John Norell: Välfärdsstaten – ett olåst hem för oönskade gäster

Att fuska med VAB är enkelt. Du anmäler tillfällig vård av barn på nätet eller via mobilen. Anmälan är opersonlig och går på några sekunder. Sen går du till jobbet som vanligt. Du behöver inte göra anmälan samma dag som du söker ersättning för heller, du kan anmäla vård av sjukt barn upp till 90 dagar i efterhand. Gör du det innan den tionde i månaden är pengarna på kontot den 25:e.

Kravet på intyg från förskolan eller skolan när barnet inte varit på plats, har slopats. Och intyg från läkare krävs först från dag 22 i sjukdomsperioden. Har du flera barn kan du växla mellan dem när det börjar närma sig tre veckor. Friskförklara det första barnet och sjukanmäl det andra. Du har rätt att ta ut ersättning för 120 arbetsdagar per år, hälften av årets arbetsdagar. Och karensdagarna är noll.

Notera att det inte räknas som fusk att VABa för att vara borta från jobbet om du behöver ta emot en möbel eller vill spela datorspel eller är för bakis för att palla komma in till jobbet. Ett barn är sjukt försäkringsmässigt när en förälder säger att det är sjukt. Fusk avser att man tagit emot ersättning utan att man avstått förvärsvinkomst eller annan ersättning, och det alltså inte finns något inkomstbortfall att täcka.

Det är svårt att uppskatta hur stort fusket är. Men en studie från IFAU från 2010 uppskattar överutnyttjandet av vab till 22,5 procent (länk). Så mycket minskade nämligen vabandet när man i ett experiment skickade ett brev till en grupp slumpmässigt utvalda individer om att deras eventuella uttag av vård av barn skulle kontrolleras extra under två månader.

Om informationen inte nått fram eller mottagaren ändå trott sig kunna komma undan med att VABa för att kunna hinna en passtid hos polisen är fuskandet sannolikt mer än vad studien bedömer. Att toleransen gentemot fusk ökat de senaste tio åren kan ge anledning att tro att siffrorna ökat ytterligare sedan studien genomfördes. Andelen som tycker att det är allvarligt att VABa och vara hemma trots att barnen inte är sjuka har sjunkit från 81 till 66 procent mellan 2013 och 2017 enligt Försäkringskassan.

Hur man utnyttjar VAB till max beskrivs i Hanne Kjöllers senaste bok Handbok för fifflare utgiven 2021 av Fri tanke förlag.

I boken går Kjöller en efter en igenom de olika system som kollektivt kan sägas utgör det sociala skyddsnätet i den svenska välfärdsstaten: försäkringskassan, CSN, pensionsmyndigheten, a-kassorna, kommunernas socialbidrag och så vidare. Titeln säger ganska mycket vad du kan vänta dig av boken. Kjöller radar upp vilka olika förmåner, förtjänster och förmåner som finns, hur man går tillväga för att söka dem och vad man bör akta sig för för att få ut så mycket pengar som möjligt.

Jämför man systemet för att ta in skatt och systemen för att betala ut förmåner framstår det som totalt olika på nästan alla sätt. Skatteverket arbetar effektivt och noggrant för att hitta fusk, informationsflöden från arbetsgivare, bank och andra myndigheter är direkta och skulle du åka dit för att försöka fuska kan det bli en synnerligen dyr historia.

Annat är det på andra sidan av transfereringssystemet. Har du väl lyckats komma in i folkbokföringen, med en eller flera identiteter, så ligger förmånssverige öppet för dig. Systemet bygger på tillit. På grund av sekretesshinder pratar inte myndigheterna med varandra, istället baseras ersättningar till stor del på uppgifter den sökande lämnar, om inkomst, förmögenhet och boende. Och i de fall där oegentligheter faktiskt upptäcks antas slarv och nästan aldrig görs anmälningar om bidragsbrott. Brott mot välfärdssystemen betraktas ofta som brottsofferlösa. Och dessutom är det ju synd om den som söker.

Ofta brukar välfärdsstaten beskrivas som det sista skyddsnätet som ska fånga upp människor från att hamna i fattigdom. Vem som helst kan råka bli sjuk, arbetslös eller på annat sätt hamna i en situation där man är i behov av tillfälligt stöd.

Den välfärdsstat som beskrivs i Kjöllers bok går snarare att likna vid ett olåst hem. Den som vet vad som finns därinne och är utan skrupler kan enkelt ta för sig utan att riskerna är särskilt stora. ”Det handlar inte om kryphål i systemet utan om vidöppna dörrar.” skriver Kjöller.

I ett samhälle med hög social tillit funkar det att inte låsa ytterdörren till sitt hem. Där du kan lita på dina grannar. Där tillfället inte nödvändigtvis gör tjuven utan där var och en agerar utifrån ett gemensamt rättspatos.

På samma sätt funkar ett välfärdssystem där det är enkelt att fuska sig till bidrag bara om människor kommer välja att inte göra det. Den som kan jobba ska inte gå på bidrag och leva på andras arbete. När människor istället betraktar det offentligas pengar som ingens pengar, som det är fritt fram att ta för sig av för den som lyckas lura handläggaren, ja då förlorar systemet legitimitet.

När Hanne Kjöller för nästan tjugo år sedan började skriva om bruket och missbruket i socialförsäkringssystemet var det i den offentliga debatten otänkbart att det skulle vara något lurt kring de snabbt ökande sjuktalen. Att antalet sjukskrivna dubblerats på några få år var tvärtom positivt, det var de tidigare låga siffrorna som hade varit för låga. Sjuka människor hade gått till jobbet i hög grad. Varför Sverige hade så mycket fler sjukskrivna än Danmark eller Tyskland var det ingen som kunde förklara.

Den som resonerade att fusk kunde förekomma anklagades för cynism och att vilja misstänkliggöra hela sjukförsäkringssystemet. Sedan dess har den politiska debatten skiftat och medier uppmärksammar med jämna mellanrum den bidragsbrottslighet som organiserade kriminella ägnar sig åt.

Vad som däremot inte förändrats i lika hög utsträckning är bristerna i systemen som tillåter fusk utan risk att åka fast. Utredning efter utredning har visat på dessa oegentligheter och kommit med förslag hur problemen ska stoppas, men ändå har utvecklingen gått långsamt.

Kjöllers bok är skriven med ett något kontroversiellt anslag, som adresserad till den potentielle fifflaren. Men målgruppen är politiker och myndighetschefer inom de delar av den offentliga verksamhet där fifflet pågår.

Det är osannolikt att det är personer som kommer använda bokens tips, men kanske kommer de komma till insikt om vilka förändringar som behöver ske för att utbetalningssidan av välfärdsstaten ska bli lika effektiv när det kommer till att förhindra fusk som intäktssidan.

Annars kommer vi med största säkerhet även framöver fortsatt få läsa nyhetsartiklar om organiserade kriminellas kreativa upplägg för att få assistansersättningar, utländska medborgare som fått sjukersättning och IS-krigare som vabbat från fronten.

John Norell läste Skribentskolan 2022