Juryj Nykolov: Pennan kan vara mäktigare än svärdet

Jag filmade från min balkong i ett bostadsområde i Kiev, på eftermiddagen den 31 december 2022. Det syns hur Ukrainas luftförsvar skjuter ned en rysk missil någon kilometer från min lägenhet. Om de inte hade lyckats, hade missilen kanske träffat kritisk infrastruktur, kanske mörklagt min hemstad timmar före nyårsnatten. Kanske hade den träffat ett bostadshus och dödat dussintals människor. Kanske hade den träffat mig.

Denna rädsla för döden var en av de saker som fick mig att ändra min syn på korruption under kriget.

Under krigets första dagar ställde alla undersökande journalister i Ukraina om, så även jag, till att kämpa mot den yttre fienden. Redaktionen på Nashi Grosi, som jag var med och grundade, och som har rapporterat om korruption i Ukraina sedan 2010, började undersöka vilken effekt västs sanktioner hade på Ryssland. Mina journalistkollegor jagade kollaboratörer i Ukraina och krigsförbrytare i Ryssland. Vi hade inte längre tid med inrikes korruption.

Dessutom vittnade samtliga mina källor inom staten om att förskingringen av offentliga medel faktiskt hade upphört. Det statliga projektet ”Big Construction”, präglat av omfattande korruption, som fram till de sista dagarna före invasionen hanterade hälften av alla offentligt upphandlade vägprojekt, inklusive vägen till den ryska gränsen, blev helt enkelt utan budget. Alla medel projektet tilldelats övergick till militären. Vi ukrainare genomlevde tragedierna i Butja och Mariupol. Vi bad hela världen om vapen, och varje dag dödades fler av oss.

Så vann våra trupper stora segrar, och befriade Charkiv och Cherson. Det här triggade de mest korrumperade makthavarna, som bestämde sig för att segern redan var ett faktum, och att de kunde återgå till att agera som förut.

Kort därefter fick jag tag i ett kontrakt från Ukrainas försvarsdepartement rörande livsmedelsförsörjning för soldater, med extremt uppblåsta priser. Enligt kontraktet kostade vanlig potatis 60 (euro)cent per kilo, mot ynka 20 cent i butik. Och det handlade inte om småpengar. Kontraktet jag granskade var värt mer än 300 miljoner euro årligen.

Jag ställdes inför ett svårt val. Jag var väl medveten om att minsta korruptionsskandal kunde hjälpa våra fiender att undergräva förtroendet för Ukraina hos allmänheten i väst. Våra allierade skulle vända ryggen till – vad är det för idé att sponsra tjuvar? Vad är poängen med att förvandla Ukraina till ett snäppet bättre Ryssland, med marginellt mindre korruption än i Kreml?

Men jag insåg också att undfallenhet mot korrupta makthavare bara skulle leda till mer förskingring. Och om korrupta makthavare lägger beslag på resurserna har vi snart inga pengar till vapen. Då skjuter ryssarna våra soldater, och återvänder till Kiev. Här skulle de tortera aktivister och journalister, som undertecknad, precis som de har gjort i de ockuperade områdena.

Lyckligtvis hade försvarsdepartementets kontrakt en klausul som gav oss lite tid. Betalning för den mat som levererats skulle ske en månad efter leverans. Potatis som levererats till militären den 1 januari skulle alltså betalas den 1 februari. Och det var i och med betalningen som förskingringen skulle ske. Därför hade jag ännu tid att försöka förhindra det, eller åtminstone att göra detta till något annat än bara en berättelse om korruption, nämligen en berättelse om kampen mot korruption i krigets Ukraina.

Jag bad mina kollegor vid antikorruptionsorganisationen AntAC att föra vidare den information jag fått till presidentens stab. Vi skickade en förfrågan till försvarsdepartementet om upphandlingen av livsmedel. Vi såg till att alla hade en chans att ställa sina misstag till rätta innan vi publicerade något.

Den återkoppling vi fick visade dock att försvarsdepartementets ledning stod fast vid överenskomna priser. Alltså skulle vi behöva publicera ett avslöjande. Och det gjorde vi.

Jag väntade in mötet som hölls den 20 januari, med den så kallade Ramsteingruppen av länder som stödjer Ukraina i kriget. Mötet slutade i misslyckande. Deltagarna meddelade att de inte tänkte ge Ukraina de stridsvagnar som behövdes för en motoffensiv. Det blev tydligt att jag inte hade något att förlora. Ryssarna kunde inte skada oss ytterligare genom att sprida min artikel. Korrupta makthavare i våra egna led, som var beredda att betala överpriser, riskerade dock att göra situationen än värre. Därför togs beslutet att publicera artikeln, dagen efter mötet i Ramstein.

Sedan följde några händelserika dagar.

Försvarsdepartementets första reaktion på min artikel var att vända sig till säkerhetstjänsten. De anklagade mig för att undergräva landets försvarsförmåga. Det påminde om en typiskt rysk reaktion. Men det är i Putins imperium visselblåsare mördas och fängslas, medan korrupta makthavare lever livets glada dagar. Zelenskyj har uppenbart valt en annan väg, en demokratisk väg.

Nästa dag lovade han offentligt att undersöka militärens upphandlingsprocesser och tackade ”de journalister som granskar alla fakta och ger en bild av helheten”. Direkt därefter kom medieuppgifter om att två ledande befattningshavare inom försvarsdepartementet hade gripits och var under utredning för förskingring.

Tre dagar efter att artikeln publicerades välkomnade en talesperson för USA:s utrikesdepartement ”president Zelenskyjs beslutsamma agerande, och ukrainska mediers och civilsamhälles vaksamhet i kampen mot korruption”. Sedan kom omedelbart besked från såväl USA:s president Joe Biden som Tysklands förbundskansler Olaf Scholz om leverans av stridsvagnar till Ukraina.

Sedermera tog antikorruptionsorganisationen AntAC, i samarbete med ukrainska parlamentariker, fram lagstiftning om offentliggörande av försvarsdepartementets upphandlingskostnader, som också antogs. Numera kan alla se vad de ukrainska soldaternas potatis kostar. Och försvarsdepartementet har fått ned sina inköpspriser.

Min brorson slåss nu i närheten av Bachmut. Min bror är också mobiliserad. Antikorruptionsorganisationens ledare Vitalij Sjabunin slåss vid fronten, och en av mina vänner jobbar med humanitärt stöd i samma område. De säger att soldaterna i skyttegravarna står bakom mina granskningar av korruptionen.

***

Du ska inte vara rädd för fienden, utan slå honom. Då blir det tydligt för världen vem du egentligen är. Är du en feg politiker, eller har du till sist förmått dig att börja bekämpa korruptionen? Det här är vad EU i åratal har väntat på från Ukrainas sida.

Var inte rädd för att ändra spelreglerna. Pennan kan vara mäktigare än svärdet.

Med respekt och tacksamhet från Ukraina.

Juryj Nykolov har fått ett stipendium från Stiftelsen Svenska Dagbladet för att stötta fri undersökande journalistik i Ukraina.

Texten har tidigare publicerats i Svenska Dagbladet.

Översättning: Jesper Sandström