Lars Vargö: Vårt behov av riskminskning

Det kan tyckas vara en självklarhet att ett land inte ska bli beroende av en enda källa när det till exempel gäller import av varor och tjänster. De senaste årens globala utveckling har dock visat att en stor portion god tro gjort att onödiga risker har skapats. Ryssland har gång efter annan demonstrerat att man gärna vill använda omvärldens behov av gas och olja som påtryckningsmedel och Kina har aggressivt investerat i infrastruktur världen över.

Regeringarna i de stora marknadsekonomierna USA, EU och Japan har därför på senare år börjat vidtaga åtgärder som dels syftar till ökat samarbete dem emellan, dels minskar beroendet av importen från Kina och Ryssland.

Den kinesiska regeringen har redan visat att den är villig att markera sitt missnöje i geopolitiska frågor genom att strypa exporten av nödvändiga insatsvaror. När beväpnade kinesiska fiskebåtar och kustbevakningsfartyg 2010 hotfullt rörde sig kring de japanska Senkakuöarna såg sig den japanska kustbevakningen till slut nödgad att arrestera kaptenen och den övriga besättningen på en av de kinesiska fiskebåtarna, som rammat två av de japanska kustbevakningsfartygen. Kina svarade med att stoppa exporten av sällsynta jordartsmetaller.

Detta påskyndade i sin tur en ny japansk lag om ekonomisk säkerhet som antogs i maj 2022. Lagen vill göra det svårare för Kina att ta över strategiskt viktiga industrier, särskilt små och medelstora företag med sofistikerade teknologier, och vill också prioritera ekonomisk säkerhet före kortsiktiga ekonomiska vinster.

Länderna i väst genomgår liknande processer, men medan det finns krafter i USA som vill gå längre och klippa många av banden med den kinesiska ekonomin, riktar EU, liksom Japan, framför allt in sig på riskminimering. Importen från Kina till USA består framför allt av konsumtionsvaror, vilket skulle göra ett importstopp mindre kännbart än i EU och Japan, som till stor del importerar komponenter och råvaror som är viktiga för den egna tillverkningen. Att helt klippa banden skulle därför bli svårt. USA, Europa (EU plus Storbritannien) och Kina utgör ungefär lika stora andelar av den globala ekonomin. Effekterna av exportstopp och diversifiering kan därför bli enorma.

Kina å sin sida ser ”de-risking” som en täckmantel för ekonomisk och teknologisk uteslutning, medan representanter för väst i första hand ser det som ett sätt att bygga uthålliga och säkra leveranskedjor.

Även de kinesiska makthavarna inser nog att det finns gränser för hur mycket de kan låta politiska prioriteringar påverka de internationella handelsflödena och de europeiska, amerikanska och japanska marknaderna borde också vara betydligt attraktivare för Kina än vad den ryska är.

En kinesisk invasion av Taiwan skulle å andra sidan snabbt eskalera till ett avbrytande av de ekonomiska förbindelserna. Riskminskning kan därför dels mildra de chockeffekter som skulle bli följden av ett eventuellt avbrott i de ekonomiska förbindelserna, dels skicka signaler om att politiska hot får konsekvenser.

Lars Vargö är japanolog och tidigare diplomat/SNB

https://stratcomcoe.org/cuploads/pfiles/senkaku_crisis.pdf

https://www.japantimes.co.jp/business/2023/09/23/economy/eu-trade-china-decoupling/

https://thediplomat.com/2023/07/japan-asean-and-de-risking-through-free-trade/

https://www.nytimes.com/2023/09/08/business/china-us-business.html?searchResultPosition=7