inte kunna räkna med
jämställdhet i ett borgerligt samhälle”.
S:l nu vet ni det. Kvinnor, barn och
pappor – det finns inte n:lgon kategori
som kommer helskinnad undan när
mörkermännen drarfram medv:lrdnadsbidraget i sina händer. Det blir slakt,
gubbsjuka ochpöbel i rännstenen. Tänk
vad man kan :lstadkomma mycket med
2 000 kronor i m:lnaden.
312 SvENsK TJosKRIFT
JOHAN ANDERSSON:
DENSTORA
SAMMANSVARJNINGEN
D
et ligger ett mörkt moln
över Sverige. Reaktionära mansgrisarmarscherar på jakt efter kvinnor,
barn och en eller annan mjukispappa.
Hänsynslöst drar de fram, utan minsta
pardon, för att slå sönder framgångsrika
lösningarsomvunnit massornas gillande
under årtionden.
Låter det skrattretande?
Javisst, men den som i början av juli
hade tillfålle att ta del av alster i vilka smärkta debattörer ondgjorde sig över
vårdnadsbidraget kunde förnöjt konstatera att det tjugonde århundradets människor ingalunda förlorat förmågan att
berätta sagor.
En våg av manus vällde in över landets tidningar. I Mtonbladet gick det så
långt att denna kvällsdrake periodvis
nästan nödgades avskaffa sin debattsida
för att göra om den till antivårdnadsbidragssida.
Det var ingen måtta på ilskan. I Uppsala Nya Tidning (1/7) framträdde den
alltidlika nyanserade BirgittaDahL Hon
hade 6.tt tag i ett TT-telegram, i vilket
förtäljdes att ett vårdnadsbidrag skall
införas och hetsat upp sig ordentligt.
”Förslaget utgör ett generalangrepp
på vår barn-, familje- ochjämställdhetspolitik”, utbrastfru Dahl.Ja, det innebär
till och med en slakt på allt det fina som
Rörelsens röda arbetsmyror byggt upp
under decennier.
Birgitta Dahls artikel uppskattades
förmodligen av fler än mig – om än på
andra grunder, ty några dagar senare
(Mtonbladet 5/7) finner man en liten
inlaga av en tidigare s-statssekreterare
vid namn Bo Göransson. Han verkade
ha lagt karbonpapper mellan en del bitar
i fru Dahls inlägg och sitt eget. Dock
kompletterade han med lite nya uppgifter. EnligtGöranssonärvårdnadsbidraget
förmodligen en maskerad arbetsmarknadspolitisk åtgärd och dessutom
försöker regeringen smygvägen införa
grundtryggheten!
I Aftonbladets spalter rymdes som
SvENsx TmsxR.IFT 311
sagtm:lngaargaRörelse-debattörer. Tisdagen den 6 juli fick Monica Breidensjö, chef för TCO:s arbetslivsenhet,
möjlighet att ge sin bild av det hela.
Enligt henne l:lg det till s:l här: ”Mycket
talar för att det till synes könsneutrala
v:lrdnadsbidraget handlar om att stödja
familjerna att själva fatta beslut om att
kvinnan skall vara hemma” och förslaget m:lste därför anses vara ett slag mot
alla pappor. De borgerliga politikerna
vill hindra dem fcln att vara med sina
barn. Som kläm p:l sin artikel utbrast
Monica Breidensjö att ”ett bidrag som
inte är könsneutralt borde vara otänkbart i ett modernt samhälle”.
Dagen efter var socialdemokraternas
partisekreterare Mona Sahlin i farten.
Och hon kanju som bekant uttrycka sig
s:l att vanligt folk först:lr. Mona hade
kommit till insikt om att v:lrdnadsbidraget skalllotsas genom riksdagen p:l
följande sätt: ”Grabbarnagörupp medan
kvinnorna tittar p:l”. Med tanke p:l att
tjejerna inte ens farvara med (ministären
Bildts kvinnliga medlemmar var förmodligen kommenderade till syjuntan
när regeringsbeslutet togs) kan man ju
förscl att fru Sahlin anser att reformen är
”gubbsjuk”.
Men det är faktiskt ännu värre än s:l,
för inte nog med att v:lrdnadsbidraget
tillkommit för att tillfredsställa rundmagade herrar som gillar snusk, nej, det
är dessutom rena klasslagen riktad mot
arbetarklassens kvinnor. Det tyckte åtminstone LOs Boel Carlsson (Mtonbladet 7/7).
Detta far henne att utgjuta sin besvikelse över folkpartiledaren Bengt W esterberg (som för övrigt även Birgitta
Dahl och Mona Sahlin är gramse på).
Hur kan du svikajämställdheten, Bengt,
fclgar hon. Svaret har hon faktiskt själv:
”Pöbeln skall inte kunna räkna med
jämställdhet i ett borgerligt samhälle”.
S:l nu vet ni det. Kvinnor, barn och
pappor – det finns inte n:lgon kategori
som kommer helskinnad undan när
mörkermännen drarfram medv:lrdnadsbidraget i sina händer. Det blir slakt,
gubbsjuka ochpöbel i rännstenen. Tänk
vad man kan :lstadkomma mycket med
2 000 kronor i m:lnaden.
312 SvENsK TJosKRIFT