Lars-Eric Fitger; Att vara försäkringsman
1974
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LARS-ERIC FITGER:
Att vara försäkringsman
I serien ”Att vara” skriver distriktschefen, jur kand Lars-Eric Fitger om sitt
yrke. Författaren har i många år arbetat
först som säljledare och sedan som försäkringsförsäljare. Som försäkringsman
ställs man inför svårlösta problem och behöver ha en god utbildning, framför allt i
juridik och företagsekonomi. Närkontakten med människor och det förtroendefulla förhållande, som uppstår mellan
kund och försäkringsman, kan kännas
som en gåva, skriver han.
Alla mmns väl den lustiga bilden som
föreställer försäkringsagenten med sin telefon som blott har en lur att tala i och
ingen att lyssna ur. I gången tid fanns sä-
kert dessa kolleger som möjligen !Je.
dömde det viktigaste vara att med alla
medel övertyga och aldrig ge kunden el
chans till att säga emot. Jag hoppas Ui
trodd om jag säger att vi idag har kOJDo
mit åtskilligt längre på väg mot ett saJIIo
spel mellan kund och säljare. Som jac
känner det, föreligger i vår bransch Ö*
samma behov av regler om ångeiVeålr
och den typen av konsumentskydd som
andra branscher, där man säljer engånpo
produkter. Personförsäkring är en vaa
man skall leva med och som ger
blickligt skydd men därutöver ett
sultat först om man fortsätter att spara
nom åren. Jag tror alltså inte kunder·
lyssnar till den säljare som allenast
fram sitt budskap – det finns i så
andra försäkringsbolag och andra
med ett förnuftigare handlag att anlita.
Det fanns en tid då vi sålde och
serade in premierna för livförsäkring
på det sättet att vi till kunden
nade ett s k sparur. Kunden stoppade
vecka ner några kronor och så gick
kan till nästa vecka, och
finns att tillgå.
Men tänk ändå vilken stor nytta varje
försäkring den gången gjorde för människor. De skulle ha stått utan annan hjälp
vid dödsfall än fattigvården, om inte
”gubben tecknat den där försäkringen”.
Komplement till ATP
Dagens välfärdsstat med dess sociala
trygghet i botten och där ovanpå en
mångfald olika påbyggnader ger oss ett
utomordentligt grundskydd. Då ATP kom
1960 trodde vi väl att marknaden för vidare individuell livförsäkring hade fått
en dödsstöt. Så blev inte fallet och skälet
därtill är möjligen så enkelt som detta:
vad som förut bedömdes som en hopplös
ekonomisk situation för de efterlevande
kan familjen av idag känna en mening i
att bättra på, t ex för att stötta barnens
studiemöjligheter. Och vi har blivit så
angelägna att behålla vår en gång uppnådda standard vad som än händer. I familjeekonomin ger också summan av socialskyddet och den individuellt anpassade försäkringen ett gott trygghetsutfalL
Att tala om för kunden hur stor den
pension är som han redan har genom sin
anställning eller själv betalar skattevägen
som egen företagare är en väsentlig information, som allmänheten bör kräva av
varje försäkringsman. Utan sådan kunskap kan man inte gärna begära att någon
skall kunna ge besked om något behövs
därutöver eller ej. I min gärning berättar
vi alltså i kronor räknat hur stor pensionen blir den dag man drar sig tillbaka,
dött eller blivit sjuk. Vi tar fram dessa
427
uppgifter med hjälp av data, så det är
alls ingen besvärande huvudräkning! Och
rätt blir det också.
Men detta är bara grunden och förutsättningarna för vårt arbete. Försäkringsmannen skall också kunna anvisa lösningar på de problem som en kund har.
En kund har all rätt ställa sådana krav.
Dessa lösningar skall inte blott täcka risker utan även fördela kvarlåtenskap genom rätta förmånstagarförordnanden, dvs
rätt person skall kunna lyfta försäkringspengarna. Många av dessa lösningar
måste ges en skattemässigt riktig utformning – rätt ofta finns skattefrågan med.
