Jonas Frycklund: Tilltagande styrningsproblem i kyrkan

Inför årets kyrkoval kan det vara på sin plats att påminna om att Svenska Kyrkan har en omfattande verksamhet. Antalet helårsanställda är över 22 000, det finns 19 000 byggnader att ta hand om och kyrkan förfogar över omfattande kapitaltillgångar. Bara de finansiella värdepapperstillgångarna uppgår till 26 miljarder uppdelade på församlings-, stifts- och nationell nivå. Det är en väldigt stor skillnad mellan att allt detta sköts på ett rationellt sätt eller om det missköts.

Mycket har gjorts och görs bra i kyrkan, både av anställda och förtroendevalda. Men blickar vi in i framtiden, finns skäl till oro. Kyrkans ekonomiska och administrativa styrning kan komma att försvagas kommande år.

Kyrkans arbete bygger på insatser från kunnigt folk. Både bland anställda och hos förtroendevalda finns lång upparbetad erfarenhet. De som söker sig till kyrkan har nästan alltid en välvillig inställning till verksamheten. Men god vilja är bara en nödvändig och inte en tillräcklig beståndsdel för att utfallet ska bli bra. Därtill krävs skicklighet och inte minst den skicklighet som formas av lång erfarenhet.

Under kommande år får vi räkna med att många trotjänare lämnar sina poster och det kan då bli svårt att fylla upp leden i samma takt. En större personalomsättning och en mindre pool att ta av för att tillsätta förtroendeposter skapar verksamhetsrisker. Saker kan börja gå fel.

Som exempelvis i Håbo pastorat som hamnade i ekonomiska problem. Detta efter en renovering av en byggnad där budgeten överskreds på ett omfattande sätt. Pastoratet har tvingats till neddragningar och att ta upp lån för att betala löner. Den administrativa chefen avskedades, men det ledde i sin tur till att pastoratet fick en stämning i Arbetsdomstolen på halsen. Mycket kaos med andra ord, i ett pastorat som styrs av Socialdemokraterna och POSK.

Värt att nämna är att Håbo är ett av de hittills 17 pastorat som har startat eget aktiebolag och där byggt upp en egen begravningsbyrå. Man lägger alltså energi på att konkurrera ut privata företag och gör reklam för sitt eget bolag på kyrkans hemsida. Frågan har anmälts till Konkurrensverket, men har tydligen fått grönt ljus att fortsätta. Nästa steg i affärsverksamheten är ett samarbete med Skoklosters kafferosteri med syfte att rosta eget kaffe. What could possibly go wrong?

För borgerligt sinnade ringer alla alarmklockor när kyrkan leker affär, samtidigt som man inte ens i utgångsläget klarar av att hantera den egna ekonomin och administrationen. I Håbo saknas tyvärr representation från Borgerlig Kristen Samverkan. Alltså finns det ingen som kan ifrågasätta de svindlande affärer som det nuvarande styret ägnar sig åt.

Ett sätt att hantera styrningsproblemen är att lägga samman mindre församlingar till större enheter. Men storlek är ingen automatisk kvalitetssäkrare, vilket Malmö pastorat vittnar om. Det är landets största pastorat och argumenten vid bildandet 2014 var just att förbättra ekonomi och styrning. Det blev inte riktigt så.

I höstas upptäcktes plötsligt likviditetsproblem och för att säkra de 500 anställdas decemberlöner tvingades kyrkorådet att akut ansöka om en checkkredit. Likviditeten har dalat rejält de senaste två åren, samtidigt som det av någon anledning slutade skickas ut likviditetsrapporter.

Pastoratet styrs av Socialdemokraterna och Vänsterpartister i Svenska Kyrkan. Dessa två grupper styr med egen majoritet och det var bara någon promille som fattades för att vänsterpartisterna skulle ha blivit allra största grupp i det senaste valet.

Den socialdemokratiske ordföranden i kyrkorådet har svårt att förklara den uppkomna situationen. Delförklaringar uppges vara sjunkande medlemstal och inflation. Det låter som svepskäl, sådant klarar andra församlingar av utan större åthävor.

För tre år sedan fanns 81 miljoner i kassan och kyrkofullmäktiges ordförande är kritisk till kyrkorådets skötsel av ekonomin. Det verkar som att det har funnits omfattande konsultkostnader och det har dessutom sänts signaler om att ekonomin är god, vilket har minskat kostnadskontrollen. Så sent som för ett år sedan skröt de vänsterpartiska kyrkopolitikerna i ett debattinlägg i Kyrkans tidning om att samtliga delar av verksamheten i Malmö har fått ja på sina äskanden om ökade verksamhetskostnader. Ledordet har alltså varit: Allt till alla!

Ska den här härvan kunna redas ut, krävs en starkare borgerlig röst i Malmö pastorat efter nästa val.

Risken med bristande styrning av kyrkan måste inte vara en politisk fråga. Det sammanlagda antalet förtroendevalda på de tre nivåerna är över 13 000 och det finns många ställen där det kan gå fel. Återväxten av nytt folk att ta över när de erfarna lämnar är ett allmänt bekymmer och i princip kan alla grupperingar drabbas.

Men det går inte att komma ifrån att den ökade vänsterdominansen i sig ökar risken. I förra kyrkovalet gick Vänsterpartister i Svenska Kyrkan framåt och fördubblade sina mandat på nationell nivå. I många församlingar ingår de numera i ledningen. Det måste ju inte automatiskt sluta illa, men överlag får man tyvärr befara att vänsterfolk inte prioriterar ordning och reda på samma sätt som borgerligt lagda medborgare.

Jonas Frycklund är aktiv i Borgerlig Kristen Samverkan – Sundbyberg