Jonas Grafström: Rysslands ekonomi värre än den verkar

Det finns de som hävdar att de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland inte har fungerat, eller fungerar otillfredsställande. Jag tror att de missar effekten av kapitaldepreciering, vilket är en tyst mördare av ekonomier, företag och hjärnor. Det finns all anledning att anta att Rysslands kapitalstock deprecierar och att konsekvenserna kommer att bli tydligare under år två av kriget.

I Ernest Hemingway’s novel från 1926 The Sun Also Rises finns en konversation: “How did you go bankrupt?” Bill asked. “Two ways,” Mike said. “Gradually and then suddenly.”

Kapitaldepreciering låter tråkigt och jag kan knappt stava till ordet, men jag ägnade ändå rätt många månader av avhandlingsarbetet till att fundera över begreppet. Enkelt förklarat förslits allt kapital över tiden om man inte återinvesterar kontinuerligt. Tänk dig en student som just tryckt in allt material för en tentamen och sedan efter tentafesten inte kommer ihåg så mycket, eller tjugo år senare ens kommer ihåg vilka kurser denna läste. Studentens kapital är humankapital. Håller vi inte oss uppdaterade och kontinuerligt lär oss nya saker minskar humankapitalet.

Ett annat exempel är metall som rostar eller maskiner som slits ut om de inte oljas. Många maskiner kan köras lång tid utan problem. Om vi slutar serva alla rulltrappor i Stockholms tunnelbana skulle några trappor förmodligen rulla även efter flera år, medan några skulle gå sönder redan nästa vecka. Att ta sig upp till marknivå när alla rulltrappor står stilla på Odenplans pendeltågsstation ger ordentlig puls även för den någorlunda vältränade. För pensionärer är det inte lätt alls. En trasig rulltrappa av två är hanterbart men blir trångt. Om båda är trasiga är problemet massivt.

Ett sista exempel, om ett taxibolag köper in 1000 bilar i år kommer förmodligen inte alla bilar rulla om tre år. En del krockar. Andra har något konstruktionsfel och vissa blir stulna. För att bibehålla en fungerande flotta måste service utföras och nya bilar köpas in. Ser man till den ryska armén och samhället i stort verkar korruption äta upp mycket av de nödvändiga investeringarna. 

Med det sagt, vi ska inte vara förvånade över att vi inte ser större effekter i den ryska ekonomin, förutom då att många siffror förmodligen inte stämmer. Men vi kommer nog börja se ett accelererande förfall i närtid. Ett år är en kort tid, två år något annat.

Om jag skulle bli av med jobbet skulle jag kunna upprätthålla min konsumtion med besparingar ett år eller två. Människorna i Ryssland har troligt besparingar att ta av under ett år men år två blir det svårare. Under krigets första del måste de ha trott att trupperna skulle vara hemma igen innan jul. Ryska staten kan även ha hållit produktion uppe genom subventioner och bidrag till företag som en övergångslösning. Den övergången ser nu ut som en undergång.

Ryssland slutade nyligen oväntat att publicera många av detaljerna i sin statsbudget. Det federala budgetunderskottet nådde under tiden motsvarande 41 miljarder dollar under de första fem månaderna av 2023. Underskottet skulle motsvara 133 miljarder kronor för den svenska stadsbudgeten. Det är mycket. I fjol var de nordiska ländernas ekonomier större än Rysslands, och Nordens ekonomier rör sig uppåt samtidigt som BNP i Ryssland faller. Ryssland har kanske tio procent av EU:s sammanlagda ekonomi.

Ryssland planerar nu nedskärningar i statsbudgeten på motsvarande tio procent, vissa budgetposter är dock skyddade. Oskyddade utgifter utesluter poster som anses vara direktutgifter som beställts av presidenten och regeringen, vilket inkluderar sociala utgifter för krigsveteraner och familjer med barn. Dock kommer universitet och skolor få mindre pengar vilket skadar humankapitalet långsiktigt. Järnvägar kommer inte underhållas som de ska vilket vi svenskar har erfarenhet av (utan att jag för en sekund tror att det ryska järnvägsunderhållet är bättre).

Boettke (2002) fann att misslyckandet med att förutsäga Sovjetunionens fall berodde på tre faktorer, (1) ekonomer bortsåg från andra bevis än mätbar statistik, (2) elegansen i den formella strukturen för centralplanerings balansering av input och output, och (3) upptagenhet med aggregerade mått på ekonomisk tillväxt i stället för detaljerad mikroekonomisk analys av fundamenta. Samtliga tre faktorer, men särskilt det tredje, bör appliceras på analys av Ryssland. Boetke får mig att fundera på varför så många människor i Väst, som förmodligen vid det här laget borde veta bättre, litar på data från auktoritära regeringar som bedriver informationskrig? Rysslands ekonomi är i en dödsspiral och det vi ser är:

Minskad tillväxt: Investeringar driver ekonomisk tillväxt. Genom att investera i nya projekt, ny teknologi eller kapitalvaror ökar produktionen och nya arbetstillfällen skapas som ersätter den kreativa förstörelsens malande kuggar. Utan tillräckliga investeringar kan ekonomin stagnera eller till och med minska i storlek.

Minskad sysselsättning: Investeringar ger vanligtvis möjligheter till nya jobb. När företag minskar sina investeringar kan detta leda till personalnedskärningar och ökad arbetslöshet. Exempelvis föll den ryska bilproduktionen 67 procent under 2022 enligt ryska källor. Jämförelsesiffran för januari till januari 2023 var minus 77 procent.

Långsiktig konkurrenskraft: Genom att inte göra kontinuerliga investeringar kan företag och industrier hamna på efterkälken när det gäller teknologiska framsteg och konkurrenskraft. Det kan vara svårt att återhämta sig när ekonomin börjar vända uppåt om man har missat chansen att investera i ny teknik eller modernisering. Om den ryska ekonomin lever så är det troligt att de inte investerar i underhåll då de inte har råd och delar inte kan importeras.

Negativ spiral: Bristen på investeringar kan skapa en negativ spiral. När företag minskar sina investeringar minskar också efterfrågan på varor och tjänster. Detta kan ytterligare minska företagens intäkter och lönsamhet, vilket i sin tur minskar deras förmåga att göra investeringar. Detta kan skapa en ond cirkel av minskad investering, minskad produktion och minskad sysselsättning. Den ryska staten bränner enorma mängder pengar och det är tveksamt om de kan hålla företagen under armarna ett år till.

Vi har under krigets gång sett att mycket av den ryska utrustningen inte fungerade som de aviserat samt att deras lager av militärmateriel var tämligen utplockat och dåligt skött. Delar har stulits över åren och inköpsbudgetar har gått till privata fickor. Har vi någon anledning att lita på Rysslands aggregerade siffror över ekonomin när svagheter i enskilda branscher verkar vara förödande?

Det finns inga exakta siffror på hur många människor som har lämnat Ryssland, men uppskattningarna varierar från hundratusentals till flera miljoner. I maj uppskattade Storbritanniens försvarsministerium att 1,3 miljoner människor lämnade Ryssland under 2022. Andra uppskattningar från olika källor bekräftar denna trend. Forbes magazine hänvisade till källor inom de ryska myndigheterna som sade att mellan 600 000 och 1 000 000 människor lämnade landet under 2022. Utöver det har uppemot 200 000 unga män dödats och åtskilliga flera har skadats. Om det inte påverkar ekonomin skulle det vara märkligt. Landets födelsetal har varit på nedgång sedan 1994, då Ryssland uppskattades ha 149 miljoner invånare. Vid början av 2022 uppskattades befolkningen vara 145,6 miljoner.

Vi ser nog början på slutet. Putin använde till en början drakoniska skatter på både företag och personer som lämnade Ryssland efter invasionen, innan han övergav den metoden och i stället började godtyckligt beslagta pengar och egendom. Putin har övergett all ansvarsfull finanspolitik genom att driva rekordstora budgetunderskott, trycka upp rekordmängder pengar ur tomma intet, tvinga ryska banker och individer att köpa nästintill värdelös rysk skuld och använda sig av Rysslands hundratals miljarder i fonderade medel, belånande bort Rysslands framtid.

En oservad bil kan rulla på men när man behöver bromsarna måste de fungera till 100 procent annars kan det sluta i diket. En ekonomi är ett system med miljarder av beslut dagligen och det går aldrig att veta vilka kaskadeffekter ett litet sammanbrott kan ha. Vad som är kvar av Rysslands BNP när året är slut kommer historikerna om tjugo år förmodligen kunna fastställa med större sanningshalt än siffrorna den ryska staten presenterar.

Jonas Grafström är doktor i nationalekonomi och vice VD För Ratio – Näringslivets forskningsinstitut.