Kolet var inte Vattenfalls fel

Många har genom åren haft synpunkter på Vattenfalls internationella affärer, så även jag. Det framgångsrika köpet av tysk brunkol blandas efterhand alltmer ihop med den dåliga Nuon-affären. Idag är mediabilden i Sverige att allt varit fel, men ändå drar ingen den enda vettiga lärdom som borde göras, skriver Anders Ydstedt.

Låt oss ta det från början: Vattenfall fick chansen 2002 att köpa in sig till rätt pris i Tyskland när tyska kartellmyndigheter tvingade fram försäljningar av de tyska energibolagen LAUBAG och VEAG till ett välkomstpris. Nuon-affären var däremot en riktigt dålig affär för Vattenfall, men desto bättre för rådgivarna och de säljande kommunerna. Sen kom Merkels Energiewende som kastade om allt – med snabbavveckling av kärnkraft, subventioner till all kraftproduktion och EUs högsta elpriser som följd.

I Sverige jämfördes Vattenfalls utsläpp i Tyskland med den svenska närmast utsläppsfria elmixen baserad på kärnkraft och vattenkraft. Att Vattenfalls insatser i Tyskland förbättrade läget där var det nästan ingen som påtalade. Närmast bisarrt blev det 2015 när Miljöpartiet kom med förslaget att använda Vattenfall för att bedriva inrikes utrikespolitik. Miljöpartiets krav var att Vattenfall skulle behålla kolet men låta det ligga kvar orört i marken. Någon tanke på tysk energiförsörjning bemödade de sig inte om.

Miljöpartiets bisarra krav och en ständig mediakritik mot de tyska innehaven ökade den politiska pressen på bolaget. Vid sidan om att Vattenfall fick klä skott för tysk energipolitik spreds också en bild av att kolverksamheten skulle vara långsiktigt olönsam. Kanske misstolkades Energiewende av svenskar som ett miljöprojekt när det i praktiken går ut på att ersätta kärnkraft med vind-, sol-, kolkraft och på längre sikt ett beroende av rysk gas.

När Vattenfall 2016 fick igenom en försäljning av kolet till tjeckiska EPH och investmentbolaget PPF välkomnades affären av svenska media. Näringslivsbilagan till en stor dagstidning presenterade affären med rubriken ”Bra att Vattenfall säljer kolet” samtidigt som de konstaterade att det skulle tvinga fram rejäla nedskrivningar (2016-04-20). Nu när det visar sig att köparna gjort en riktigt bra affär skriver samma näringsbilaga att ”Vattenfall gjorde ännu en usel affär när bolaget i princip gav bort sin tyska brunkolsverksamhet för två år sedan” (2018-09-14). Med tanke på hur tysk energimarknad ser ut, med stora effektbehov för att hantera intermittent kraftproduktion och svårigheter att få till nätutbyggnaden för att överhuvudtaget kunna nyttja sol- och vindinvesteringarna, är framtidsutsikterna för kolet minst sagt goda. Brun- och stenkol står idag för 40 procent av kraftproduktionen och i veckan meddelade Reuters att energijätten RWE inte ser någon möjlighet att lämna kolet före 2035. Särskilt inte som tysk kärnkraft enligt dagens planer ska fasas bort inom några år.

Det är troligt att Vattenfalls ledning delade denna bedömning 2016 men hänsyn till ägaren staten gjorde det politiskt omöjligt att behålla det tyska kolet. Själv påpekade jag försiktigt i en krönika i samband med affären att ”Kanske har tjeckiska bolaget EPH rätt i sin spekulation att Tyskland och Tjeckien inte kommer att kunna avstå från kolet” (Skånska Dagbladet 2016-05-20).

Som sagt, Vattenfalls internationella affärer, är en blandning av bra och dåliga affärer där svenska och tyska politiker ständigt rör till det för Vattenfall. Privata företag kan göra fel men då står frivilliga aktieägare risken. I fallet Vattenfall har vi svenskar fått hänga med som ägare vare sig vi vill eller ej.

Det är också trist för företaget att behöva ta hänsyn till en så oprofessionell ägare som svenska staten. Risken för kapitalförstöring är närmast obegränsad. Lärdomen är därför uppenbar: Nästa svenska regering bör börsnotera Vattenfall för att ge bolaget professionella ägare och seriös affärsmässig bevakning. Det är inte så stort steg som det kan låta. Faktum är att den tyska verksamheten i Vattenfall Europe AG var börsnoterat fram till regeringen Göran Persson gjorde den helstatlig 2005 – men det är en annan historia. Själv köper jag gärna aktier i ett noterat Vattenfall.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift