Juthe & Rosman: Familjen en nyckel i arbetet mot gäng- och ungdomskriminalitet

Svenska politiker debatterar ivrigt om hur samhället ska få bukt med den växande gängkriminaliteten. Olika förslag presenteras från vänster till höger och innefattar hemlig avlyssning, visitationszoner, straffskärpningar, skolkuratorer, fler fängelser, samarbete mellan olika myndigheter med mera. Mycket av detta är säkerligen nödvändigt när många unga människor redan letts in på en kriminell bana utan förståelse för vad som är rätt och fel. Det mesta handlar om verktyg och åtgärder för en situation där problemen redan hunnit växa så att de blivit ett rejält hot mot vanliga svenskar. Det är förstås nära till hands för politiker att prata om hårdare straff och polisiära verktyg. Men för att klara denna samhällsutmaning behövs också verktyg som delvis ligger utanför myndigheters domäner, på det mer privata planet.

Och visst pratar politikerna också om behovet av att erbjuda alternativ som kan förhindra nyrekrytering till kriminella gäng som lockar med pengar, status och gemenskap, där kriminella gäng blir den nya familjen till rekryter som saknar en stabil familj att luta sig mot. En av samhällets absolut viktigaste uppgifter är därför att stötta familjer att hålla ihop och att erbjuda en trygg miljö för barn och ungdomar att växa i. 

Finland har just utsett en ny Polisöverdirektör, Ilkka Koskimäki, med lång polisiär erfarenhet med ungdomskriminalitet och arbete som domare och jurist. Han har sammanfattat bakgrunden till den växande ungdomskriminaliteten i en tidigare intervju i Helsingin Sanomat, och konstaterade att många ungdomar inte har en enda trygg förälder som skulle visa alternativ till kriminell livsstil. Föräldrar bör uppfostra sina barn att bära ansvar för sina egna handlingar i livet. Han konstaterade också att många föräldrar saknar intresse för föräldraskap och inte ens vet vad föräldrarollen som förälder innebär.

Jonas Ring belyste redan 1999 i sin doktorsavhandling Hem och Skola, Kamrater och Brott försvagade familjer som riskfaktorer. Han visar att föräldrar som bryr sig minskar markant risken för ungdomar att hamna i ungdoms- och gängkriminalitet. Ungdomar som tillbringar tid med sina föräldrar, gör intressanta saker tillsammans och har bra relationer med dem har betydligt mindre risk att hamna i kriminalitet än ungar som saknar föräldrar som bryr sig.

Claphaminstitutets rapport Den goda familjen från i våras är en paraplyöversikt över internationell forskning om familjens och äktenskapets betydelse för individer och samhälle. På detta område framstår familjen som helt avgörande: ”huruvida en person blir kriminell som vuxen förklaras till stor del av huruvida han eller hon kommer från en skilsmässofamilj eller en hel familj med gifta föräldrar. Sannolikheten att en person som växer upp med gifta föräldrar blir kriminell som vuxen är alltså mycket lägre än för en person som inte gör det.”

Rapporten ger sedan flera relevanta rekommendationer till svenska riksdagspolitiker, skolor och kommuner i syfte att stärka familjer. Ett konkret förslag är att förstärka undervisningen om relationer, äktenskap, trohet och överlåtelse. Ju mer unga får kunskap om fungerande familjerelationer, desto högre är sannolikheten att de får välfungerande och harmoniska äktenskap i framtiden.

Kommuner kan i sin tur erbjuda familjestärkande hjälpresurser och verksamheter genom sina socialförvaltningar. Att familjer får utbildning och stöd innan problem uppstår i äktenskapet vore ett ypperligt sätt att stödja föräldrar i sitt viktiga arbete att fostra sina ungdomar.

Inget av dessa förslag löser problemet med skjutningar och sprängningar över en natt. Men för att kunna forma ett annat samhälle på längre sikt behöver familjen tas med i debatten som ett effektivt, långsiktigt och förebyggande verktyg mot gängkriminaliteten i landet.

André Juthe är fil dr vid Amsterdam University och författare till Claphaminstitutets rapport ”Den goda familjen”

Jan Rosman är ordförande i Kristna Friskolerådet och Fellow vid Claphaminstitutet