Johan Bobert: Mediepolitik i förändring – Utan Boxer är TV-marknätets framtid osäker

Den 14 augusti meddelade betal-TV-operatören Boxer att man från årsskiftet inte längre kommer att distribuera sitt utbud via det digitala marknätet, det ursprungliga radio- och TV-nätet med stora sändarmaster placerade runt Sverige. Beslutet får mediepolitiska konsekvenser eftersom det är i marknätet public service-bolagen regleras, samtidigt som det är svårt att tänka sig att hålla i gång marknätet med bara public service. Men marknätet handlar också om svensk radio och nationell säkerhet och beredskap.

Den parlamentariska public service-kommittén (SOU 2024:34) föreslår i sitt slutbetänkande att Sveriges television (SVT), Sveriges radio (SR) och Utbildningsradion (UR) ska åläggas att sända i marknätet även under nästa tillståndsperiod 2026-33. Skälen är att marknätet är en stabil infrastruktur som det allmänna rår över och som är svår att manipulera utifrån. Nätet når nästan hela den bebodda delen av Sverige och det är i marknätet staten kan kräva sändningstillstånd och ställa villkor. Kommittén noterar att allt färre använder marknätet och resonerar kring dess framtid. Men man kommer fram till att just det faktum att public service måste fortsätta använda marknätet, bidrar till ”att skapa långsiktiga förutsättningar för de kommersiella aktörer som använder sig av marknätet” (sid 431). Marknätet används dock av allt färre, Boxer hade 175.000 abonnenter år 2023 enligt Post- och telestyrelsens (PTS) statistik. Andra undersökningar har visat att mindre än tio procent av hushållen använder fri-TV i marknätet som sin primära TV-leverantör.

Det som händer vid årsskiftet är att Boxer slutar kryptera ”sina” TV-kanaler i marknätet. Trots att marknätet är en statligt reglerad plattform, så kan det numera Tele2-ägda Boxer göra vad de vill. Rollen som betal-TV-operatör i marknätet är inte reglerad, det finns inget tillstånd och inga villkor operatören måste följa. TV-kanalerna har däremot sändningstillstånd och med de nuvarande tillstånden har de rätt att sända i marknätet till sista december 2025. Det innebär att när Boxer slutar kryptera, kommer alla nästan 45 krypterade kanaler att börja sändas okrypterat, det vill säga fria att ta emot för alla som har en TV-antenn. Detta förutsatt att kanalerna vill fortsätta att sända. Det finns ett par skäl till att de inte kommer att göra det.

• Boxer, liksom alla betal-TV-operatörer, betalar utsändningen för ”sina” kanaler, det vill säga kostnaden för att sändas i nätbolaget Teracoms nationella TV-nät. En kanal som sänds okrypterad får själv stå för utsändningskostnaden, och den är inte obetydlig.
• Kanaler som har som affärsmodell att vara betal-TV, har i regel inte köpt sina innehållsrättigheter för att sändas ut fritt i ett nationellt sändarnät. De kan av rättighetsskäl inte sända okrypterat.

Att Boxer inte har något tillstånd kan verka underligt, men det finns historiska skäl. När marknätet skulle digitaliseras i slutet av 1990-talet var regeringen rädd att en betal-TV-operatör skulle få makt att sätta sina egna intressen framför TV-kanalernas. Eller som det stod i digital-TV-utredningen från 1996: ”Inflytande över den enskildes programutbud kan utövas av de bolag som behärskar tittarnas åtkomst. Andra konkurrensfaktorer än programkvalitet kan bli bestämmande för vilket programutbud som når den enskilde.” (SOU 1996:25). Det man hade i åtanke var främst brittiska BSkyB som var en betal-TV-operatör med egna TV-kanaler, en affärsmodell som svenska satellit-TV-operatörer tittade på. De egna kanalerna fick en gräddfil in i utbudet och en mer framträdande position i den elektroniska programguiden än andra kanaler.

