Lars Jilmstad: Carl-Johan Westholm gjorde ideologi av företagsamhet
För att ett land ska bli företagsamt och ta vara på människors idéer och skaparkraft krävs många saker. Bland dessa förstås de goda exemplen, människor som åstadkommer något och blir förebilder för andra. Det kan också handla om politiker och organisationer som förstår att få till stabila och förutsebara spelregler. Mycket av detta kan sägas vara betydelsefullt hantverk.
Men minst lika viktigt och på lång sikt helt avgörande är att skapa en insikt om den existentiella betydelsen av ett skapande Sverige. Hur det gör människor och samhälle bättre.
En som gjorde avgörande insatser för detta var nyligen bortgångne Carl-Johan Westholm. Många har vittnat om hans kunskaper och, även om det möjligen kan te sig motsägelsefullt, hans roll som central bakgrundsgestalt i näringslivets tyngsta organisationer.
Långt innan ordet blev allmängods kan man säga att Carl-Johan var en enmans tankesmedja.
När jag själv kom till Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, ett par år in på 80-talet var Carl-Johan en av dem som jag lärde allra mest av. Han arbetade nära den handlingskraftige men relativt tystlåtne Sture Eskilsson. Carl-Johans kunskaper och hans kloka, många gånger lite kluriga formuleringar gav en ideologisk stadga åt SAFs opinionsbildning. Genom Timbro, Näringslivets Förlagsdistribution, Näringslivets Ekonomifakta och en rad andra organ som SAF inrättat eller stödde och där Carl-Johan gjorde betydande insatser kom Sverige att vridas bort från den destruktiva inriktning som präglade framförallt 1970-talet.
När jag för några år sedan skrev en bok om SAF-ordföranden Curt Nicolin, förgrundsgestalten framför alla andra i denna förändring, kom jag i mitt grävande bland protokoll och minnesanteckningar att gång på gång bli medveten om Carl-Johans betydelse. Hans underlag till den första SAF-kongressen, 1980, med rubriken ”Skapande eller bevakande Sverige” är, likt mycket av de nytryck av klassiska verk som Timbro och NFD publicerade, värt nya läsekretsar.
Även om Carl-Johan gjorde stora intryck i debatten – särskilt när man hunnit smälta en del av de underfundiga formuleringarna – stod han inte på barrikaderna. Även om han förvisso levererade kraftfull ammunition åt barrikadkämparna.
Han liknade i vissa avseenden Curt Nicolin. Curt Nicolin talade ofta ganska tyst. Just därför lyssnade man extra noga. Så var det också med Carl-Johan Westholm!
Lars Jilmstad är riksdagsledamot och före detta kollega med Carl-Johan Westholm