Men vad jag närmast tänker på är exempelvis problem som kan uppstå för ett
företag, vars tillvaro och framgång kan
bero på en nyckelman. En bank som engagerat pengar i företaget kräver garanti
för sina engagemang om en sådan nyckelman försvinner. Så långt nu pengar kan
klara ett sådant förtida dödsfall bör också
en försäkringsman kunna anlitas med
krav på en klok uppläggning av det
skydd, som då är ett företagets problem.
Ett annat exempel där försäkringsmannens tjänster bör tas i anspråk är för att
klara det behov av ”lösensumma”, som
uppstår mellan kompanjoner där en dött.
situationen vid ett dylikt frånfälle är
lika besvärande för den efterlevande kompanjonen, som möter anspråken från den
avlidnes efterlevande, som det är för den
avlidne kompanjonens änka att behöva
gå till sin mans kollega för att få sin rättmätiga andel av företaget och dess avkastning. Allt sådant hör till försäkrings- 428
mannens vardagsproblem, som han bör
kunna anvisa lösningar på både genom
att anvisa hur ett avtal mellan kompanjoner kan se ut och hur de försäkringar
skall vara beskaffade som följer upp avtalet.
skatteproblemet
Många vänder sig till oss bara för att få
klarat av ett skatteproblem. De finns som
t o m säger att utan avdragsrätten för pensionsförsäkring skulle försäkringsbolagen
stå sig ganska slätt. För oss gäller det
emellertid att ge skydd i en skattemässigt
riktig utformning. Vi har idag en statlig
skattekommitte, som funderar över eventuellt behövliga ändringar i de bestämmelser i kommunalskattelag och annorstä-
des som berör försäkringsbeskattningen.
Att överse denna är en naturlig följd av
tidigare vidtagna ändringar inom arvs-,
gåvo- och förmögenhetsbeskattningen.
Men är då skatten så avgörande för
vårt ekonomiska planerande? Ja, naturligtvis är den det – men ändå inte till
den grad som ibland görs gällande. Visst
är det en stor förmån att kunna fördela en
realisationsvinst, som uppstått vid en
företags- eller fastighetsförsäljning, på
flera år genom en pensionsförsäkring där
kunden får rätt att göra avdrag för hela
premien i sin deklaration. Har han en
marginalskatt på 75 %, betyder det att
endast 1/4 av premien är ett direkt utlägg. Det är den del han utan pensionsförsäkringen fått behålla efter skatt. Men
skatten kommer igen den dag pensionen
betalas ut. Försäkringsmannens uppgift
är alltså att med kunden diskutera dea
lämpliga avvägningen mellan vad som
bör sparas av dagens inkomst till peosionsåren. Det är inget konstigt i det
Snarare är det höjden av dagens marginalskattesatser som litet för ofta tvingar
fram skattesynpunkterna – den gamla
frågan vem som var först: hönan dler
ägget.
För alla som överväger en investering i
sitt företag eller högst individuellt ir
alltså åtgärdens och sparandets skattemässiga utfall väsentligt. Så är det och k()lllo
mer nog alltid att förbli.
Inflationen är vår allvarligaste nQ.
ståndare när det gäller att föra ut vk
vara. Härutinnan sitter vi i samma ~
som andra, men det känns verkligen in
tryggt för det. Av alla som fått förtroendi
att förvalta andras medel krävs det att eto
vist ställa upp till penningvärdets fö!’SVII
– och personligen tycker jag försäkrinp
bolagen är alltför tysta. Bankränta eflfl
avdrag för skatt ger ofta minusresultat
förhållande till inflationen. Vi bl
”trösta” våra kunder med att försäkrinfo
sparandet klarar en rimlig inflationstak
om man med rimlig menar kring 4 %.
mycket bör av allt att döma dagens 00,
räntor ge i form av återbäring till vila
försäkringstagare.
Men tar infiationen sådan våldsam
veckling som de senare åren, har vi
som annat sparande svårt att hänga
Vad man ser hända på aktiebörsen
der ju föga trygghet. På sikt är det väl
jest en klok planering att låta sitt
rande innehålla något på bank, en dd
aktier, ett eget hus och försäkring – allt
i de proportioner som svarar mot var och
ens behov och önskningar av livet. Det
känns alltid lite grymt att få kritik för
inflationens härjningar, då man betänker att ansvaret för inflation eller inte
inflation främst åvilar de ”högre makter”, som synbarligen inte kan sluta sig
samman och åstadkomma lösningar.
