Lars Vargö: Japan har att välja mellan säkerhet och självständighet

Japans nyvalde premiärminister Ishiba Shigeru har inte bara haft ett asiatiskt NATO som favoritprojekt, han har även argumenterat att Japan behöver omförhandla det bilaterala japansk-amerikanska avtalet om de amerikanska basernas status i Japan. En händelse som inträffade 2004 används för att visa hur problematiskt och ojämlikt avtalet är.

Då kraschade en amerikansk militärhelikopter på ett område som tillhörde det internationella universitetet i Okinawa, men enligt gällande avtal förhindrades de japanska myndigheterna att ens gå i närheten av nedslagsplatsen, än mindre låta en inhemsk haverikommission fastställa orsaken till olyckan, trots att den hade skett på japansk mark. Alla händelser i Japan som rör amerikansk militär hamnar under amerikansk jurisdiktion, inte japansk.

Ishiba argumenterar att ett bilateralt avtal måste basera sig på jämlikhet mellan parterna. Samtidigt säger verkligheten att det militära skydd som USA erbjuder är betydligt viktigare. När nu Trump återvänder till Vita huset verkar det ännu mera osannolikt att Japan skall lyckas med sin strävan efter mer jämlikhet. Under sin förra mandatperiod lekte Trump nämligen med idén att Japan måste betala för amerikanskt skydd. Tokyo lyckades emellertid få honom på andra tankar.

Att Ishiba förklarat att han välkomnar och värdesätter samarbetet med den amerikanska regeringen oavsett president är logiskt. Något annat förhållningssätt skulle kunna underminera Japans säkerhetspolitiska grunder. De japanska politikerna vet att krav på omförhandlingar om de amerikanska basernas status skulle kunna verka provocerande och kanske till och med leda till hot om ett amerikanskt tillbakadragande. I den japansk-amerikanska säkerhets- och försvarsstrategin ingår dessutom att de amerikanska baserna i Japan behövs för försvaret av Sydkorea. Även av den anledningen är det bäst att hålla sig stilla i båten.

Att Trump och den nordkoreanske diktatorn återigen skulle kunna utväxla ”kärleksbrev” anser de flesta bedömare vara orealistiskt. Dels på grund av minskat intresse i Pyongyang som en följd av Rysslands och Nordkoreas nya strategiska partnerskap, dels på den sydkoreanska regeringens upprördhet över de nordkoreanska truppernas närvaro i Ryssland, men dels också på grund av det misslyckade toppmöte som tidigare hölls mellan Trump och Kim i Hanoi. Trump borde rimligtvis inte heller vilja störa relationerna med Sydkorea och Japan, som är viktiga samarbetspartners på det militärteknologiska området, inte minst när det gäller den nya generationens missiler.

USA:s militära närvaro i Ostasien och dess förmåga att stå emot ett allt mer expansivt Kina är också beroende av samarbetsvilliga sydkoreanska och japanska politiker. Om dessa länder skulle vilja frigöra sig från USA är regeringen i Peking nog mer än villig att kompromissa kring frågor som idag stör förhållandena. Trumpadministrationen kan därför inte bara ställa krav, men såväl Tokyo som Seoul kommer den närmaste tiden vara tystlåtna med sina.

Lars Vargö är japanolog och tidigare diplomat/SNB