Därför skulle regeringen, sedermera Mediemyndigheten, ge TV-kanalerna sändningstillstånd och kanalerna skulle sedan själva välja vem som skulle vara betal-TV-operatör. Inför den första tillståndsgivningen enades de tilltänkta kanalerna om att starta betal-TV-bolaget Senda. Enigheten mellan de oftast oeniga programbolagen var påtvingad av kulturdepartementet och den upphörde rätt snart. För att rädda marknätet tog Teracom över och slog samman Senda med Boxer. Boxer hade strax innan startats för att sälja interaktiva tjänster i marknätet, en verksamhet som även den var rejält feltänkt och som lades ner 2002. Ett blödande Senda, omdöpt till Boxer, fortsatte med Teracom som huvudägare, från 2008 som ensam ägare. En allmän hajp kring digital-TV, beslutet att släcka det analoga marknätet och den lagom irriterande reklamfiguren Robert gjorde att försäljningen tickade på och Boxer blev en vinstmaskin.

2006 hade dock problem uppstått då EU-kommissionen, påhejad av Boxers konkurrenter, ifrågasatte Boxers monopol på betal-TV i marknätet. Inför tillståndsgivningen 2008 upprepade regeringen därför tricket med att programbolagen själva i formell mening skulle utse betal-TV-operatör i marknätet. Men denna gång med det uttryckliga villkoret att det programbolag som så önskade fick använda någon annan betal-TV-operatör än Boxer, och då med sitt utbud på Boxers programkort så att kunderna slapp krångla med sina boxar för att byta operatör. Hur detta i praktiken skulle gå till var dock inte uppenbart, varför förhandlingarna mellan Boxer/Teracom och Viasat, Canal Digital med flera havererade hösten 2008. Men möjligheten finns kvar, eller som det står i sändningstillstånden: ”Det valda systemet [för betal-TV] ska vara tekniskt förberett så att företag som önskar sälja betal-tv-abonnemang kan beredas tillträde till ett för konsumenten gemensamt programkort”.

Viktiga skäl till att regeringen inte tog ett större grepp på operatörsfrågan var att Boxer redan var i gång – att i efterhand ställa villkor fungerar dåligt – samt att det analoga marknätet var på väg att släckas och man ville för allt i världen inte ha störningar i betal-TV-utbudet. Boxer var den viktigaste orsaken till att övergången lyckades eftersom det ingick i rollen att marknadsföra marknätet hårt och subventionera boxar. (Numera är mottagare för marksänd digital-TV inbyggda i alla TV-apparater, men så var det inte under övergången).

Boxer fortsatte som ensam betal-TV-operatör med målet att bygga marknätets konkurrenskraft som TV-plattform, en naturlig roll eftersom Boxer ägdes av nätoperatören Teracom. Modellen var effektiv och en koncern bildades. Ett danskt Boxer fick ett operatörtillstånd, det som svenska Boxer aldrig fått, och det danska nätbolaget köptes från Danmarks Radio och döptes om till Teracom. Finska betal-TV-operatören i marknätet Plus-TV köptes också, medan köpet av det finska nätbolaget misslyckades. Där stoppade företagsexpansionen. Teracom fick 2012 en ny VD som såg utlandsexpansion och betal-TV som främmande företeelser i ett statligt nätbolag.

Antalet Boxer-kunder i det svenska marknätet toppade i mars 2008 med 709.000 kunder. 2016 sålde Teracom Boxer till kabel-TV-bolaget Comhem, som därefter sögs in i Tele2. Comhem hade den uttalade strategin att föra över marknätskunderna till sina fiber- och play-plattformar, något som Tele2 fortsatte med. Boxer har sedan toppåret förlorat cirka 35.000 marknätskunder per år. Eftersom de nya ägarna till Boxer jobbat hårt för att tömma marknätet på betal-TV-kunder, samtidigt som det är betal-TV som i praktiken betalar för nätet, uppstår till slut ett problem.

Marknätet är uppdelat i sex sändarnät, även kallade multiplexer eller kanalknippen. SVT:s fyra kanaler finns i ett av näten, TV4 sänder fritt i ett annat. Men de övriga nästan 45 kommersiella kanalerna är krypterade. Marknätet består av drygt 50 över 300 meter höga radio- och TV-master med tillhörande reservkraft, plus ett större antal stödsändare. Kostnaderna är fasta och ska slås ut på alla som använder nätet. I det fall TV-kanalerna, som har sändningstillstånd hela 2025, inte börjar sända okrypterat och fritt, alternativt att det dyker upp ett annat betal-TV-bolag som erbjuder sig att ta hand om kryptering och försäljning, så töms fem sjättedelar av TV-marknätet. Kostnaden per TV-kanal slår olika om det är 50 kanaler som delar på dem, eller bara fem.

