Lagen mot trevliga sommarkvällar
Den förändrade sjöfyllerilagen innebär inte bara ett svek mot båtfolket, utan också mot ett tidigare moderat frihetsideal. Det menar Jonas Rosengren, som undrar vilket parti som står upp för minskad klåfingrighet i nästa val.
Året var 2002, Bo Lundgren hade med en teknokrats ordförråd och en bulldoggs karisma pratat skattenivåer en hel valrörelse. Alla var trötta, väljarna valde annat – Moderaterna var nere för räkning. Förnyelse behövdes. För att nå regeringsmakten och möjligheten till att verkligen förändra var målet marginalväljaren. Moderaterna blev moderaterna light och tog namnet Nya Moderaterna. Att man i förnyelseivern glömde bort frihetstanken var det ingen som kunde förutse. Denna artikel visar på ett svek som direkt drabbar båtfolket, men också ett svek mot ett tidigare tydligt frihetsideal och därigenom ett svek mot partiets väljare.
År 2010 sänktes gränsen för vad som skall klassas som sjöfylleri till 0,2 promille och kustbevakningens befogenheter utökades. Kustbevakningen har numera rätt att stoppa båtar för att kontrollera besättningens promillehalter även om ingen misstanke om att någon är påverkad av alkohol eller annat medel föreligger. Varför gjorde man detta? Självklart, säger de flesta, det är ju för att det ska bli mindre olyckor och olyckor är inte bra, därför ska vi ha förbud och nolltolerans. Det man glömt att fråga är om det verkligen finns ett samband mellan olyckor på sjön och en sänkt promillegräns. Och ingen funderar på de negativa konsekvenserna av ett förbud. Att kunna ta ett glas vitt till gösen kan ju faktiskt vara trevligt, och finns det inte en förhöjd risk för olyckor är det klart att man kan ta båten hem. Det är olyckor som lagstiftningen ska förhindra, inte trevliga sommarkvällar. Varför ska en fritidsbåtsägare med gott sjövett och omdöme bli bestraffad för att ha valt att kasta loss lite för tidigt en morgon efter en kväll med några glas rosé, när det inte innebär någon förhöjd risk varken för honom, hans passagerare eller för andra båtar?
Faktum är att man inte kan påvisa att 0,2 promille ger ökad risk för att orsaka olyckor. Av de sjöfylleridomar som utdömdes mellan 1997 och 2010 har 17 fall av grövre kroppsskada eller död orsakats av sjöfylleri, i alla dessa fall har personen som orsakade olyckan haft över en promille i blodet. Endast en olycka har orsakats med lägre promillenivå och i det fallet kan inte domstolen konstatera att olyckan hade undvikits om föraren varit nykter (H. Tiberg; Sjöfylleri i Svensk Rättspraxis; Jure Förlag; 2011). Det är 2,5 miljoner människor som varje år bedriver någon form av båtliv. Där det finns människor kommer det alltid att finnas olyckor. Några kommer att vara gravt berusade och de kommer vara det oavsett om man väljer att bestraffa någon som druckit en öl, vilket inte ökar sannolikheten att skada någon.
Att jämställa framförandet av båt med bil tyder på en väldigt låg nivå av kunskap i antingen båt- eller bilkörning, alternativt båda. Att utsätta andra för fara genom att vara berusad ska självklart vara straffbart, både på sjön och i bilen. Bilkörning kräver dock en betydligt högre grad av koncentration, även de bredaste vägarna har inte plats för mer en tre bilar i bredd. Hastigheterna är ofta höga, trafiken kan vara tät. En fritidsbåt har betydligt större ytor att röra sig på. Risken att krocka med en annan båt är minimal. Det är inte den snabba reaktionsförmågan som är det viktigaste på sjön, utan förmågan att bedöma väder och navigera, en förmåga som inte kan anses vara försämrad vid 0,2 promille. Efter det att den nya lagen kom till visar det sig också att vid kontroller är de som har de lägre otillåtna nivåerna av alkohol inte överrepresenterade i gruppen som har begått följdbrott, såsom t.ex. navigeringsfel (www.batfolket.se/pdf/Vitbok_0.2_sjofyllerilagen).
Fanns det någon anledning över huvud taget att ändra lagstiftningen kring sjöfylleri? Svaret är nej, med tanke på att det är många människor som är ute på sjön sker inte mycket olyckor. Dessutom har inte den nya lagen inneburit någon förbättrad olycksstatistik. Den tidigare lagen reglerade redan det grova sjöfylleriet. Att kalla det för fylleri att ha strax över 0,2 promille i blodet är på gränsen till absurt.
Kustbevakningen har fått mer jobb, nu ska de inte bara kontrollera uppenbart berusade båtförare, utan ska även göra stickprovskontroller på båtförare som framför sina båtar på ett till synes sjösäkert sätt. Fler arbetsuppgifter innebär att resurser tillförs. Att se till att den nya lagen upprätthålls är alltså även förenat med en hel del kostnader. De som blir tagna med låga promillehalter i blodet belastar även samhället helt i onödan, genom rättegångskostnader och utebliven tid på arbetet.
Allt detta är uppenbart och statistik finns tillgänglig. Kunskap om både bilkörning och båtliv finns inom riksdagens väggar. Hur blir det då så fel? Tycker svenska riksdagsmän att det är kul att på pin kiv förbjuda saker? Har man uppnått en högre insikt om hur andra människor skall leva sina liv för att man sitter vid regeringsmakten?
Det som gjorde att jag mitten av 90-talet valde att en gång bli en engagerad medlem i Moderaterna, var en positiv tanke om människan som en vuxen person som med rätt förutsättningar både ville och kunde försörja sig själv, och fatta egna beslut grundade på egna överväganden. Det som var rätt för en person behöver inte vara rätt för en annan. Därför skulle skatter sänkas och valfriheten öka. Politikers möjligheter att vara klåfingriga i människors vardag skulle därigenom minska.
Att fler lagar som invaderar och reglerar medborgarens privata hägn skulle instiftas, lagar som dessutom helt onödiga, effektlösa och dyrbara, fanns inte med i min kalkyl när jag röstade på Nya Moderaterna i förra valet. Frågan är vilket parti som vi som tror på människan och vill slippa pekpinnar från politiker i privatlivet ska rösta på i nästa val?
Jonas Rosengren är ekonom och seglare.