Jörgen Warborn: Har Frankrike dribblat bort Sverige i frihandelsfrågan?

I ett läge där protektionistiska vindar blåser och den globala ekonomin och handeln är under stor press är Sveriges frihandelsvänliga linje inom EU helt avgörande. Under ledning av det franska ordförandeskapet i EU höjs istället röster om att industriproduktionen ska tvingas tillbaka till Europa på politisk väg. Den sortens protektionism och statliga inblandning i det fria näringslivet har aldrig varit lyckosam.

Det är givetvis mycket angeläget att stärka företagsklimatet i Europa, så att fler företag vill växa här, men att tvinga industrier att ”flytta hem” genom rent protektionistisk politik kommer bara inspirera andra, som USA och Kina, att göra samma sak. De som skulle skadas mest av detta vore exportberoende länder som Sverige.

EU måste istället leda utvecklingen för en frihandelsvänlig värld. Tyvärr är det franska ordförandeskapet knäpptyst om de frihandelsavtal som ligger närmast till hands att kunna slutföra, med länder som Chile, Nya Zeeland och Australien samt tullunionen med Mercosur-länderna i Sydamerika.

Frankrike vill istället, med president Macron i spetsen, införa så kallade ”spegelklausuler” i handelsavtal. Sådana klausuler kan ses som ännu ett protektionistiskt initiativ som avser kräva att handelspartners ska följa EU:s regler och standarder om de vill exportera till EU och kan uppfattas som bromskloss för EU att nå avslut i bilaterala handelsavtal. Ordförandeskapets protektionistiskt präglade historia och den bakåtsträvande linje de ger uttryck för borde fått frihandelsvänliga Sverige att agera.

Sverige har nämligen fått chansen att påverka genom det så kallade trioprogrammet, som också inkluderar Frankrike och Tjeckien, inför de nästkommande två ordförandeskapen i EU, där Sverige tillträder 2023. Tyvärr resulterade samarbetet i en svag och allmän skrivning utan utfästelser om att driva frihandelsförhandlingarna i mål. Det är tydligt att Frankrike har styrt agendan dit de vill ha den, och Sverige, som ska vara företrädare för öppenhet och frihandel, har misslyckats helt med att driva igenom sina handelsprioriteringar. Frågan är nästan om den socialdemokratiska regeringen överhuvudtaget har en frihandelsagenda?

När Sverige senast var ordförandeland 2009, under ledning av Fredrik Reinfeldt (M), agerade man för öppenhet och att EU skulle vara en stark röst för frihandel och stod upp mot protektionistiska tendenser. Reinfeldt lyckades dessutom ro i hamn slutförhandlingarna med Sydkorea, som är det mest långtgående frihandelsavtal som EU framförhandlat. Under avtalets första fem år ökade EU:s export till Sydkorea med 55 procent, de europeiska företagen sparade 2.8 miljarder euro i sänkta tullar och varuhandeln mellan EU och Sydkorea nådde en rekordnivå på över 90 miljarder euro.

Det behövs reformer för en friare handel, minskad regelbörda och ett bättre företagsklimat. Med en borgerlig regering skulle det bli en tydlig skillnad i aktivitetsnivå och ambition i den europeiska handelspolitiken. Moderaterna skulle med all kraft driva på för att slutföra frihandelsavtal och stå emot kraven på att med politiska ingrepp förkorta och begränsa globala värdekedjor.

Sverige har inte råd att fortsätta att sitta tyst vid förhandlingsbordet. Den växande protektionismen är helt enkelt för farlig för svenska företag och svensk konkurrenskraft. Tjeckien och Sverige som ska ta över efter Frankrike har helt uppenbart ett hästjobb framför sig. Sverige behöver vara en stark frihandelsvänlig ledare inom EU för att hantera de gigantiska utmaningar som nu präglar internationell handel och läget i Europas ekonomier.

Jörgen Warborn (M) är EU-parlamentariker i handelsutskottet