Public service-kommittén resonerar som nämnts kring marknätets framtid och kommer fram till att läget är ansträngt men att marknätet står där det står. Så kanske det inte blir. Att SVT och TV4 långsiktigt kommer att betala för hela TV-marknätet verkar mindre troligt. Både för att det är dyrt och för att antalet användare troligen snabbt kommer att minska då betal-TV-utbudet försvinner. Det har funnits idéer om att staten ska stå för Teracoms kostnader, med marknätet som en sorts allmänt tillgänglig infrastruktur. Man skulle kunna hänvisa till nationell säkerhet för att motivera en sådan lösning. Det som talar emot är att det innebär statligt stöd till en konkurrensutsatt plattform, något som EU-kommissionen skulle kunna ha synpunkter på. Antalet användare är också få och minskande, vilket gör det svårt att motivera kostnaderna för att hålla i gång det i väntan på en eventuell kris. I varje fall för gäller det för TV. För radion är det annorlunda, radion når många lyssnare via marknätet och har en viktig roll, inte minst i tider av ofärd. Hur radion ska kunna hålla i gång med etersändningar om betal-TV inte är med och betalar marknätet, är en viktig fråga att lösa. Marknätet är en mycket stor statligt ägd infrastruktur som antingen måste drivas och underhållas, eller monteras ner. Båda alternativen kostar pengar.

Ett annat hot mot marknätet är telekombranschen. Frekvensutrymme är en bristresurs och TV-marknätet har sedan det analoga marknätet släcktes förlorat två av sina övre frekvensband. Med modernare utsändningsteknik och bildkomprimering har Teracom löpande effektiviserat nätet och antalet kanaler har inte minskat. Men om fem av sex sändarnät töms, kommer PTS och telekombolagen att vilja använda det frekvensutrymme som blir ledigt. Nedbantningen av marknätet utbud kan av det skälet bli permanent.

Public service-kommittén föreslår en teknikneutral reglering av public service-bolagen, med vilket menas att innehållsuppdraget kan genomföras i marknätet och utanför. Med utanför menas bolagens egna play-plattformar. SVT:s sändningar i andra broadcast-plattformar som kabel-TV, IPTV eller satellit regleras genom marknätet eftersom det handlar om vidaresändning. Men utan marknätet så är frågan var grundregleringen ska ske?

Den 15 september ska remissvaren på public service-kommitténs betänkande vara inne. Regeringen kan behöva ta fram en TV-reglering utan marknätet innan nästa tillståndsperiod som börjar 2026, samtidigt som radions framtid är viktig. Den analoga FM-radion har många lyssnare i bilar, på arbetsplatser och hemma i köken. Och om även radion digitaliseras med ett större utbud kan radion säkert konkurrera många år till, inte minst för att radion aldrig använt betalmodeller som låst in lyssnarna i operatörsstyrda paket. Mediepolitik måste alltid hantera teknik, infrastruktur och kommersiella affärsmodeller och marknätets nedgång och hotande fall är en stor mediepolitisk utmaning.

Regeringen har reagerat på Boxers besked och den 29 augusti fick Mediemyndighetens tidigare generaldirektör Charlotte Ingvar-Nilsson i uppdrag att utreda distributionen av radio och TV över marknätet och över internet. I marknätet är det givet att public service-uppdraget handlar om att sända program och att den som sänder har kontroll över innehållet fram till tittaren/lyssnaren. På internet är det mesta mer komplext och flytande och där finns några stora plattformar som, likt BSkyB för 30 år sedan, inte behöver vara neutrala inför allt de distribuerar. Direktiven innehåller ett par intressanta frågor som kan få betydelse för de mediebolag som konkurrerar med public service. Mer om det i näsa artikel.

Johan Bobert är public affairs-konsult, med uppdrag inom radio-TV-reglering sedan 1995