Kafka är krasslig

Man ska inte sparka på den som redan ligger ned, eller så var det åtminstone tidigare. Den svenska sjukvården har haft en svår tid under pandemin och detsamma har gällt i princip alla andra vårdsystem, oavsett uppbyggnad och finansieringsformer. Snart kommer dock läget att bli mer normalt igen och då borde vi på allvar ta oss an den svenska vårdens eviga gissel – köerna.

De flesta svenskar är överens om att den vård vi får är av hög kvalitet och utförs av kompetent personal. Det är vägen till vården som nästan alltid är ett problem i vårt land. Systemet fungerar och egenavgifterna är rimliga – men det tar så lång tid att komma fram till doktorn eller vårdcentralen. En konsekvens av det här grundläggande systemfelet är att många istället söker sig till de stora sjukhusens akutmottagningar – där vet man att man åtminstone kommer i kontakt med vården. Otaliga reformer har genomförts för att få medborgarna att välja rätt vårdnivå, hittills med mycket begränsad framgång. Troligen är köerna nyckeln. Så länge det problemet består lär vi inte heller kunna få patienterna att använda vårdens resurser som det är tänkt. Egentligen vill ingen som inte har akuta besvär vänta evighetsmånga timmar på en akutavdelnin

Det finns en historia om några svenska tjänstemän (det här var långt innan någon kom på det förskräckliga ordet ”tjänstepersoner”) som i EU-samarbetet gryning funderade på att arrangera ett seminarium om saker som vi svenskar är riktigt bra på. Något som kan visa Bryssel Sverige från sin bästa sida och ge deltagarna något användbart med sig hem, till de mindre sofistikerade delarna av Europa. På den här tiden trodde vi fortfarande att det nästan bara var vi i Norden som hade sjukvård och socialbidrag.

”Köhantering” är ett bra ämne för vårt seminarium, tyckte en av de mer framåt tjänstemännen i rummet. Sverige är väldigt bra på att hantera köer. Det blir sällan fel och systemen har hög legitimitet. Nu blev det inget seminarium om köhantering. Några av de mer erfarna personerna i rummet, som redan snappat upp att det faktiskt finns sjukvård både i Portugal och Luxemburg, konstaterade nämligen att ett seminarium om ”köhantering” nog skulle uppfattas som en tämligen bisarr idé. Varför då, kan man undra? Jo, i andra länder ger man patienterna vård, man placerar dem inte i väldigt långa köer, vars väntetider ibland kan leda till allvarliga konsekvenser. Det fick bli ett seminarium om något annat område istället – ett område inom vilket vårt land på ett mer entydigt positivt sätt visat, att vi fortfarande är bäst på det mesta.

En bekant har erfarenhet av det australiensiska sjukvårdssystemet. När hon behövde ett intyg för att kunna styrka sin tillfälliga frånvaro, från ett mycket stort småländskt företag som tjänar miljarder på att sälja värmeljus på åtta kontinenter, vände hon sig till sin närmaste vårdcentral. Vis av skadan från att tidigare i livet ha vårdats i folkhemmet – där snabb kontakt med vården snarare är en våt feberfantasi än praktisk verklighet – ställde hon in sig på lång väntan och en hel del trassel. Efter en första kontakt med vårdcentralens reception anlände dock intyget dagen därpå via snigelpost till den lilla familjens brevlåda i en av Melbournes förstäder. Så fungerar det för det mesta när man är i kontakt med vården på andra sidan jorden. Det är ingen naturlag att vården – eller någon annan form av bistånd från vårdapparaten – ska äga rum med flera veckors fördröjning.

Chris Heister var innan hon blev landshövding för Stockholms län ledare för moderaterna i landstinget. Hon tog ofta upp det faktum att köerna inte ens är en god affär för landstingen. Att det är en usel affär för de flesta som drabbas är uppenbart. I många fall blir det betydligt dyrare att behandla ett problem med flera veckors, eller i värsta fall månaders fördröjning. Till vilket ska läggas den onödiga sveda, värk och oro som drabbar patienten som väntar i kö.

Att ge alla vård för allt på dagen är orimligt men det finns faktiskt inga goda argument för våra väldigt långa vårdköer. Inte heller för att vi aldrig lyckas lösa problemet, trots decennier av mer eller mindre lyckade reformer inom vårdens olika delar. Sverige är ganska bra på det mesta, det måste även vi högerliberaler som egentligen vill göra om systemet radikalt, erkänna. Det gör det ännu svårare att förstå varför just vårdköerna – förr eller senare en mycket central fråga i nästan alla människors liv – ska vara helt omöjliga att komma åt.

Visst, det finns fler problem som verkar omöjliga att få ordning på i vårt samhälle. Språkundervisningen för invandrare är ett. Häktningstiderna, gårdsförsäljning av alkohol och samarbetet mellan tullen och polisen vid våra gränser är ytterligare några pinsamma exempel på saker som Sverige helt enkelt inte verkar klara av. En ny regering kommer att få en hel del att pyssla med. Kötiderna i vården borde dock finnas med mycket högt på listan över de högst prioriterade frågorna. Vi borde lägga betydligt mindre krut på ”köhantering” i framtiden.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun