Kinesisk kultursnuva

Som väntat tog filmen Nomadland något av en storslam på årets Oscarsgala: Bästa film, bästa regi och bästa kvinnliga huvudrollsinnehavare. Regissören, kinesiskfödda Chloé Zhao hyllades för sin prestation, men framgångarna har inte direkt rosats i hemlandet, skriver Peter J Olsson.

Nyheterna censureras i princip och det förefaller vara osäkert om filmen alls kommer att visas i Kina.

Skälet är tydligen att Chloé Zhao några egentligen inte alltför kritiska uttalanden om födelselandet. Kanske ses hon som alltför västerländsk med utbildning i England och karriär i USA. Ett exempel på hur fria stater genom många decennier kunnat gynnas av tillskott av intellektuella flyktingar, Hollywood stärktes en gång i tiden inte minst av flyktingar från Hitlertyskland.

Att en kommunistisk supermakt agerar kommunistiskt och diktatoriskt är kanske inte en stor nyhet. Problemet i dag är att Kina har ett allt större inflytande på den fria världen. Det är inte bara coronavirus som sprids från Kina utan även censurtankar och idéer om att människors sociala nytta ska beräknas.

Kina står i dag för en omfattande påverkan på västerländsk opinion och inte bara genom det ofta tydliga maktspråket. De försöken uppmärksammas ofta och slår tillbaka. Utan även via spridande av ”nyheter” och rykten på ett sett vi blivit vana vid från andramakter, till exempel Putins Ryssland. Vi ser också en omfattande anpassning av ekonomiska skäl. Kina har länge varit ett produktionsland, nu är det också en mycket viktig marknad. Många är därför de företag som inte vågar stå upp mot makthavarna i Kina. Till och med Vatikanen och katolska kyrkan har sett sig tvungen till eftergifter.

I USA är Kina dessutom ganska väl sett på den vänstersida till vilken Hollywood och Oscarsutdelningen nog får räknas.

Filmbranschen har ju politiserats ganska ordentligt åt vänster de senaste åren, och det gäller inte minst Oscarsgalan som blivit en arena för många politiska amatörtal från branschen. Resultatet har inte låtit vänta på sig.

Ingen tittar längre på Oscarsgalan, eller tio miljoner gjorde det. Det kan låta mycket med det är en minskning med 58 procent (!) sedan förra året, som redan det var historiskt lågt. I de viktiga annonsgrupperna föll tittandet ännu mer. Allt tyder på att publiken vänder sig bort från politiseringen.

Denna effekt finns också för de sportevenemang som släppt fram för mycket vänsterbudskap.

Det värsta är att censuren inte längre är en enbart rysk eller kinesisk egenhet. Som vi alla vet rör sig sociala medier mot en allt större likriktning samtidigt som det ofta ifrågasätts om kontroversiella talare alls ska få lov att framträda.

Skulle den utvecklingen segra så vore det en kinesisk snuva som riskerar att lägga kulturen på sotsängen.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och senior advisor (M) i Region Skåne