Lars Vargö: Japans plånboksdiplomati 

Efter att Irak invaderat Kuwait i augusti 1990 inledde allierade styrkor ledda av USA en motoffensiv i januari 1991. Irak besegrades en dryg månad. Japan tillfrågades dessförinnan om man kunde bidra med stridande trupp, men den japanska regeringen hänvisade till den egna konstitutionens begränsningar och skänkte i stället med 13 miljarder dollar till insatserna. För detta fick man kritik i den amerikanska kongressen, där flera medlemmar beskrev Japans agerande som ett utslag av en feg plånboksdiplomati.

Kritiken tog mycket hårt och beskrevs i Japan som orättvis. Det var ju de allierade ockupationsmyndigheterna som efter Japans kapitulation 1945 hade sett till att Japan fick den konstitution som förbjöd landet att skicka stridande trupp utomlands. Under de dryga trettio år som har gått sedan det första Gulfkriget har Japan därför steg för steg gjort vissa omtolkningar av sin konstitution och kan numera åtminstone komma amerikanska trupper till hjälp om de angrips på ett sätt som hotar det japansk-amerikanska säkerhetsavtalet.

Samtidigt är Japan angeläget om att ligga i framkanten när nya internationella kriser uppstår, för att visa att man är en ansvarstagande global makt. Ungefär samtidigt som den internationella säkerhetskonferensen i München nyligen hölls i ganska dystra tongångar arrangerade den japanska regeringen en japansk-ukrainsk konferens för ”främjandet av ekonomisk tillväxt och återuppbyggnad i Ukraina”. I en demonstration av långsiktigt engagemang, som sträcker sig bortom det symboliska, resulterade konferensen bland annat i löften om hjälp med minröjning och påbörjandet av förhandlingar om ett bilateralt investeringsavtal, plus utfästelser om samarbete och bidrag även från den japanska privatsektorn. Detta kommer utöver cirka 10 miljarder dollar i stöd som redan utlovats och ytterligare en fond på 1,35 miljarder dollar avsedda att främja privata investeringar i Ukraina.

Japans regering har gång på gång upprepat att Ukraina inte får förlora detta krig, men man ingjuter också hopp om möjligheter att ganska snabbt få Ukraina på fötter igen när kriget väl är över. Parallellt med det japanska stödet till Ukraina bygger Japan även vidare på goda relationer med det övriga Europa. Sedan 2018 har EU och Japan inte bara ett ekonomiskt partnerskapsavtal, utan också ett strategiskt. Därtill har Japan och NATO börjat hitta samarbetsformer.

De japansk-ryska relationerna har förstås blivit iskalla. Den ryska invasionen av Ukraina har dock effektivt undanröjt alla tidigare japanska illusioner om att det går att resonera med sin stora granne. Nu är det verkligheten som styr och den säger bland annat att Europa och Japan behöver varandra. Det amerikanska representanthuset får också gärna ta intryck av den japanska plånboksdiplomatin.

Lars Vargö är japanolog och tidigare diplomat/SNB

Läs mer:
https://www.japantimes.co.jp/commentary/2024/02/23/japan/japan-ukraine-aid/
https://asia.nikkei.com/Editor-s-Picks/Interview/Ukraine-eyes-Japanese-companies-for-nuclear-power-expansion-minister
https://www.scmp.com/week-asia/politics/article/3252038/japan-pledges-more-aid-ukraine-tokyo-turning-atm-war-torn-nation