Klas Hjort: Är Andersson beredd att sälja DCA-avtalet?

När riksdagen röstade om DCA-avtalet borde det ha varit en snabb fråga att hantera. Trycka grön knapp, äta en mazarin och sen gå ut och fira att Sverige är lite mer ett normalt land. Det borde inte ha varit mer komplicerat än så.

I stället blir det en debatt på närmare sex timmar. SR rapporterar om “Det kontroversiella DCA-avtalet”, ETC talar ett liknande språk och media tycks ha tappat att avtalet stöddes av närmare 90 procent av riksdagens ledamöter. Avtalet var helt uppenbart kontroversiellt bland motståndare till NATO och USA men inte bland lagstiftarna.

Motståndet var begränsat till två av småpartierna – MP och V. Partier som är starka i media men inte har någon större tyngd i riksdagen. Debatten eldades dock på och drog ut på timmarna. Debatt är bra och ska bejakas, inte minst i riksdagen. Säkert fanns det en och annan ledamot som gärna hade gått hem lite tidigare eftersom frågan var avgjord på förhand.

DCA-avtalet reglerar samarbetet mellan USA och Sverige och är ett slags standardavtal. För att slippa unika avtal med alla länder görs likartade som reglerar en rad frågor från vapen till vilken lagstiftning som gäller. Men även frågor som sexköpslagen och miljöfrågor regleras.

Den långa och hätska debatten hade ingen påverkan på beslutet men det finns en långsiktig komplikation som är intressant.

Svensk försvars och utrikespolitik vilar nu på Nato som grund. DCA är en central del av den grunden eftersom det styr hur amerikansk trupp får vara i Sverige. Skulle det komma en växande konflikt med Ryssland är det av yttersta vikt hur samarbetet med USA fungerar. Med ett välfungerande samarbete med USA där det finns baser, personal och lager av materiel kan det i bästa fall bara vara att flyga in personal för att bemanna utrustningen.

Socialdemokraterna har tvingats att acceptera att ett sådant samarbete behövs. En kombination av chocken efter anfallet på Ukraina och att Ulf Kristersson hade en majoritet för Nato bakom sig och lovade att använda den tvingade Socialdemokraterna att byta uppfattning. Socialdemokraterna var i en situation där en majoritet var för Nato ett valår och där de sannolikt skulle förlora minst en omröstning om att närma sig Nato under sommaren innan valet. Ställda inför valet att Sverige ovillkorligen skulle gå med och de bara kunde välja om de var på vinnande eller förlorande sida avgjorde deras ställningstagande.

Andersson är mer tvingad till Nato än förtjust. Hennes två närmaste samarbetspartier, MP och V, är emot och de är emot även DCA. 2010 hade de rödgröna ett krav på att stänga alla amerikanska baser utanför USA, nu kan de tvingas administrera relationen till amerikansk trupp på baser i Sverige.

Det är en ekvation som inte går att lösa ut. En regering kan inte samtidigt vara emot DCA och Nato och för att ha avtalet som säkerhetspolitisk grundval. Man måste välja.

Frågan kompliceras ytterligare av hur den svenska grundlagen är skriven. Beslut tas kollektivt och i enighet. Det går inte att vara med på det mesta men skriva en not eller reservation när Nato diskuteras. Man är antingen med resten av regeringen eller måste lämna den.

Det finns ett påfallande ointresse från medias sida att belysa de rent konstitutionella frågorna som Andersson kommer att brottas med om hon väljs till statsminister. Där media gärna gräver ner sig i perifiera skillnader inom Tidö så är fundamentala frågor som om det ens går att bilda en regeringen som har så olika syn på utrikes och säkerhetspolitik.

Kanske är tanken och tron att MP och V väljer ministertamburetter framför antiamerikanism. Men frågorna behöver ställas. Inte bara till politiker utan också till akademin. I takt med att blocken blir mer flytande blir kravet på enighet viktigare.,

Magdalena Andersson behöver kunna svara på frågan om hur hon ska försona å ena sidan en grundlag som kräver enighet och å andra sidan två partier som låter riksdagen sitta i en sextimmarsdiskussion om något som nio av tio ledamöter stödjer.

Men frågorna behöver också ställas till de andra partiledarna. Kan Dadgostar sätta sig i en regering som accepterar amerikansk trupp i Sverige? Kommer Amanda Lind acceptera medlemskapet i Nato? Kan någon i V eller i MP tänka sig att bli utrikes- eller försvarsminister?

DCA-avtalet gick väldigt enkelt genom riksdagen. Men det skapade också en lång rad problem för Andersson hur hon tänker sig att bilda regering efter nästa val. Andersson har visat att hon är beredd att sälja nästan vad som helst för att bli statsminister. Är hon beredd att sälja DCA-avtalet?

Klas Hjort är ledarskribent på Bulletin