Kulturförvaltningen eller Folke

Hur är det med kulturintresset i Eslöv? Jotack, förmodligen bra. Om bara kommunen ville inse att ”kultur” inte nödvändigtvis är synonymt med det de erbjuder. Peter J Olsson skriver om kulturlivet utanför storstäderna, och frivilligsamhällets kraft.

Kultur- och fritidsförvaltningen i Eslövs kommun har låtit göra en stor kulturundersökning. Det är en nyhet som kanske väcker visst löje på Södermalm i Stockholm eller Malmös Möllevången. Från den horisonten är kultur och urbanitet inte liktydigt med Eslöv.

Eslövs stad utpekades i ett Lasse Holmqvist-program av Hans Ostelius som ”Sveriges tråkigaste stad”, något som invånarna i ett antal andra orter antingen drog en lättnadens suck över, eller gapade förvånat – i båda fallen för att den egna orten förbigåtts.

Ostelius själv lär ha sagts när han efteråt pressades: ”Sa jag Eslöv? Jag menade Landskrona!”

Nå, staden Eslöv är knappast mer kulturlös än någon annan. Även om det kanske mer är som industriellt och kommersiellt centrum den utmärkt sig.

Invandraren och industrialisten Herbert Felix minns många; livsmedel, konfektion och mekaniska verkstäder fanns i Eslöv. Och från orten kommer finansmännen Erik Penser och den mystiskt försvunne Carl-Eric Björkegren.

Det är nog inte enbart positivt att kyrkobyggnadsstilen Eslövsgotik är uppkallad efter orten – så hemsk är dock inte kyrkan, däremot är det av Hans Asplund ritade Medborgarhuset mer allmänt hyllad.

Kulturundersökningen då. Det framgår att snittbetyget för kulturen i Eslöv är så där, 3,4 på en femgradig skala. Och de kulturinstitutioner människor besöker finns i själva staden.

Mest bekymrad är förvaltningschefen Ulrika Odénius över att bara en tredjedel av av de femhundra i mätningen känner sig ”delaktiga”. Berättar hon för Skånska Dagbladet. Det är tydligen viktigt och dessutom lite skämmigt att såväl Falkenberg och Malmö har 50 procents delaktighet. Dock är de svarande inte heller de särskilt säkra på vad det betyder, enligt Odénius ser barn ungdomar delaktighet främst som att de själva utför något – spelar instrument till exempel. Därför ska man tydligen fundera på att göra saker som stämmer med medborgarnas uppfattning om delaktighet.

Frågan är om det inte vore bättre att ha arrangemang som stämde med medborgarnas uppfattning om vilket utbud de vill ha.

För inte är det väl så att två tredjedelar av eslövsborna känner sig utanför kulturlivet, som det står i tidningsrubriken. Däremot är två tredjedelar inte intresserade av att delta i kommunens kulturarrangemang. En liten skillnad, får man nog säga. De som spelar rockmusik i sin egen källare, åker till Malmö och går på operan, läser många böcker de inte lånat på stadsbiblioteket, eller lyssnar på sin samling av klassisk musik, de Känner sig knappast utanför kulturlivet.

Men ”delaktig” är man tydligen i Eslövs stad. Ja, dessutom sägs de 58 nyanlända man sökt upp och som ”intervjuats personligen på arabiska, dari och somaliska” vara ”delaktiga”. Man ska nog vara tveksam till den uppgiften, däremot är de säkert positiva och villiga att lära sig mer om svensk kultur och språk. Och det är inte fy skam!

Problemet är i stället i det som förvaltningschefen kallar ”byarna” – de kringliggande samhällena i kommunen. Där är man betydligt mindre ”delaktig”. Och där som man har haft sommararrangemang och allt. Men till och med de som varit med vid dessa arrangemang känner sig tydligen inte delaktiga.

Det är klart att kommunen ska försöka mäta vad medborgarna tycker och om den erbjudna verksamheten fungerar. Säkert finns en del att inhämta när undersökningen väl finns tillgänglig på kommunens hemsida. Men nyheten säger en hel del om den offentliga kultur verksamheten, och om villkoren för kultur i småstäder, på mindre orter och på landsbygden. Och vad offentliga institutioner kan bidra med.

I december läste jag i en annan lokaltidning, den förträffliga Smålandsposten, att Folke Davidson hade avlidit i en ålder av 88 år boende på Östhamra vårdhem i Rydaholm. I Rydaholm i Värnamo kommun men halvvägs mellan städerna Värnamo och Växjö bodde mina föräldrar under 80-talet och jag var mycket där. Och det var svårt att inte komma i kontakt med Folke, han var en riktig kulturbärare på orten. Han arbetade då på Värnamo Nyheter sedan hans tidigare arbetsgivare Värnamotidningen lagts ner. Främst som lokalreporter. Dessutom skötte han ortens biblioteksfilial, som om jag inte minns fel hade öppet tre kvällar i veckan.

Förutom detta var han aktiv i hembygdsförening, lokalhistoria och andra kulturarrangemang. Bortsett från ett gammalt idrottsengagemang. Själv spelade han fiol och sjöng i kyrkokören. Det är lätt att se hans bibliotekstjänst som en del av hans kulturella intresse.

Biblioteksfilialen var för övrigt välskött och hans bokmission hade inte gått så bra att det inte var lätt att få låna både de nyaste böckerna och de gamla klassiker som fyllde hyllorna.
Han var inte ensam om att bära kulturen i Rydaholm, men han gjorde mycket stora insatser för den.

Man inser lätt att det är sådana som Folke Davidson som bygger kulturen på en småort, ja skapar något man kan kalla delaktighet. Ni kan ge er på att folk i Rydaholm skulle svarat ja om de tillfrågats ifall de kände och uppskattade Folke. En kommunal förvaltning har inte lika lätt att från ett centralt kommunhus göra någon skillnad.

Folke Davidsons var inte i första hand kommunanställd. Han var yrkesverksam som journalist efter att från början jobbat i faderns affär. Lokalbiblioteket var förstås skattefinansierat och kommunen ställde upp med resurser till olika arrangemang. I andra fall stöttade kyrka och lokalt näringsliv, hembygdsföreningen eller idrottsföreningarna.

Folke skulle möjligen tyckt att kommunen skulle anslå mer till kulturlivet, men han tyckte säkert att en hel i Rydaholm kunde betala mer själva också. Och engagera sig.

Offentliga institutioner kan ge en bas för gemensamt kulturliv. Bibliotek kan samla människor, erbjuda läsning och lokaler. Kvalitativa skolor betyder mycket. Men ska det bli kultur på allvar är det enskilda individer det hänger på.

Sådana som Folke Davidson.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne