Landet lagom och världskriget

Vårt intresse för andra världskriget tycks omåttligt och de litterära vinklarna tycks aldrig ta slut. Ändå finns tydligen fortfarande luckor att fylla. Ola Mårtensson har läst Henrik Berggrens ”Landet utanför”, och finner att den gör just det.

Gå till en bokhandel i din kommun eller stadsdel och antalet titlar med skildringar om andra världskriget är väl tilltaget. Är det inte biografier över den tidens stora statsmän eller militärer så är det verk om offren eller hjältarna, uniformer eller militärfordon.

Att döma av mängden nya titlar på området så är vårt intresse för denna tidsperiod i historien ständigt växande. Kanske är det tidsavståndet som gör det. Nya generationer, jag tillhör en sådan, som inte var med på den tiden tar sig an krigslitteraturen. Vi fascineras samtidigt av det är så pass nära i tid att vi känner eller har känt människor som var med då, föräldrar, mor- och farföräldrar som levde då och som berättat som givit oss ögonvittnesskildringar. Om högt och lågt, om vardagliga ting och om hur krigets ondska drabbade enskilda.

I bokhyllan av verk som behandlar perioden kring andra världskriget kan nu ställas ytterligare ett, Henrik Berggrens “Landet utanför. Sverige och kriget, 1939-1940” som ges ut på Norstedts. Denna bok är den första i en trilogi som kommer att behandla Sverige och andra världskriget.

Det är en både underhållande och informativ skildring om det som titeln avslöjar, Sverige och andra världskriget, i vilken författaren blandar militär och allmän historia. I förordet deklarerar Berggren följande, till glädje för undertecknad som helt instämmer i konstaterandet: “Jag uppfattar det som en brist att militärhistoriker skildrar kriget som om det ägde rum i ett politiskt, socialt och kulturellt tomrum. Men jag irriteras också av att ‘civila’ historier i så liten utsträckning tar hänsyn till militära framgångar och nederlag i sina analyser”. Just detta perspektiv gör skildringen mer angelägen för en bredare läsekrets, men är samtidigt givande för sådana som har läst åtskilligt i ämnet tidigare.

Boken är kronologiskt berättad och skeendena välkända, mycket utrymme ägnas åt situationen i och relationerna med grannländerna Finland och Norge. Förutom officiella källor, tidningscitat och andra mediala utspel har författaren dykt ner i kända och mindre kända svenskars dagboksanteckningar. Urvalet av dessa källor är piggt. Dels rör det sig som om ledande politiker, samhällsdebattörer och militärer, dels om personer som inte stod mitt i offentlighetens strålkastarljus, vilket skapar en intressant blandning av röster om både krigsåren i offentligheten och i den civila vardagen.

Berättelserna och historieskrivningen om den svenska inrikespolitiken under världskriget blir allt som oftast en karikatyr av vad den var, något som till stora delar kan skyllas socialdemokratins dominans under efterkrigstiden. Tack och lov börjar den bilden förändras. Samlingsregeringen och de ledande partiföreträdarna porträtteras vid flertalet ställen i boken och ger en mer nyanserad bild än den som varit rådande under lång tid. Det är en av förtjänsterna med boken.

Förväntningarna var höga på att Berggren skulle bjuda på en intressant läsupplevelse, inte minst mot bakgrund av hans imponerande Olof Palme-biografi som kom i början av 10-talet. Han levererar mycket väl även nu. Och läsarna kan glädjas åt att det kommer två ytterligare delar i serien.

Ola Mårtensson är konservativ skribent