Kan ojämlikhet vara rättvis?

Ska lagar och regler vara rättvisa, eller ska de vara olika för var och en för att kompensera för det ekonomiska utfallet av våra insatser? Om lagar och regler är olika hotas det öppna samhället. Därför måste vi acceptera den ojämlikhet som uppstår på en rättvis spelplan och betrakta den som rättvis. Ungefär så kan man sammanfatta skriften Rättvis ojämlikhet från Ratio, som lanserades på ett seminarium i veckan som gick, skriver Anders Ydstedt.

Skriften består av två delar. I den första delen finns en föredömlig genomgång av olika rättvisebegrepp och hur de relaterar till det öppna samhället. I den andra delen kommer ett antal personer som är knutna till den så kallade Ratioakademin till tals och får reflektera över ämnet.

Att utveckla rättvisebegreppet är ett välkommet och klokt initiativ, särskilt att koppla debatten till frågan om rättsstaten och det öppna samhället. Sällan varnas för de negativa konsekvenserna för det öppna samhället av att med politik försöka påverka ekonomiskt utfall av människors insatser. Debatten i Sverige handlar tyvärr främst om ”effektivitet”.

I skriften redogörs för hur ett öppet samhälle är pluralistiskt, demokratiskt och reforminriktat och där rättsstat och generell lagstiftning upprätthåller marknadsekonomi, civilsamhälle och grundläggande fri och rättigheter. Som både Hayek och Popper påpekat saknar ett öppet samhälle ett slutmål – till skillnad från totalitära utopier. Fördelningen av inkomster är i ett öppet samhälle ett resultat av miljontals individuella och fria beslut på marknaden. Ingrepp för att påverka utfallet kommer att leda till en lång rad negativa konsekvenser, inte bara för ekonomin utan för det öppna samhället där alla behandlas lika.

Debatten om rättvisa bör därför fokusera på hur fler ska kunna förverkliga sina drömmar.  Inte på utfallet – vilket den svenska debatten ofta tenderar att fokusera på. I Ratioskriften hävdas att i den svenska jämlikhetsdiskussionen, närmast oberoende av partipolitisk hemvist, ses tyvärr avvikelser från en lika ekonomisk fördelning som orättvisa. Istället bör vi öka möjligheterna för social rörlighet, att kunna tjäna och behålla mer av det man skapar på arbete och entreprenörskap. Något som också togs upp av flera deltagare på seminariet.

Sverige har också i internationell jämförelse hög social rörlighet, konstateras det i skriften. Men det kan göras mer, vilket bland annat Rune Andersson från Ratioakademin pekade på vid seminariet. Andersson hävdade att beskattningen av arbete har blivit alldeles för hög i Sverige och förklarade att det måste löna sig bättre att skaffa sig en utbildning. Det här håller nog alla till höger om mitten med om, men samtidigt hörs det numera ibland kritik från en del liberala ledarsidor om hur entreprenörer tjänar för mycket.

I ett fritt samhälle belönas vi inte för vår skicklighet utan för vårt sätt att använda denna skicklighet så riktigt som möjligt, skriver Hayek i Frihetens grundvalar. Jag tror att det är här som en del liberala skribenter, i en meritokratisk vurm, hamnar fel när de önskar att de som studerat mest och arbetat hårdast också ska tjäna mer än de som lever på entreprenörskap. Det kan tyckas orättvist, men det är så fria marknader måste fungera. Och de är ett avgörande fundament i ett öppet samhälle.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift