Krutdurken i Oregon

Beridna och beväpnade milismän i heltäckande kamouflagekläder och cowboyhatt. Det hade kunnat vara en klyschig filmscen, men är verklighet i Oregon. De tillhör militanta milisgrupper som anser sig vara en del av en kamp som pågått sen det amerikanska frihetskriget – värnandet av det amerikanska folkets fri- och rättigheter. Konflikten är dock långt ifrån så enkel och kan leda till kulturella konflikter som sprider sig över hela USA.

Den andra januari genomfördes en fredlig demonstration i det pittoreska samhället Burns, Oregon. Demonstrationen genomfördes till stöd för Dwight Hammond Junior och Steven Hammond, två ranchägare som skulle inställa sig hos myndigheterna för att avtjäna femåriga fängelsestraff för mordbrand, som resultat av en urartad svedjebränning. Ett antal personer med kopplingar till olika milisgrupper avvek från demonstrationen för att ockupera en byggnad som tillhör en federal naturvårdsmyndighet.

Milismännen kräver att far och son Hammond släpps och att ”tyranniet” som drabbat dem upphör. Att familjen Hammond inte själva tänkt protestera mot sin fängelsedom eller ens stödjer ockupationen verkar inte påverka de ockuperande milismännen över huvud taget.

1993 vägrade ranchägaren Cliven Bundy i Nevada att betala för att förnya tillståndet för att hans djur fortsatt skulle få beta på federal mark. Det blev startskottet på en konflikt som löpt över två decennier och pågår än idag. 2014 ledde det till en liknande konfrontation när Bundys djur hade samlats ihop av en federal naturvårdsmyndighet. Han och ett antal andra beväpnade milismän, bland från milisgruppen Oathkeepers som gjorde sin tungt beväpnade närvaro känd under Fergusonkravallerna i augusti 2014, konfronterade myndigheten som svarade med att släppa djuren till deras ägare eftersom man fruktade för sina anställdas säkerhet och inte vill eskalera konflikten ytterligare.

Bundys son, Ammon Bundy, spelar en huvudroll i den pågående ockupationen i Oregon. Det var Ammon Bundy som från början förde gruppens talan på Facebook. Bundy, liksom många andra av de ockuperande milismännen, kommer inte från Burns, eller ens från Oregon. Men de betraktar sig som konstitutionens och nationens försvarare, var än fienden visar sig. Han deklarerade att de skulle stanna på platsen i flera år, etablera ranchverksamhet, gruvnäring och skogsavverkning igen, exploateringsmöjligheter som på senare år kringskurits av naturvårdsmyndigheterna. Det är detta som konflikten gäller.

Milisens ockupation är en krutdurk som kan krevera under det amerikanska presidentvalet 2016. När Clive Bundy påbörjade sin kamp mot de federala myndigheterna fick han stöd från flera republikaner och konservativa debattörer, vilka stödde den självständige ranchägarens kamp mot den federala överheten. Men efter att han ertappats med grovt rasistiska uttalanden tog de avstånd. Det ska dock inte uteslutas att stödet kan återuppstå för aktionen i Oregon. Greg Walden (R) ställde sig i kongressens talarstol bara dagar efter ockupation och rördes till tårar när han upprört berättade om hur den federala regeringen konsekvent missköter sina marker och förstör möjligheten för vanliga amerikaner, som familjen Hammond, att försörja sig.

Att kämpa mot det överstatliga USA kommer med modersmjölken för republikanska kärnväljare. Det har blivit särskilt tydligt under de senaste årens framväxt av den så kallade Tea party-rörelsen. Nästan alla republikanska kandidater till senaten, representanthuset eller presidentposten har talat om att rensa ut och kämpa mot eliten i Washington D.C. Det är detta narrativ man måste bära med sig om man vill förstå ranchägarnas reaktioner – när en federal myndighet inkräktar på ranchägares rättigheter i Oregon är det precis denna form av överförmynderi och maktmissbruk som de avser att bekämpa.

Demokraterna å sin sida kommer troligen använda milisens ockupation som ytterligare ett exempel på att det är allt för enkelt för privatpersoner att få tag på vapen i USA. Parallellt med konflikten har president Obama deklarerat att han tänker vidta åtgärder för att skärpa de amerikanska vapenlagarna. Det är inte svårt att hålla med dem, när man ser de beridna män i kamouflagekläder, cowboyhatt och hagelgevär som nu ockuperar myndighetsbyggnaden i Oregon.

Problemet är emellertid den amerikanska konstitutionen. I dess andra tillägg kan läsas att: ”a well regulated militia, being necessary to the security of a free state, the right of the people to keep and bear arms, shall not be infringed”. Det är detta konstitutionella stöd som milisen i Oregon anser sig ha och upprätthålla i och med sin ockupation – de betraktar dessutom denna form av civil olydnad som en nödvändighet för att säkra staternas rättigheter gentemot den federala statsmakten. För att värna den rättigheten behövs vapen – det vill säga samma maktmedel som den federala polisen och militären äger och som kan användas, och har använts, för att kränka amerikanernas konstitutionella rättigheter.

Oregon-ockupationen riskerar att explodera. Den federala polisen har nämligen inte en särskilt smickrande historia av att hantera radikala eller isolationistiska grupper i USA. Varenda milisgrupp i USA minns fallen Waco och Ruby Ridge, vilka båda skedde på mindre än ett år under 1990-talet. I Waco hade en sekt sjundedagsadventister barrikaderat sig med vapen. ATF, den federala polismyndigheten för brott relaterade till alkohol, tobak och vapen, misstänkte att de förvarade illegala vapen. Det fanns dessutom uppgifter om att gruppen utnyttjade barn sexuellt och planerade ett massjälvmord. FBI, som också var inblandat, rekommenderade en stormning av högkvarteret där sjundedagsadventisterna befann sig – det blev ett av de största misstagen i myndighetens historia.

Sammanlagt avled 80 personer i räden, när polisen stormade högkvarteret, som brändes till grunden. Skulden för branden läggs av många milisgrupper fortfarande på de federala myndigheterna, som anser att stormningen var ett brott mot den konstitutionella religionsfriheten och rätten att bära vapen.

Bara ett år tidigare inträffade en liknande episod i Ruby Rigde, Idaho. Även där hade en religiös extremist barrikaderat sig i sitt hem och vägrade lämna över sig till de federala myndigheter. Denne var dessutom medlem av den nazistiska organisationen Aryan Nation. Den federala polisen fick mycket långtgående befogenheter angående vilket våld som fick brukas. Randy Weaver, mannen som barrikaderat sig med sin familj, blev skjuten i ryggen av en krypskytt , när han besökte ett skjul där hans son låg begraven. Sonen, 14 år gammal, hade även han blivit skjuten i ryggen efter en eldstrid med federal polis. När Randy Weaver försökte fly avlossade krypskytten även ett dödande skott mot hans fru, som i det ögonblicket höll parets tio månader gamla dotter i famnen.

Oavsett Randy Weavers brott stod det klart att den federala polisen agerat med övervåld och i strid med konstitutionen, något som även Senaten senare fastställde. Incidenterna i Ruby Ridge och Waco ledde till att milisrörelsen växte sig stark under dessa år. Det var också dessa två incidenter som fick Timothy McVeigh att radikaliseras och vilja hämnas på de federala myndigheterna genom att utföra det mest omfattande terrordådet på amerikansk mark näst efter attackerna den 11 september 2001: bombningen av en federal byggnad i Oklahoma City 1995, där 168 människor omkom.

Det finns med andra ord goda skäl att se med oro på vad som nu händer i Oregon. Den ockuperande milisen har uppmanat andra milisgrupper att ansluta sig till ockupationen. Om de lyckas lär det uppmuntra fler till liknande initiativ, men säkert också sända en signal till de federala myndigheterna att bättre skydda sin egendom, kanske med beväpnad personal. Och vad händer när nervös federal personal möter milismän utan att känna till deras avsikter?

De starkt rasistiska åsikterna bland många milismän ska heller inte undervärderas. Deras kamp är inte enbart en mot den federala staten utan är även en reaktionär kamp för den vita befolkningen i USA.

Oron sprider sig nu i Oregon. En av milismännen har sagt att de är beredda på att dö eller döda för sin sak. Huruvida han är representativ för samtliga ockupanter återstår att se, men redan från dag ett höll skolorna stängt i närområdet av rädsla för vad som komma skall.

Författaren Colin Woodard har i sin uppmärksammade bok American Nations: A History of the Eleven Rival Regional Cultures of North America (Viking 2011), argumenterat för att slitningarna i USA har sin grund i att landet i själva verket är uppdelat i 11 nationer som delar landet och leder till en mängd skarpa regionala och kulturella konflikter. Ockupationen i Oregon är ett exempel på detta. Enligt milismännens uppfattning är den federala naturvården ett uttryck för ett närmast kolonialt förtryck från eliternas sida, som drabbar det rurala USA, vars enda möjlighet till försörjning ligger i att utnyttja naturresurser som eliterna vill bevara. Kampen mellan de olika nationerna tar sig enligt Woodard inte minst uttryck i kampen om vapenlagarna. I storstadsregionerna handlar vapenfrågan om gängrelaterat våld. I landets rurala delar, där milisgrupperna har sitt ursprung, handlar vapenlagarna, rätt eller fel, om att kunna försvara sina konstitutionella rättigheter.

Ockupationen sammanfattar således flera existentiella konflikter inom den amerikanska staten. Detta blir särskilt relevant för presidentvalskampanjen 2016. Bland annat kan det förklara hur en kandidat som Donald Trump får så starkt stöd inom breda republikanska kretsar. Trump och inte minst hans retorik, förkroppsligar den för många amerikaner upplevda konflikten mellan stad och land, mellan elit och folk, mellan stark centralmakt och folkets konstitutionella fri- och rättigheter. De växande kulturella konflikterna kan dessutom förklara varför de moderata krafterna inom det republikanska partiet har haft så svårt att hävda sig i primärvalskampanjen.

Oavsett om Donald Trump, mot all förmodan, blir republikanernas presidentkandidat eller ej är det osannolikt att konflikten kommer att dö ut – snarare motsatsen. Oregon är bara ett av många exempel på hur de kulturella slitningarna inom USA växer. Ockupationens ledare, Ammon Bundy, säger att milisen inte kommer lämna Oregon förrän marken överlämnats till lokalbefolkningen. En lokalbefolkning som inte verkar stödja ockupationen. Det om något visar på hur ockupationen har växt sig bortom sakfrågan och snarast blivit av symbolisk eller principiell natur.

Det talar för att den republikanske kandidaten kommer att om inte tvingas, så åtminstone inte kunna undgå, att göra den kulturella konflikten till den stora ideologiska striden under presidentvalet. Detta samtidigt som Demokraterna ofrånkomligen kommer att förkroppsliga eliten och en starkare federal stat, vare sig partiets presidentkandidat heter Hillary Clinton eller Bernie Sanders. 2016 kan således bli ett ödesval som avgör idén om vad som är det sanna USA.

Därmed blir den amerikanska debatten inte helt olik de debatter om nationalism och identitet som för närvarande pågår i Europa.

Om de beridna milismännen i Oregon kommer att gå segrande ur striden mot de federala myndigheterna återstår att se. Klart är att explosionen från den krutdurk de just antänt kan leda till tryckvågor av kulturella motsättningar som sprider sig över hela USA.

Henrik Hall är frilansskribent.

Fotnot: I sociala media har det hävdats att milisen inte kallats terrorister eftersom de är vita separatister. Jag har valt att kalla dem milis av två skäl: För det första för att milis är ett etablerat begrepp i amerikansk debatt och det finns flertalet liknande grupper runt om i USA. Det är dessutom ett etablerat begrepp i den amerikanska konstitutionen, som miliserna lutar sin existens på. För det andra för att de ännu inte utfört några våldsdåd.