Kroatien är moget för EU-medlemskap

Kroatien står inför stora utmaningar och är i behov av betydande ekonomiska uppoffringar. Det behöver landets nyvalda regering inse. Men Kroatien har i sitt sjunde parlamentsval visat att den unga republiken är en demokratisk rättsstat där valen till parlamentet är fria och rättvisa. Det skriver Fredrik Vahlquist.

Den 4 december ägde Kroatiens sjunde parlamentsval rum. Valet föregicks av en rekordkort valkampanj, bara 16 dagar, och kännetecknades av att den var både matt och avslagen. Detta trots att media under en stor del av året ägnat mycket utrymme åt uppmärksammade skandaler och korruptionsaffärer samt att förre premiärministern Ivo Sanader (58) sitter i fängsligt förvar åtalad för korruption i mångmiljonklassen.

När alla röster räknats visade det sig att höstens opinionsundersökningar haft rätt. Sålunda vann center-vänsterpartierna som ingår i ”Alliansen för förändring” en rejäl seger och får sammanlagt 80 mandat i det nya parlamentet. Härtill kommer att en SPD-medlem, som tillhör en av landets 22 minoriteter och som kom in på denna kvot, förklarat att han ska stödja Alliansen. Det nya parlamentet – Sabor – kommer efter den senaste valkretsförändringen att ha totalt 151 platser, dvs. två färre än tidigare.

SDP vann totalt 61 mandat att jämföra med de 53 socialdemokraterna erhöll i valet 2007.
I Alliansen ingår även Kroatiens folkparti (HNS), som gick starkt framåt från tidigare 5 mandat till 14. De andra två mindre partierna som ingår i den av SDP ledda Alliansen är Istriens demokratiska parti (IDS) och Pensionärspartiet (HSU), som vardera vann 3 mandat.

Regeringspartiet HDZ (Kroatiens demokratiska union), som innehaft makten sedan december 2003, gick rejält tillbaka och fick nöja sig med 47 (65) mandat, inklusive 3 från röstberättigade utlandskroater som deltog i valet. Regeringspartnern Bondepartiet (HSS) tappade 5 mandat och får nu bara 1 mandat i nya Sabor. Samtidigt ökade Arbetarpartiet (HL) från 1 till 6 mandat.

Det regionala partiet HDSSB i nordöstra Kroatien, som har den för krigsförbrytelser dömde generalen Glavas som galjonsfigur, ökade från 4 till 6 mandat. Något överraskande är det ett EU-vänligt parti och regionen har på ett medvetet och skickligt sätt lyckats utverka en hel del ekonomiskt stöd från EU. Däremot lyckades det nationella, högerextrema partiet Kroatiens rättighetsparti (HSP) inte vinna något nytt mandat utan får nöja sig med det enda man redan hade.

Av Kroatiens tio valkretsar vann Alliansen 8 och HDZ 2 plus utlandskroaternas egen valkrets. Vidare vann Alliansen i 21 av Kroatiens 22 större städer. Vid sidan om SDP framstår det liberala partiet HNS och uppstickaren Arbetarpartiet som valets främsta vinnare.

Till de stora förlorarna hör naturligtvis HDZ, som nu led det största nederlaget i partiets 21-åriga historia. HDZ har med undantag av de fyra första åren efter millennieskiftet innehaft makten i Kroatien, dvs. i sammanlagt 16 år. Orsaken till valnederlaget är flerfaldig. Efter att ha varit det helt dominerande regeringspartiet i åtta år får nu HDZ bära hundhuvudet för den prekära ekonomiska situationen i landet och den höga arbetslösheten. Samtidigt har Jadranka Kosors beslutsamma och modiga kamp mot korruption i varje form och på alla nivåer i samhället slagit tillbaka som en bumerang mot HDZ eftersom många personer som häktats i detta sammanhang visat sig antingen vara partimedlemmar eller ha nära anknytning till HDZ.

Procentuellt sett är emellertid Bondepartiet, som ingick i regeringskoalitionen, den största förloraren. För sistnämnda parti är förlusten särskilt smärtsam eftersom det så sent som år 2000 hade 17 mandat och i förra valet trots allt fick 6. Dess ledare Josip Friscic (62) sa nyligen själv att varje valresultat som innebar lägre än 6 mandat skulle vara ett ”svårt nederlag”. Han har nu föga överraskande meddelat att han inte ställer upp för omval vid partikongressen i februari.

Enskilt största förlorarna är emellertid Zagrebs kontroversielle borgmästare Milan Bandic (56), som uteslöts ur SDP sedan han 2009 ställt upp som presidentkandidat, och Darinko Kosor (46), som leder Kroatiens socialliberala parti (HSLS). Ingen av dem lyckades vinna en plats i Sabor. Kosor är ekonom och syssling med den avgående premiärministern Jadranka Kosor.

När valresultatet slutgiltigt fastställts av valkommissionen och konstitutionsdomstolen kan president Ivo Josipovic ganska omgående ge valets vinnare, SDP-ledaren Zoran Milanovic (45), uppdraget att bilda regering. Det väntas ske redan denna vecka.

Regeringsbildningen bör inte bli någon komplicerad och utdragen process, ty de i Alliansen ingående fyra partiledarna har redan enats om huvuddragen i den politik de vill bedriva. Dessa sammanfattades nämligen före valet i ett 21-punktsmanifest. Även regeringens sammansättning har diskuterats men här råder större osäkerhet. Klart är att Zoran Milanovic blir premiärminister och ordföranden i liberala HNS, Radimir Cacic (62), blir vice premiärminister med ansvar för investeringar och samtidigt blir han ekonomiminister. SDP:s Milanka Opacic (43) tippas också bli vice premiärminister med ansvar för sociala välfärdsfrågor.

Det har även talats om att SDP:s vice ordförande Neven Mimica (58) ska få ett övergripande ansvar för EU-frågor eller få ett särskilt ansvar för inrikes- och utrikespolitik, i båda fallen med ställning som vice premiärminister. Många tror att han i sinom tid kommer att bli Kroatiens förste EU-kommissionär. Mimica var Europaminister i Ivica Racans regering 2000-2003 och har ett brett internationellt kontaktnät.

Till utrikesminister anses det nu som självklart att liberala partiets vice ordförande Vesna Pusic (58) utnämns. Hon är professor i sociologi och är en uppskattad och respekterad ordförande i Sabors kommitté för övervakning av EU-anslutningsförhandlingarna.

Tänkbara namn som nämnts som ny finansminister är Slavko Linic (62) eller Branko Grcic (47). Linic är en veteran inom SDP, som var med redan i Racans regering. Men efter sitt överraskande utspel nyligen om behovet av IMF-stöd har hans stjärna dalat något. Grcic är SDP:s chefsekonom och dito strateg.

Försvarsminister tippades först något överraskande professor Mirando Mrsic (52) bli. Han är en framstående hematolog, som är känd för att vara en god administratör och chef. Han deltog aktivt i Ivo Josipovics presidentvalskampanj 2009 och anses allmänt stå denne nära. Men media uppger nu att Mrsic i stället ska ha erbjudits posten som minister för familje- och krigsveteranfrågor men tackat nej. Den senare posten ansågs tidigare vikt för den f d översten Ante Kotromanovic (43), som skar sina lagrar under kriget 1991-1995. Nu nämns denne f d yrkesmilitär i stället som trolig försvarsminister, något man i presidentkansliet inte lär vara så förtjust över. President Josipovic är nämligen i kraft av sitt ämbete även överbefälhavare och det är ett välkänt faktum att Kotromanovic både varit indragen i en uppmärksammad korruptionsaffär och att han fortsatt att odla sin gamla vänskap med den av ICTY i Haag dömde krigsförbrytaren, generalen Ante Gotovina.

Till justitieminister tror många att SDP-parlamentarikern Josip Leko (63) kommer att utnämnas. Men även advokaten Orsat Miljenics (43) namn har nämnts. Han var biträdande Europaminister i förra SDP-regeringen. Uppdraget som turistminister, vilket är en inte helt oviktig post i detta av sin omfattande turism så beroende land, tros ledaren för det lokala partiet IDS i Istrien få, Veljko Ostojic.

Med sina sammanlagt 81 mandat får Alliansen egen majoritet och ett stabilt regeringsunderlag. Det kan verkligen behövas, ty utmaningarna som väntar den nya regeringen är mycket stora. Här blir den främsta uppgiften att omedelbart ta itu med den besvärliga budget- och statsfinansiella situationen. Men samtidigt måste man också försöka lösa Kroatiens mer långsiktiga ekonomiska problem.

De största utmaningarna på något längre sikt är de strukturella problemen med alltför många förlustbringande statliga företag, en överdimensionerad offentlig administration, hög arbetslöshet och utbredd korruption. Vidare måste investeringsklimatet påtagligt förbättras, bättre balans i utrikeshandeln uppnås och landets kreditvärdighet säkras. Detta kommer att kräva betydande ekonomiska uppoffringar av folkflertalet och fordrar mycket mer än bara den ”bantningskur” SDP-ledaren Milanovic talade om under valkampanjen. Enligt honom har Kroatien nu bara tre månader på sig för att vidta en rad kraftfulla och verkningsfulla åtgärder, som kan göra att internationella kreditvärderingsinstitut i mars inte sänker landets kreditvärdighet ytterligare.

Mot denna bakgrund är det något oroande att HNS-ledaren Cacic, som väntas få ett så stort inflytande vad gäller ekonomi och investeringar, efter det lyckosamma valet i söndags talar om att man ”bara” behöver skära i statens budget och att löntagare och pensionärer inte kommer att drabbas.

Chefen för OSSE:s valobservatörsgrupp, tysken Geert-Hinrich Ahrens, förklarade efter parlamentsvalet att det varit både fritt, öppet, rättvist och genomförts på ett fullt acceptabelt sätt. Han hade emellertid några påpekanden och förslag till förbättringar.

Sammantaget har Kroatien i sitt sjunde parlamentsval visat att den unga republiken är en demokratisk rättsstat där valen till parlamentet är fria och rättvisa. EU:s attraktionskraft, mjuka makt och den genomgripande reformprocess Kroatien genomgått under de dryga sex år som anslutningsförhandlingarna pågått har tillsammans bidragit till denna mycket positiva utveckling i ett land som för bara 16 år sedan härjades av krig och stor förstörelse.

Fredrik Vahlquist är Sveriges ambassadör i Kroatien sedan hösten 2008.