Lars Elinderson: Jessica Polfärd och skogen

Europaparlamentarikern Jessica Polfjärd har skrivit en trevlig essä om den svenska skogen (Vår Skog, Timbro förlags essäserie). Den sammanfattar väl de ideologiska och sakliga argumenten för den svenska skogspolitiken, både ur nationell och europeisk utgångspunkt; en ändamålsenlig skogspolitik för en tillväxt som också ser skogen som strategisk resurs för att klara klimatomställning och möjliggöra en växande bioekonomi.

Polfjärd inleder sin essä med litterära referenser som, inte minst under senare tid, har en romantisk och snarast civilisationskritisk inriktning; via Thoreau, Astrid Lindgren, Tolkien till Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, medan skogens betydelse för vår försörjning – inte minst på landsbygden – nästan helt förbigås med tystnad i debatten.

Det är uppenbart att Polfjärd har EUs nya skogsstrategi som utgångspunkt för sin beskrivning. Utförligt argumenterar hon for ”den svenska modellen” – en incitamentsstyrd politik som grundas på privat ägande och frihet under ansvar. Men hon förklarar också varför Sverige (och i viss mån Finland) skiljer sig från resten av EU genom den höga andelen privatägd skog och en långsiktigt skogspolitik som bygger på en symbiosen mellan skogsvård/skogsbruk och tillväxt. Huvudtesen i analysen är att en framgångsrik skogspolitik måste baseras på de skillnader som präglar skogen i olika delar av Europa; att EU-strategin är ett försök att detaljstyra skogspolitiken och saknar förståelse för hur svenskt skogsbruk fungerar.

På Polfärds hemsida anlägger hon ett bredare och djupare perspektiv; utöver att värna det svenska självbestämmandet, att dessutom öka finansieringen till forskning och utveckling, användande av produkter gjorda av skog som kan byta ut fossilbaserade produkter och att främja en cirkulär biobaserad ekonomi. Det är en ambition som ställer stora krav också på en omställning av den skogsindustrin – snarare än förändringar av skogsbruket. Och att lyfta fram hur en omvandling av industrin är den stora klimatutmaningen för skogspolitiken.  

Den stora konflikten i skogspolitiken idag handlar i hög grad om användningen av skogsråvaran. På Arvid Lindmans tid var sågverken den stora avnämaren av skogens produkter. Kolmilorna var i princip borta, och utbyggnaden av pappersbruken stor bara i sin linda. Huvuddelen av skogens produktion utgjordes av långlivade produkter som timmer och sågat virke.

Idag används endast 20 % av den årliga skogsavverkningen i Sverige av långlivade produkter, medan över hälften eldas direkt. Den gemensamma nyttan av långsiktighet – vård och tillväxt – av våra skogsresurser mellan skogsbruket och industrin är inte längre lika självklar.  Om industrin – på samma sätt som skogsbruket – ska bli ett medel för en långsiktig klimatomställning krävs också insatser för att omvandla industrin mot ökad långsiktighet också i förädlingen av skogsråvaran. Det skulle också få effekter på skogsbrukets inriktning.

Polfjärds essä utgör tillsammans med det breda perspektivet i hennes skogspolitiska prioriteringar en bra plattform för en framgångsrik skogspolitik – både i EU och den svenska riksdagen. Bra!

Lars Elinderson är ekonom, historiker och tidigare moderat riksdagsledamot, och författare till boken Arvid Lindman och skogen, utgiven hos Svensk Tidskrift