Klas Hjort: 1005 artister borde kräva att musiken ska vara en fristad

SVT:s dokumentär ”Massakern på musikfestivalen” är väldigt sevärd. Den skildrar några festivalbesökares öde under Nova-festivalen den 7 oktober i fjol. De förbereder sig för en festkväll, de dansar hela natten. När gryningen kommer är det ett magiskt ögonblick, solen går upp, musiken pumpar och 3000 människor dansar täckta av morgonsol. Dansen beskrivs som en födelse, en hippiefestival med modern dansmusik.

Larmet går. Några deltagare uppfattar raketerna som skjuts över deras huvuden nästan som fyrverkerier. När musiken stängs av och deltagarna tvingas ta skydd börjar de förstå att det är annorlunda. Det är så många fler raketer än vanligt. 

När de 3000 deltagarna flyr från festivalen uppstår det trafikstockning på den lilla vägen till huvudvägen. De sitter fast. 

Det är då Hamas kommer. Det slår till mot människor som sitter i bilkön eller är kvar på festivalen och skjuter skoningslöst ner alla de kan. Festivalen övergår i ett blodbad. 364 människor mördades och minst 40 kidnappades. De mördade motsvarar mer än fem Utöja. 

Pickuper åker längs de som försöker fly utan bilar och skjuter ner dem. Bilar som kommer ur kön beskjuts, vägspärrar sätts upp där folk mördas. Några flyr in i ett skyddsrum där handgranat efter handgranat kastas in. 

Alla de tusen som skrev under bojkottkravet mot Israel borde se dokumentären. Se de omaskade bilderna på nätet som skildrar det bestialiska våldet. Det är viktigt för att förstå vad som händer, och varför det inte går att bo granne med terrorister som använder ett sådant våld. 

Två dagar senare, den 9 oktober, hade U2 en hyllning till de mördade under en konsert i Las Vegas. De hyllar de som bara ville lyssna på musik och dansa men i stället mördades. Så borde också svenska artister göra. Hylla de som dog.  

I Sverige är tongångarna annorlunda. Först var det ett artistupprop #Vikräver där det krävdes en vapenvila. Uppropet fick mycket kritik, inte minst för sin ensidighet. 

Ett andra artistupprop kom för några dagar sedan. 1005 artister krävde att Israel stängs ute från Eurovision. Många andra har förtjänstfullt raljerat om hur kända artisterna är eller om felaktigheter i texten. Det är viktiga bitar men det finns annat som också skaver. 

Borde inte artister i första hand värna andra artister och konsertbesökande? Nästan 400 mördas eller kidnappas när de går på konsert. Många våldtogs eller torterades. En konsert borde vara en fristad, en chans att ha roligt och att kunna slappna av. Borde inte musikerna värna de som lyssnar på musik? 

De 1005 artisterna borde snarare fördöma Hamas. Hade inte Hamas brutit vapenvilan och mördat över 1400 i den största pogromen sedan nazismen hade ingen dött. Hade Hamas inte begått krigsbrott efter krigsbrott med sina raketer mot civila hade situationen varit annorlunda. Hamas sökte krig, inte i Israel.

Om Hamas villkorslöst kapitulerar och lämnar över alla kidnappade slutar kriget. De kan, om de vill, få slut på allt våld i dag. Vilken dag som helst kan det ta slut, om Hamas väljer att värna de civila framför sig själva. 

Hur man än vrider och vänder så börjar och slutar frågan med Hamas. De bröt vapenvilan, de förhindrade evakuering, de vill inte avsluta kriget och de vill inte ha en permanent fred. 

Det borde vara vad artisterna kräver – en villkorslös kapitulation. Eller frigivande av de kidnappade eller åtminstone att de får regelbunden vård. Det är alla rimliga krav. I stället ställs krav på att stoppa Israel från Eurovision. 

Carola är en av få artister som varit tydlig och rimlig i frågan, när hon postade en bild på sig med en ”Bring them home”tröja.  

En av de kidnappade och som har kommit hem, Mia Shem, har i en intervju berättat om hur hennes arm närmast sköts av. I en snabb operation innan hon skulle visas upp i media fick hon smärtstillande. Under resten av sina 54 dagar i fångenskap fick hon ingen vård, inte ens paracetamol. Mia är en vanlig 21-årig tjej som åkte för att dansa. Det var musik och dans, och slutade med mord och kidnappning. En konstant skräck, dag och natt var hon rädd för att bli våldtagen eller mördad.

Artisterna borde skänka en tanke åt Mia och hennes kompis Elia Toledano som hon åkte till festivalen med. Elia hade inte samma tur som Mia. Hans döda kropp hittades i Gaza. 

I stället för att försöka skapa ett andrum åt Hamas och belöna deras användande av mänskliga skyddar borde artisterna titta på musiken. Att använda Eurovision för att markera för musik och mot terror. 

Eurovision borde ha en tyst minut för de som dog på Nova-festivalen. På de som ville lyssna på musik och dansa men som mördades och kidnappades. En tyst minut för att ta avstånd från våld. 

En tyst minut för de döda är inte att ta ställning i hela konflikten utan att ta ställning för musiken som fristad. För att kunna dansa utan att riskera att mördas. 

En tyst minut för de döda, tvärs över Europa, är ett värdigt sätt för artister att ta avsked och hedra de som dog när de ville lyssna på musik. 

Klas Hjort är fristående debattör