Landet annorlunda

Det borde inte vara svårt att förstå att Israel är en levande demokrati. En kokande, bubblande, svårstyrbar och tidvis osannolikt polariserad och känslofylld demokrati. Kontrasten till grannländerna är bedövande. Det finns inget i närheten av Israel i hela Mellanöstern. Just därför är det så tragiskt att det är just det landet som vår regering inte kan upprätthålla vänskapliga förbindelser med, skriver Mats Fält.

Det låter bättre nu än på Wallströms tid men i verkligheten har mycket lite förändrats. Vi är fortfarande inte välkomna i Jerusalem. Vi har fortfarande ingen möjlighet att ge ett meningsfullt bidrag till fredsprocessen.

Grannländerna är inga exempel på hur man organiserar folkligt inflytande i en rättsstat. Egypten är som vanligt en korrumperad militärdiktatur. Saudiarabien är en blandning av medeltida religiös diktatur och modern industristat. Jordanien är i praktiken också en diktatur men av lite mildare sort. I Syrien har Assad räddat sin diktatur och håller på att slutföra inbördeskriget med stöd av Ryssland och Iran. Palestinska myndigheten är en låtsasdemokrati utan val men med utbredd korruption. Libanon är på gränsen till sammanbrott – även det en låtsasdemokrati dominerad av terrorgrupoen Hizbollah. Det blir dessutom inte bättre i grannländerna. Snarare tvärtom. Reformerna i Saudiarabien åtföljs av hårdare förtryck. Egyptens ekonomi är i kris. Libanons folkliga protester möts av våld och en järntriangel av korrupta makthavare.

Det borde inte vara svårt att förstå att Israel är något helt annat och oerhört värdefullt. Bara det faktum att landet lyckats överleva som en levande demokrati är ett underverk. Det förklaras inte av stödet från USA – det förklaras av att det verkligen är en fungerande modern stat där medborgarna har frihet och rättigheter.

Ironiskt nog används ofta frihetens konsekvenser som argument mot Israel. Den intensiva och ibland aggressiva debatten beskrivs som ett avskräckande exempel. Sanningen är att en öppen debatt är ovärderlig – speciellt i ett land som ständigt hotas av utplåning.

Israel är inte perfekt men den öppna debatten är inte ett av de allvarliga problemen. Bråken mellan regeringen och domstolarna är också – liksom i USA – ett hälsotecken mer än något annat. Israeliska domstolar vågar protestera mot regeringen trots att besluten ibland möts av hård kritik. Det är det här maktdelning handlar om. Montesquieu skulle ha gillat Israel.

Den intensiva debatten i media och dreven mot premiärministern är exempel på samma sak. I stater med svag demokrati eller stark statlig kontroll över media vågar man inte ifrågasätta makthavarna på allvar. Det problemet finns inte i Israel. Här ifrågasätter alla allt oavbrutet. Israeler älskar att diskutera och är ofta dåliga på att bli överens. Partierna förökar sig genom delning och det är vanligt att byta både före och efter valen.

Om man inte orkar sätta sig in i vilket bra exempel Israel faktiskt är på en levande modern demokrati borde det räcka att följa parlamentsvalen. I Israel är det nämligen numera parlamentsval ungefär var fjärde månad. Inte för att valen inte är viktiga utan tvärtom. I Israel är valen på riktigt – till skillnad från i Kairo, Beirut, Amman eller Damaskus. De avgör nationens framtid och när det inte går att få ihop en regering får man försöka igen. Numera markerar allt fler israeliska palestinier att de också tar landets demokrati på allvar genom att delta i valen och vilja slå vakt om sina Israeliska medborgarskap. Många palestinier är väl medvetna om att det är något helt annat att vara medborgare i den judiska staten än att styras av den korrumperade palestinska myndigheten.

Vi borde ha mer utbyte med Israel. Även vi skulle ha en hel del att lära av de mer yviga inslagen i den israeliska demokratin. Ibland är vi dåliga på att diskutera viktiga saker öppet och rakt. Det straffar sig. Även länder som inte ständigt hotas av krig och terror mår bra av en samhällsdebatt som inte väjer för känsliga frågor eller för att ifrågasätta makthavarnas insatser. Det blir tuffare att vara politiker men landet mår bättre både på kort och lång sikt.

Mats Fält är vice ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel