Läsning för en industrikansler

Lars Bern
Varför försvinner våra kronjuveler?
Ekerlids 2014

Lars Bern, med en lång och gedigen karriär i det svenska näringslivet, beskriver i Varför försvinner våra kronjuveler – Dikeskörningar i svensk industri hur en lång rad omstruktureringar, fusioner och försäljningar lett till att ledande svenska företag lämnat Sverige eller helt försvunnit. Boken ger en intressant bakgrund för dem som funderar över hur vi skulle kunna förbättra industrins konkurrenskraft. Det senare en högaktuell fråga inte minst för regeringen Löfven som pratar om nyindustrialiseringsstrategi, innovationsråd och att inrätta ett Industrikanslerämbete.

Lars Bern, tekn dr, har bland annat varit VD för ÅF och är i dag en engagerad och kunnig samhällsdebattör. Med sin egen långa industriella karriär som bas och utsiktspunkt beskriver Bern industrins ”kronjuveler”. Tidigare har DIs ledarskribent Torun Nilsson i När Sverige sålde Nobelprisindustrin på ett förtjänstfullt sätt beskrivit hur delar av läkemedelsindustrin försvann från Sverige. Lars Bern kompletterar och breddar historien med att utöver läkemedelsindustrin även beskriva samma skeenden inom energi- och fordonsbranschen.

I boken granskas ingående olika företagsaffärer, omstruktureringar och individer som styrt företagen. Kritiken mot en del ledande personer i näringslivet är hård och ibland även mycket personlig. Jag har inte vare sig den insyn som krävs eller något intresse av att kommentera alla de kritiska personporträtten. Jag tror också att boken hade vunnit på att tona ned personliga konflikter och fokusera mer på de strukturella orsakerna till att företag försvunnit eller lämnat Sverige.

Självklart är alltid individerna avgörande i de enskilda besluten. Men den samlade bilden är ändå att det finns andra orsaker än dåliga beslut. Lars Bern är också inne på detta i slutet av boken där han summerar orsakerna till Sverige tappat viktiga industriföretag. Bern skriver att den svenska skattepolitiken utan tvekan varit en avgörande faktor. Bern skriver vidare att skattepolitiken inte bara hämmat industrins utveckling, den har även skapat en längtan bort från landet hos viktiga nyckelpersoner. Läser man boken med detta som raster förklaras många var för sig till synes obegripliga beslut om lokalisering och strukturaffärer. En företagarfientlig skattepolitik utgjorde ett obevekligt sluttande plan som lutade bort från Sverige för entreprenörer, idéer och kapital. Även den hårda svenska individbeskattningen påverkade ledningsgrupper att åtminstone inte motsätta sig utlandsflytt av huvudkontor.

Att företag försvinner när de gör felsatsningar eller att de konkurreras ut av smartare företag är i grunden något positivt. Det innebär att kunderna får bättre tjänster och produkter till rätt pris. Konkurrens är avgörande i marknadsekonomin. Men med andra politiska ramvillkor hade kanske några av företagen funnits kvar.

I bokens slutsatser är Bern synnerligen klarsynt om hur skattepolitik, hot om löntagarfonder och felaktiga miljölarm förstört företagsklimatet. När det gäller förslag till åtgärder framöver är jag däremot inte lika positiv.

Bern är tveksam till att aktiebolagslagen bara ser till aktieägares intressen och skriver att företag borde ha fler intressenter än ägarna. Särskilt vid uppköpsbud borde styrelsen väga in långsiktiga intressen från kunder, underleverantörer, anställda och framtida aktieägare. Men är det inte just alla dessa intressen som en ägare i en väl fungerande marknadsekonomi visat sig bäst på att hantera? I själva verket visar Berns bok på behovet av en bättre ägarpolitik som ger goda incitament att äga och utveckla företag i Sverige. Problemet är att kapitalbasen för svenskt ägande försvagats av extrem ägarbeskattning och att ägares möjligheter till kontroll inskränkts av bland annat EU-lagstiftning.

I dag finns också en konsensus i synen på att beskattningen av företagsägande har avgörande betydelse för lokaliseringen av huvudkontor och därmed forskning och investeringar, så kallad home bias. Den historik som Bern själv beskriver handlar ju till stor del om hur en orimlig svensk ägarbeskattning gjort att utländska ägare kunnat betala mer för svenska företag. Därför är det så svårt att begripa varför Bern lyfter fram det av de flesta remissinstanser sågade förslaget från Företagsskattekommittén. Förslaget var att införa ett helt eget, från resten av världen väsensskilt, företagsskattesystem. Ett förslag som nu lagts åt sidan och som om det genomförts inte skulle förändra det faktum att Sverige har närapå dubbelt så hög beskattning av företagsägande som genomsnittet i omvärlden.

Med detta sagt anser jag att tillträdande generaldirektör och stab för ett eventuellt nytt Industrikanslerämbete definitivt bör läsa Lars Berns bok. Styrkan i boken är det industriella perspektivet medan svagheten är åtgärdsförslagen. Historien med dåliga villkor för företagande förskräcker. Tag lärdom av detta.

Sverige behöver goda villkor för alla entreprenörer, rätt utbildning för medarbetarna till konkurrenskraftiga företag och en energipolitik som inte står i vägen för industrin. Men så länge Sverige har dubbelt så hög skatt på ägande kommer vi fortsatt att få se att bolag säljs till utländska ägare eftersom dessa kan betala mer för bolagen. Det vore tråkigt om det skulle gå att göra en ny bok om fler branscher som lämnat Sverige.

Anders Ydstedt är rådgivare till företag och organisationer och styrelseordförande för Svensk Tidskrift.