Lagstiftning mot hädelse löper amok i Pakistan

Tillämpningen av lagen mot hädelse av islam i Pakistan saknar all form av rättssäkerhet. Resultatet har blivit att lagen missbrukas och ett allvarligt förtryck av religiösa minoriteter. Jacob Rudolfsson skriver om ett land som blivit alltmer intolerant och våldsamt.

”De slet av dem kläderna och paraderade dem nakna runt tegelugnen två gånger innan de attackerade och slog dem tills de nästan var döda… [Gärningsmännen] kastade dem i elden och brände dem levande. När offrens familj kom för att ta hand om de döda kropparna hittade de bara några ben”. Så heter det i Anglikanska kyrkan i Pakistans rapport efter att en delegation besökt staden Kot Radha Kisha, omkring fem mil från Lahore, där det kristna paret Shehzad Shama mördades förra månaden efter att anklagats för att ha hädat mot islam.

Efter att Shehzad och hans höggravida fru Shama anklagades för att ha bränt en Koran ledde traktens mullor hundratals människor för att utkräva hämnd. Paret misshandlades med påkar och kastades in i en tegelugn. Deras tre barn är nu föräldralösa. Enligt rapporten var händelseanklagelserna dock ett svepskäl. Mordet motiverades egentligen av en obetald skuld. Detta är bara ett exempel på hur landets hädelselag regelbundet används för personliga vendettor där både enskilda och grupper tar lagen i egna händer.

Enligt Open Doors har hädelselagen i kombination med en utbredd korruption förödande konsekvenser för minoriteter. I en rapport från UNESCO framgår det även att pakistanska skolböcker uppmuntrar till diskriminering och våld mot religiösa minoriteter. Enligt Islamabads Center for Research and Security Studies har omkring 60 personer mördats sedan hädelselagen inrättades 1991.

Den 25 september 2014 dödade en fängelsevakt pastorn Zafar Bhatti efter att denne fängslats utan bevis för hädelse. Hans cellkamrat Mohammed Asghar, en 70 årig man diagnostiserad med schizofreni, även han anklagad för att ha hädat, skottskadades. Den 7 maj mördades advokaten Rashid Rehman för att ha försvarat den hädelseanklagade Junaid Hafeez, professor i engelsk litteratur vid universitetet i Multan. I mars förra året förstördes 150 kristna hem i byn Joseph Colony efter liknande anklagelser. Istället för att försöka stoppa attacken, beordrade polisen invånarna att fly. Ingen har ännu ställts till svars.

På torsdagen den 6 november, bara tre dagar efter mordet på det kristna paret Shehzad och Shama, dödade en polis den shiamuslimske mannen Tufail Haider med en yxa sedan denne anklagades för att ha kritiserat Muhammed.

Sedan morden på Punjabs guvernör Salman Taseer och minoritetsministern Shahbaz Bhatti år 2011, båda starka kritiker av hädelselagen, har det blivit uppenbart att staten varken kan värna mångfalden eller rättssäkerheten i landet. Domaren som dömde Taseers mördare har flytt landet på grund av hot och domen har överklagats. Bhattis mördare är fortfarande okänd. Landet har även haft en tillåtande attityd gentemot de militanta extremistgrupperingar som begränsar sitt våld till antingen Indien eller Afghanistan.

Efter den blodiga skolmassakern i Peshawar, då 132 elever mördades, redogjorde Pakistans tidigare USA-ambassadör Husain Haqqani, som numera lever i exil och är direktor för det Washingtonbaserade Hudson Institutes syd- och centralasiatiska forskningsarbete, i Huffington Post för denna inkonsekvens som nu ”visat sig vara katastrofal”

”Den grymma attacken i Peshawar illustrerar det meningslösa i att attackera en grupp av jihadister medan andra lämnas i fred. Det finns fortfarande inga tecken på att Pakistan kommer att ge upp sin politik att omfamna vissa jihadister för det regionala inflytandet gentemot Indien och Afghanistan samtidigt som man bekämpar andra.”

Den pakistanska människorättskämpen och tidigare religionsfrihetsrapportören åt FN, Asma Jahangir, som även är en av årets Right Livelihood-pristagare, beskrev nyligen på ett seminarium vid Utrikespolitiska intitutet hur hennes land ”är på väg mot anarki som kommer från förnekandet av rättvisa”. Hon var dock försiktig optimistiskt om en gradvis förändring. Bland annat mötte mordet på det kristna paret Shehzad och Shama kraftiga protester. Även flera religiösa ledare och partier har fördömt dådet. När jag bad henne att utveckla sitt resonemang, svarade hon:

”Vad som behöver göras är att bit för bit nagga lagen i kanten. Åtminstone behöver lagstiftningen ändras så att man tänker igenom två, eller till och med tjugo gånger, innan man gör en anmälan. Det är inte en perfekt lösning men det skulle ge lagens offer mer säkerhet. Många religiösa ledare anser även att lagen missbrukas, så låt oss åtminstone stoppa missbruket och omforma lagen.”

I våras uppmärksammade US Commission on International Religious Freedom 14 namngivna personer som sitter fängslade för hädelse i väntan på att avrättas. Bland dem den kristna fembarnsmamman Asia Bibi som arresterades 2009 och fick sin dödsdom bekräftad av en domstol förra månaden. Till AFP berättade Asias make att hon tidigare hade hopp om ett frikännande men att det nu kändes förlorat. Ytterligare 19 personer sitter på livstid.

När Paul Marshall och Nina Shea för ett par år sedan granskade hädelselagar i ”Silenced: How Apostasy & Blasphemy Codes are Choking Freedom Worldwide” (Oxford University Press, 2011) noterade de hur Pakistan genom Islamiska konferensorganisationen (OIC) i flera år försökt att i FN:s människorättsråd förbjuda ”kränkning av religioner”, i synnerhet islam.

Europaparlamentet antog nyligen en resolution där Pakistan uppmanas att göra ”en grundlig översyn av hädelselagarna och deras nuvarande tillämpning”. En klar förbättring från 2012 då EU:s representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton, undertecknade OIC:s upprop för ”fred och tolerans” som fördömer ”religionshat”, samma dag som OIC beskrev det ”systematiska missbruket” av yttrandefriheten som ett hot mot ”global säkerhet och stabilitet”.

Sverige och EU behöver inta ett tydligt försvar av religions- och yttrandefriheten. Som Abdurrahman Wahid, själv muslim och Indonesiens förste demokratiskt valda president efter diktatorn Suharto, uppmanade: ”Att genom lagstiftning kväva kritik och debatt, uppmuntrar bara muslimska fundamentalister i sina ansträngningar att införa en andlig tom, hård och monolitisk förståelse av islam över hela världen. Västerländska myndigheter bör istället bestämt försvara yttrandefriheten, inte bara i sina egna länder, men också globalt.”

Jacob Rudolfsson är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen.