Lars Vargö: Är det någon mening med röda linjer?

I internationell politik har det på senare tid talats en hel del om ”röda linjer”. Rysslands diktator pratar nästan dagligen om dem när det gäller omvärldens hjälp till Ukraina. Nordkoreas ledare Kim Jong-un har som ritual att förklara de årliga gemensamma amerikanska och sydkoreanska militärövningarna som överträdelser av röda linjer och krigsförklaringar. För det mesta är det retorik som används för att skaffa egna fördelar. Ryssland och Nordkorea har själva brutit mot i stort sett alla röda linjer som internationell lag innebär.

Från att på 1990-talet ha förnekat att man hade ett kärnvapenprogram, övergick Nordkorea till att bekräfta existensen av ett sådant, med löften om att avveckla det om det utfattiga landet kunde få ekonomisk hjälp. Bluffen lyckades och hjälpsändningarna avlöste varandra. Därefter började man hota omvärlden igen eftersom hjälpen sades vara både för liten och försenad. Taktiken övergick sedan till nästa fas där regimen bekräftade att man fortsatte att utveckla kärnvapen, men lovade att sluta om hjälpen kunde återupptas, i något större skala.

En första provsprängning skedde till slut 2006. Den följdes sedan av flera och inte minst en aggressiv utveckling och tillverkning av egna missiler. Flera FN-resolutioner fördömde Nordkoreas agerande och omfattande sanktioner infördes. Kina och Ryssland ställde sig bakom både fördömandena och sanktionerna, men såg samtidigt till att de blev litet uddlösa. Under tiden var det uppenbart att man på olika sätt hjälpte Nordkorea att kringgå sanktionerna.

Rysslands invasion av Ukraina har inte bara skapat en ny säkerhetspolitisk situation i Europa, den har också följts upp av ett undertecknande av ett strategiskt partnerskap mellan Ryssland och Nordkorea. All täckelse har därmed fallit och Kim Jong-un har nu ryskt stöd när han hotar Sydkorea med kärnvapen. Ryssland å sin sida använder tacksamt nordkoreanska missiler i sina fasansfulla anfall på Ukraina. Den kinesiska ledningen påstår att man förhåller sig neutral, men att fördöma denna anmärkningsvärda utveckling gör man inte. De röda linjer som man tidigare var med om att rita upp är som bortblåsta.

Därför är det minst sagt litet märkligt när Putin talar om en röd linje när det gäller Ukrainas användning av långdistansmissiler. Han själv har som främsta ideologiska ledstjärna att kliva över alla som finns. Det riktigt allvarliga är om partnerskapet mellan Ryssland och Nordkorea utvecklas vidare och utvidgas till att inkludera Iran. Finns det egentligen någon röd linje som kan hindra Nordkorea att hjälpa Iran med sitt kärnvapenprogram?

Att Nordkorea har lyckats trotsa internationell lag under så många år som man har gjort visar att det krävs mer än ord, resolutioner och kraftlösa sanktioner för att stoppa diktatorernas galenskap. Att ge Ukraina möjligheter att använda de långdistansvapen man har fått på det sätt som bäst hjälper landet att försvara sig är inte att överträda en röd linje. Det är ett sätt att markera vad som händer om sådana överträds.

Lars Vargö är japanolog och tidigare diplomat/SNB