Krismöte i Prag

Det har varit en turbulent vecka i Tjeckien med såväl regeringskris som omröstning om Lissabonfördraget och EU-toppmöte. Svensk Tidskrifts Maria Eriksson var på plats och rapporterar från händelserna i Prag.

Gårdagens informella EU-toppmöte med sysselsättning på agendan hölls i ett Tjeckien som hittills tycks ha klarat sig relativt väl under den internationella finanskrisen. Istället är det i inrikespolitiken det stormar. För premiärminister Topolánek, och hans koalitionsregering som avsatts genom misstroendevotum, blev värdskapet för toppmötet ett av de sista uppdragen. Idag vid lunchtid ersattes hans regering av en expertministär som sitter fram till nyvalet i oktober, utan politiskt mandat att genomföra några reformer.

I onsdags röstade som bekant också den tjeckiska senaten för Lissabonfördraget. Det som återstår för att fördragets ska godkännas är en signatur från den euroskeptiske president Václav Klaus.
– Jag kommer att rekommendera honom att inte göra det, avslöjade Jiří Brodský, en av Klaus närmaste rådgivare. Fördraget måste bedömas utifrån sina egna meriter; att ”alla andra har skrivit under” är inget bra argument, menade Brodský och nämnde några av sina främsta skäl emot att skriva under: att fördraget ökar EU:s demokratiska underskott, gör det svårare för enskilda medlemsstater att inta en annan hållning än majoriteten och att det finns en motsättning mellan fördragets fördjupade samarbete och en utvidgning av unionen.
Oavsett vilket Klaus beslut blir talar det mesta dock för att han kommer att tillkännage det först efter den irländska omröstningen.

Den tjeckiska krisen ökar fokus på EU:s näste ordförande, Fredrik Reinfeldt.

Regeringskris, Lissabonfördrag och till råga på allt ett EU-ordförandeskap – man kan misstänka att det var en ganska trött Mirek Topolánek som höll i gårdagens möte. Men arbetslös ville han inte betrakta sig som.
– Den som söker efter arbete skall också finna det. Och det gäller för alla, menade han.
Möjligen skulle det även uppfattas som en avslutande kommentar om de frågor som behandlades på toppmötet – sysselsättning och arbetsmarknad. Kungens jultal om de stekta sparvarna hade med all sannolikhet inte fått lika hård kritik om det uttalats i ett betydligt mera frispråkigt Tjeckien.

I centrum för diskussionerna under mötet stod tre frågor:
1) Åtgärder för att på kort sikt hålla uppe sysselsättningen och hindra uppsägningar
2) Hur kan tillträdet till arbetsmarknaden ökas
3) Förberedelser inför framtiden och jobbskapande åtgärder

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin till höger.

Den svenska delegationen, som genom den tjeckiska krisen fått en flygande start på ordförandeskapet, hade fått i uppgift att leda diskussionerna om tillträdet till arbetsmarknaden. I underlaget från kommissionen nämndes bland annat höga kostnader på arbete och alltför starkt skydd av arbetsmarknadens insiders på bekostnad av dem som står utanför som problem. Att just Sverige – med EU:s näst högsta ungdomsarbetslöshet – skulle leda den diskussionen får betecknas som en händelse som ser ut som en tanke.

Nu är de höga arbetslöshetssiffrorna bland unga inte ett resultat av finanskrisen utan ett betydligt äldre, strukturellt problem. Men några större reformer ville arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin inte lova, trots att han betonade att arbetsmarknadspolitiken även fortsatt bör vara en nationell angelägenhet. I dagsläget är det akut krishantering som står på agendan menade han. Det är en annan hållning än den Topolánek intog – att finanskrisen kan användas som en möjlighet att göra strukturella reformer som annars skulle vara svåra att genomföra.

Men något större behov av regelförändringar på den svenska arbetsmarknaden såg inte Littorin. Den senaste tidens uppsägningar visar att vi har en flexibel arbetsmarknad, menade han. Man kan tycka att det vore märkligt annars – om den värsta ekonomiska krisen i mannaminne inte syntes i form av neddragningar. Men på en arbetsmarknad där anställningsår fortfarande har en avgörande betydelse för vem som åker ut först är den flexibiliteten till föga tröst för ungdomar och andra mindre väletablerade grupper på arbetsmarknaden.

Familjefoto. Manuel Barroso, Mirek Topolánek och Fredrik Reinfeldt längst fram i mitten. Wanja Lundby-Wedin skymtar bakom Barroso.

Den som dock överhuvudtaget inte ville kännas vid frågeställningen var förstås Wanja Lundby-Wedin, som i egenskap av Europafackets ordförande deltog i mötet. En osynlig Lundby-Wedin som av oförklarliga anledningar inte ens deltog i den avslutande presskonferensen valde istället att via ett pressmeddelande berätta att hon under den informella diskussionen talat om vikten av att stärka kollektivavtalen och löntagarnas ställning. Om ställningen för dem som står utanför arbetsmarknaden och inte räknas in i löntagarnas skara – intet.