Kampen om Hongkong – The nuclear option och år 2047

Medan Fastlandskina firar Folkrepubliken Kinas 70 årsjubileum fortsätter demonstrationerna i Hongkong. Den mycket uppmärksammade utlämningslagen har nu dragits tillbaka av lokalregeringen, men demonstrationerna i Hongkong har trots detta fortsatt och utvecklats till att även handla om demokrati och försvaret av stadens fri- och rättigheter, skriver Martin Levanto.

Demonstranterna har bland annat krävt att den lokala regeringschefen Carrie Lam avgår och en utredning av polisens agerande under demonstrationerna. Slutligen har demonstranterna krävt en demokratisering av det politiska systemet i Hongkong.

Läget i staden har under de senaste veckorna eskalerat. Den 4 oktober beslutade lokalregeringen att introducera ett maskeringsförbud vid demonstrationer och offentliga sammankomster. Lagen introducerades med stöd av en gammal brittisk kolonial undantagslag (Emergency Regulations Ordinance) som möjliggör för lokalregeringen att lagstifta med dekret. Användandet av koloniallagen har beskrivits som ”the nuclear option” och flera menar att koloniallagen ger lokalregeringen möjlighet att styra staden med som en diktatur.

Den brittiska koloniallagen är kontroversiell och den sista brittiska guvernören Chris Patten försökte under sista åren av det brittiska styret reformera dom olika repressiva lagarna i kolonin. Syftet var att säkerställa att Hongkongs lagar följde internationella fördrag om medborgerliga friheter. Efter överlämnandet valde den nya, kinesiskt tillsatta, lokalregeringen att avskaffa dessa reformer. Beslutet om maskeringsförbudet ledde till ett dygn fylld med nya demonstrationer, oroligheter, blockerade gator, våldsamheter och vandalisering. Järnvägsnätet, tunnelbanan och flera banker och affärer stängdes. Under natten kom rapporter om att polisen skjutit en 14-årig pojke i benet med skarp ammunition.

Den 16 oktober ska enligt plan regeringschefen Carrie Lam hålla sitt årliga policytal i lokalparlamentet. Det är dock oklart om Lam kommer hålla talet överhuvudtaget eller om talet kommer att hållas på en annan plats i staden. Carrie Lam har sagt att hon i nuläget inte har några omedelbara planer på att introducera nya lagar för att stoppa demonstrationerna, men uttalanden från hennes kollegor tyder på att lokalregeringen inte utesluter möjligheten till presscensur och internetrestriktioner.

Än så länge låter Peking sina allierade i lokalregeringen sköta styret och hanteringen av demonstrationerna, i alla fall officiellt. En kinesisk intervention med militär skulle troligen ha förödande effekter för Kina och Hongkong. Förtroendet för Hongkong och dess status som ett internationellt centrum skulle försvinna över en natt. Kina skulle även straffas diplomatiskt och troligen isoleras internationellt. En intervention skulle även kunna användas av Donald Trump för att ta nya initiativ i handelskriget mot Kina.

Men hur länge kommer Peking tillåta att deras auktoritet ifrågasätts öppet på kinesisk mark? Hongkongs lokalregering har möjligheten att vidta ytterligare repressiva åtgärder men dess manöverutrymme är begränsat. Risken är att hårdare åtgärder endast skulle förvärra situationen och skapa ännu mera ilska hos Hongkongs demokratiskt sinnade befolkning. Frågan är också om Hongkongs lokalregering vågar stöta sig med ännu flera grupper, däribland deras allierade i företagsvärlden.

2047 är året som ofta glöms bort i diskussionerna om Hongkong. Det är bäst-före-datumet för stadens nuvarande status. Precis såsom det 99 år långa hyresavtalet Storbritannien hade så finns det ett nytt slutdatum för nuvarande era. Den 1 juli 2047 kommer det nuvarande systemet ”ett land, två system” som garanterar Hongkongs status att upphöra. Den som bryr sig om Hongkong, utöver att här och nu stödja demokrati i Hongkong, bör redan nu börja uppmärksamma behovet av klarhet i vad som händer efter 2047. En demokratisering av det nuvarande systemet och respekt för Hongkongs status idag kommer utan en sådan klarhet endast att vara en kort andningspaus innan det större kinesiska maktövertagandet. Utvecklingen i Hongkong och dess framtid före och efter 2047 är dessvärre beroende av den politiska utvecklingen i Peking. Vad det internationella samfundet realistiskt kan uppnå i denna fråga är oklart, men frågan är värd att lyftas.

Efter 22 år av kinesiskt styre kan man förvånas över den optimism som fanns i världen inför överlämnandet av Hongkong. Det fanns en tro och förhoppning på att Kina genom sina ekonomiska framsteg skulle förändras och att Hongkong skulle hjälpa Kina på vägen till en modern demokrati. Man förlitade sig på en förhoppning om att Kina skulle slutföra demokratiseringen av Hongkong. Många i västvärlden valde att blunda för problemen med denna logik och istället fokusera på framtida affärsmöjligheter med Kina.

De 22 åren under kinesiskt styre har dock krossat denna naiva förhoppning. Kina har utnyttjat det demokratiska underskottet till sin fördel för att styra staden indirekt.

Världen bör erkänna sin naivitet och delaktighet i överlämnandet av cirka 6 miljoner människor till händerna på en kommunistisk diktatur. En diktatur varifrån en stor del av befolkningen hade flytt ifrån. Därför vilar det idag ett tungt moraliskt ansvar på den demokratiska världen att stå upp för Hongkong, idag, imorgon och efter 2047.

Martin Levanto är filosofie kandidat i statsvetenskap