Förtroendejobb
Försäkringsmän upplever närkontakten
med människor och de förtroenden vi får
att lösa problem som utomordentligt inspirerande, även om ansvaret ibland kan
kännas tungt. Jag tror att vi får veta mycket mer, får en mer personlig och samlad
inblick i en kunds vardag än vad hans revisor eller bankman får. Det är en gåva
att få dylika förtroenden, och det ställer
starkare kravet på kloka lösningar ur alla
vinklar.
Branschen har många säljare i relativt
hög medelålder. Men de sista åren har en
ny generation kommit till oss, som är villig att satsa på den serviceinriktade förmedlingsgärning som är vår. Det är roligt
429
för den som är 55 att få 116 nya kolleger
på de båda sista åren i vårt företag, då vi
förut var 5-600 man. Hur kommer det
sig att många kommer nu och inte redan
tidigare. Ja, dels har branschen själv blivit mer aktiv inför behovet av unga krafter och satsat på dem. Dels har fler ungdomar själva velat pröva på vårt yrke, då
de känt svårigheten att få andra mer traditionella jobb. Vi drar till oss även akademiker och det är till fördel, ty försäljningen idag kräver stundom en fördjupad underutbildning. En försäkringsman
bestås idag eljest en omfattande utbildning. Till försäkringskunnandet läggs där
juridik och företagsekonomi i en praktisk vardagsutformning.
Något kan man väl avslutningsvis filosofera över folks sparvanor. Är tiden slut
för alla ”ekorrar”, eller har människan
allt fortfarande känsla för och framför allt
också möjligheter att spara för egna och
andra? Mycket har hänt och lär väl
hända. Kanhända ”ekorrarna” blir färre,
men ett klart intresse och behov av att
spara tror vi på, vi som säljer personförsäkring.
Att vara försäkringsman
I serien ”Att vara” skriver distriktschefen, jur kand Lars-Eric Fitger om sitt
yrke. Författaren har i många år arbetat
först som säljledare och sedan som försäkringsförsäljare. Som försäkringsman
ställs man inför svårlösta problem och behöver ha en god utbildning, framför allt i
juridik och företagsekonomi. Närkontakten med människor och det förtroendefulla förhållande, som uppstår mellan
kund och försäkringsman, kan kännas
som en gåva, skriver han.
Alla mmns väl den lustiga bilden som
föreställer försäkringsagenten med sin telefon som blott har en lur att tala i och
ingen att lyssna ur. I gången tid fanns sä-
kert dessa kolleger som möjligen !Je.
dömde det viktigaste vara att med alla
medel övertyga och aldrig ge kunden el
chans till att säga emot. Jag hoppas Ui
trodd om jag säger att vi idag har kOJDo
mit åtskilligt längre på väg mot ett saJIIo
spel mellan kund och säljare. Som jac
känner det, föreligger i vår bransch Ö*
samma behov av regler om ångeiVeålr
och den typen av konsumentskydd som
andra branscher, där man säljer engånpo
produkter. Personförsäkring är en vaa
man skall leva med och som ger
blickligt skydd men därutöver ett
sultat först om man fortsätter att spara
nom åren. Jag tror alltså inte kunder·
lyssnar till den säljare som allenast
fram sitt budskap – det finns i så
andra försäkringsbolag och andra
med ett förnuftigare handlag att anlita.
Det fanns en tid då vi sålde och
serade in premierna för livförsäkring
på det sättet att vi till kunden
nade ett s k sparur. Kunden stoppade
vecka ner några kronor och så gick
kan till nästa vecka, och
finns att tillgå.
Men tänk ändå vilken stor nytta varje
försäkring den gången gjorde för människor. De skulle ha stått utan annan hjälp
vid dödsfall än fattigvården, om inte
”gubben tecknat den där försäkringen”.
Komplement till ATP
Dagens välfärdsstat med dess sociala
trygghet i botten och där ovanpå en
mångfald olika påbyggnader ger oss ett
utomordentligt grundskydd. Då ATP kom
1960 trodde vi väl att marknaden för vidare individuell livförsäkring hade fått
en dödsstöt. Så blev inte fallet och skälet
därtill är möjligen så enkelt som detta:
vad som förut bedömdes som en hopplös
ekonomisk situation för de efterlevande
kan familjen av idag känna en mening i
att bättra på, t ex för att stötta barnens
studiemöjligheter. Och vi har blivit så
angelägna att behålla vår en gång uppnådda standard vad som än händer. I familjeekonomin ger också summan av socialskyddet och den individuellt anpassade försäkringen ett gott trygghetsutfalL
Att tala om för kunden hur stor den
pension är som han redan har genom sin
anställning eller själv betalar skattevägen
som egen företagare är en väsentlig information, som allmänheten bör kräva av
varje försäkringsman. Utan sådan kunskap kan man inte gärna begära att någon
skall kunna ge besked om något behövs
därutöver eller ej. I min gärning berättar
vi alltså i kronor räknat hur stor pensionen blir den dag man drar sig tillbaka,
dött eller blivit sjuk. Vi tar fram dessa
427
uppgifter med hjälp av data, så det är
alls ingen besvärande huvudräkning! Och
rätt blir det också.
Men detta är bara grunden och förutsättningarna för vårt arbete. Försäkringsmannen skall också kunna anvisa lösningar på de problem som en kund har.
En kund har all rätt ställa sådana krav.
Dessa lösningar skall inte blott täcka risker utan även fördela kvarlåtenskap genom rätta förmånstagarförordnanden, dvs
rätt person skall kunna lyfta försäkringspengarna. Många av dessa lösningar
måste ges en skattemässigt riktig utformning – rätt ofta finns skattefrågan med.
Men vad jag närmast tänker på är exempelvis problem som kan uppstå för ett
företag, vars tillvaro och framgång kan
bero på en nyckelman. En bank som engagerat pengar i företaget kräver garanti
för sina engagemang om en sådan nyckelman försvinner. Så långt nu pengar kan
klara ett sådant förtida dödsfall bör också
en försäkringsman kunna anlitas med
krav på en klok uppläggning av det
skydd, som då är ett företagets problem.
Ett annat exempel där försäkringsmannens tjänster bör tas i anspråk är för att
klara det behov av ”lösensumma”, som
uppstår mellan kompanjoner där en dött.
situationen vid ett dylikt frånfälle är
lika besvärande för den efterlevande kompanjonen, som möter anspråken från den
avlidnes efterlevande, som det är för den
avlidne kompanjonens änka att behöva
gå till sin mans kollega för att få sin rättmätiga andel av företaget och dess avkastning. Allt sådant hör till försäkrings- 428
mannens vardagsproblem, som han bör
kunna anvisa lösningar på både genom
att anvisa hur ett avtal mellan kompanjoner kan se ut och hur de försäkringar
skall vara beskaffade som följer upp avtalet.
skatteproblemet
Många vänder sig till oss bara för att få
klarat av ett skatteproblem. De finns som
t o m säger att utan avdragsrätten för pensionsförsäkring skulle försäkringsbolagen
stå sig ganska slätt. För oss gäller det
emellertid att ge skydd i en skattemässigt
riktig utformning. Vi har idag en statlig
skattekommitte, som funderar över eventuellt behövliga ändringar i de bestämmelser i kommunalskattelag och annorstä-
des som berör försäkringsbeskattningen.
Att överse denna är en naturlig följd av
tidigare vidtagna ändringar inom arvs-,
gåvo- och förmögenhetsbeskattningen.
Men är då skatten så avgörande för
vårt ekonomiska planerande? Ja, naturligtvis är den det – men ändå inte till
den grad som ibland görs gällande. Visst
är det en stor förmån att kunna fördela en
realisationsvinst, som uppstått vid en
företags- eller fastighetsförsäljning, på
flera år genom en pensionsförsäkring där
kunden får rätt att göra avdrag för hela
premien i sin deklaration. Har han en
marginalskatt på 75 %, betyder det att
endast 1/4 av premien är ett direkt utlägg. Det är den del han utan pensionsförsäkringen fått behålla efter skatt. Men
skatten kommer igen den dag pensionen
betalas ut. Försäkringsmannens uppgift
är alltså att med kunden diskutera dea
lämpliga avvägningen mellan vad som
bör sparas av dagens inkomst till peosionsåren. Det är inget konstigt i det
Snarare är det höjden av dagens marginalskattesatser som litet för ofta tvingar
fram skattesynpunkterna – den gamla
frågan vem som var först: hönan dler
ägget.
För alla som överväger en investering i
sitt företag eller högst individuellt ir
alltså åtgärdens och sparandets skattemässiga utfall väsentligt. Så är det och k()lllo
mer nog alltid att förbli.
Inflationen är vår allvarligaste nQ.
ståndare när det gäller att föra ut vk
vara. Härutinnan sitter vi i samma ~
som andra, men det känns verkligen in
tryggt för det. Av alla som fått förtroendi
att förvalta andras medel krävs det att eto
vist ställa upp till penningvärdets fö!’SVII
– och personligen tycker jag försäkrinp
bolagen är alltför tysta. Bankränta eflfl
avdrag för skatt ger ofta minusresultat
förhållande till inflationen. Vi bl
”trösta” våra kunder med att försäkrinfo
sparandet klarar en rimlig inflationstak
om man med rimlig menar kring 4 %.
mycket bör av allt att döma dagens 00,
räntor ge i form av återbäring till vila
försäkringstagare.
Men tar infiationen sådan våldsam
veckling som de senare åren, har vi
som annat sparande svårt att hänga
Vad man ser hända på aktiebörsen
der ju föga trygghet. På sikt är det väl
jest en klok planering att låta sitt
rande innehålla något på bank, en dd
aktier, ett eget hus och försäkring – allt
i de proportioner som svarar mot var och
ens behov och önskningar av livet. Det
känns alltid lite grymt att få kritik för
inflationens härjningar, då man betänker att ansvaret för inflation eller inte
inflation främst åvilar de ”högre makter”, som synbarligen inte kan sluta sig
samman och åstadkomma lösningar.
Förtroendejobb
Försäkringsmän upplever närkontakten
med människor och de förtroenden vi får
att lösa problem som utomordentligt inspirerande, även om ansvaret ibland kan
kännas tungt. Jag tror att vi får veta mycket mer, får en mer personlig och samlad
inblick i en kunds vardag än vad hans revisor eller bankman får. Det är en gåva
att få dylika förtroenden, och det ställer
starkare kravet på kloka lösningar ur alla
vinklar.
Branschen har många säljare i relativt
hög medelålder. Men de sista åren har en
ny generation kommit till oss, som är villig att satsa på den serviceinriktade förmedlingsgärning som är vår. Det är roligt
429
för den som är 55 att få 116 nya kolleger
på de båda sista åren i vårt företag, då vi
förut var 5-600 man. Hur kommer det
sig att många kommer nu och inte redan
tidigare. Ja, dels har branschen själv blivit mer aktiv inför behovet av unga krafter och satsat på dem. Dels har fler ungdomar själva velat pröva på vårt yrke, då
de känt svårigheten att få andra mer traditionella jobb. Vi drar till oss även akademiker och det är till fördel, ty försäljningen idag kräver stundom en fördjupad underutbildning. En försäkringsman
bestås idag eljest en omfattande utbildning. Till försäkringskunnandet läggs där
juridik och företagsekonomi i en praktisk vardagsutformning.
Något kan man väl avslutningsvis filosofera över folks sparvanor. Är tiden slut
för alla ”ekorrar”, eller har människan
allt fortfarande känsla för och framför allt
också möjligheter att spara för egna och
andra? Mycket har hänt och lär väl
hända. Kanhända ”ekorrarna” blir färre,
men ett klart intresse och behov av att
spara tror vi på, vi som säljer personförsäkring.