Labours rekordförlust var Torys vinst

Det är alltför tidigt att göra någon fullständig analys av gårdagens brittiska parlamentsval. Det återstår fortfarande att utropa vinnare i en valkrets. Resultatet är dock entydigt, och Örjan Hultåker ger oss siffrorna.

Det nya parlamentet får en stor konservativ majoritet om 78 mandat vilket räcker även i ett parti med många självständiga ledamöter. Konservativa Tories har fått 364 av 650 parlamentsplatser och har ökat med 46. Nu råder det ingen tvekan: ”Brexit will be done”.

Boris Johnson förklaras vara den stora vinnaren och det är han, sett till antalet parlamentsplatser. Men partiet lyckades bara ytterst marginellt öka andelen röster. När 649 av de 650 valkretsarna är räknade har partiet fått 43,6 procent av rösterna, vilket är en obetydlig ökning om endast 1,2 procentenhet.

Den första och viktigaste slutsatsen av det brittiska valet är inte att Tories vann utan att det socialdemokratiska Labour förlorade. Bara var tredje britt röstade på Labour. Partiet fick 32,2 procent av rösterna och tappade 7,8 procentenheter. Partiet förlorade 59 parlamentsplatser vilket var fler än Tories vann. Labour har nu endast 203 parlamentsledamöter.

I Skotland blev Labour nästan utraderat. Av de sju skotska parlamentsplatser som Labour hade i det avsuttna parlamentet förlorade partiet sex. Labour har nu endast en ledamot från Skotland.

Frågan om Brexit fick mycket uppmärksamhet under valrörelsen, men Brexit alena kan inte förklara valutgången. För de ”remainers” som ville vara kvar i EU var Labour sista halmstrået eftersom Corbyn lovade en ny folkomröstning. Men det budskapet gick inte hem. Labour förlorade stort även i de valkretsar där en stor majoritet (över 60 procent) röstat på att vara kvar i EU (-6,4 procentenheter). Förlusterna var dock ännu större i de valkretsar där en stor majoritet ville lämna EU (-10,4 procentenheter).

I den eftervalsdebatt som påbörjades inom Labour redan innan vallokalerna stängts försökte partiledaren Jeremy Corbyns falang att förklara valresultatet med Brexitfrågan. Andra lyfte redan före valresultatet fram partiledarens impopularitet.

En vecka före valet var det bara ungefär en av fyra väljare som gav honom godkänt, och en majoritet av britterna gav honom underkänt.

Det har under 2000-talet varit svårt för socialdemokratiska partier att nå framgångar i hela Europa. De politiska trenderna gör att de inte når upp till den position som de hade under 1900-talet då socialdemokratin var en ledande kraft i många europeiska länder.

Labour har dock klarat sig bra när det närmade sig den borgerliga mitten, vilket exemplifierades av Tony Blairs regeringsperiod. Det är symptomatiskt att Labour i gårdagens val förlorade Sedgefield, som var Tony Blairs valkrets.

Gårdagens val i Storbritannien var också ett exempel på att det blir svårt för socialdemokratiska partier när de gör en vänstersväng. Jeremy Corbyns valrörelse utlovade en radikal förändring av landet. Han avslutningsbudskap i Hoxton, östra London var:

Tomorrow you can shock the establishment, by voting for hope. Hope for yourself. Hope for your family. Hope for your community. Hope for our NHS. Hope for our country. Tomorrow, vote for hope. Vote for real change.

Jeremy Corbyns radikala version av Labour mötte ett valresultat på samma nivå som när Michael Foot var partiledare och förlorade 1983 års val med ett radikalt program. Då fick partiet 209 mandat i parlamentet.

Liberaldemokraterna var tydliga motståndare till Brexit. Men det hjälpte inte partiet tillräcklig för att försvara sina 12 parlamentsmandat. De förlorade det som innehades av partiledaren, trots att de nationellt ökade till 11,5 procent, upp 4,2 procentenheter.

Den liberaldemokratiska partiledare Jo Swinson förlorade sitt mandat till de skotska nationalisterna SNP, som nu helt dominerar skotsk politik med 48 av 59 skotska parlamentsplatser i Westminster, upp 13 mandat. SNP kämpar vidare för en ny folkomröstning om självständighet.

De viktigaste slutsatsen från gårdagens brittiska val är inte att det finns en stor vinnare i Tories, utan att deras övervikt orsakades av en stor förlorare Labour som hade impopulär partiledare och ett radikalt program som inte gick hem hos väljarna. Sådan är 2000-talets politik.

Örjan Hultåker är docent och veteskaplig ledare på SKOP